Veckan som gick: En till slut minimerad deportation från Sagåsen, Kållered, Göteborg, med buss fyllda av ûberförberedda och till tänderna rustade poliser men med få tvångsdeporterade personer i den. Aktivister, jurister och advokater som jobbat med verkställighetshinder ända in i kaklet, busstopp i T-korset i Kållered och hungerstrejk i förvaret. I slutet av veckan, två rymningar från två av förvaren. Ja, kampen för rätten till asyl har i högsta grad varit livaktig under den senaste tiden.


Deportationen den 9/4: Gränspolisen hade förberett för 27 personer att deporteras till Afghanistan, det blev 5 personer som till slut deporterades (se artikel i länk 1 nedan). Vid förvaret i Kållered var vi ett 100-tal personer som hade samlats för att protestera mot dagens gruppdeportation. Innan dess hade det skrivits verkställighetshinder, yrkanden och överklaganden av jurister och advokater i samråd med aktivister. Aktivister demonstrerade och genomförde också en blockad vid T-korset i uppfarten till Kållered. Men det största motståndet var ändå inte det som syntes på ytan och kunde fångas av reportrars kameror, i artiklar eller i sociala medier. Det skedde inuti de förvarstagna själva, som innan deportationen börjat hungerstrejka.


När en människa börjar hungerstrejka, tar hon till det sista motståndsvapen hon har och det är hennes egna självdestruktion. Att det gått så långt, som till att unga människor gör så här, är något som borde tas på långt större allvar än som skedde. Det är ett mycket illavarslande tecken att unga människor inte har större hopp om sitt liv och sin framtid än så. Vuxenvärlden borde kunna ingjuta långt större hopp och det är faktiskt inte så att Sverige inte har råd att hjälpa de ungdomar som nu befinner sig här. Det som saknas är bristen på politisk vilja och det i sig, verkar vara ett mycket svårlöst problem. Hur får man vuxna, välsituerade politiker att vilja skapa bättre förutsättningar för unga flyktingar och inte bara för sig själva?


Juristers och advokaters aktiviteter i samråd med aktivister i kontakt med de förvarstagna ledde till lyckat resultat i form av genomförda verkställighetshinder och överklaganden för flera. Till slut blev det endast 5 (en del uppger att det var 6) personer som deporterades från förvaret i Kållered just denna dag. Och om man då även lägger till att även två enstaka deportationer stoppats veckan innan, så kan man konstatera att motståndet mot dessa deportationer är högst fungerande och livaktigt. Vid en tidigare gruppdeporation till just Afghanistan, var det ca 10 av 20 som blev kvar, alltså ungefär hälften. Och denna gång alltså mer än dubbel så många, på den juridiska arenan stoppade deportationer. Det är dubblerat resultat och en stor framgång för Asylnätverket, det stora nätverk av aktivister och civilpersoner som på olika arenor kämpar för de asylsökandes rätt till asyl.


Jag vill lägga till en sak här: Jag vänder mig emot att en chef inom Polisväsendet under veckan som gick, gick ut i media och uttalade sig politiskt, genom att påstå, att det civila motstånd som skedde under demonstationen, skulle stå i emotsägelse mot ”fri opinionsbildning”. Det är direkt felaktigt att påstå en sådan sak, han blandade verkligen begreppen där. Civilt motstånd handlar om att man som civilperson förstått vilka lagar som gäller, men att man anser att de står i strid med högre, mer humanistiska värden som samhället underlåter att följa. Vad gäller juridiken vid stopp av deporationer, så åberopar aktivister i dessa sammanhang det juridiska begreppet ”Nöd” (inte nödvärn, det är en annan sak). Begreppet ”nöd” i juridisk mening, handlar om att man med sin kropp försökt hindra att en person hamnar i fara för sitt liv och sin hälsa, i detta fall om den blir deporterad. Man vill alltså rädda en annan persons liv och man gör det med sin kropp i ett försök att stoppa deportationen. Felaktigheten som chefen inom Polisväsendet gjorde, var att försöka få det att se ut som att genomförandet av deporationen hade något att göra med fri opinionbildning och som att aktivisterna var emot detta, han blandar äpplen och päron här, vilket ofta sker från Polisens sida. Men makten har som alltid rent historiskt försökt definiera och demonisera dem som gör motstånd mot den. Det kommer att bli rättegångar framöver, där de 8 personer som frihetsberövades, kommer att prövas i en juridisk process, de flesta troligen under begreppet ”ohörsamhet mot ordningsmakten”. Vi får följa den kommande tiden, hur det går med detta.

180409: Stoppad buss i T-korset vid utfarten från förvaret i Kållered


Vad hände senare under veckan då? Jo, under natten till fredagen den 13/4 rymde 14 personer från förvaret i Kållered (se artikeln i länk 2 nedan). Och under natten till lördagen den 14/4 rymde 9 personer från förvaret i Flen (se artikel i länk 3 nedan). Varför rymmer man? Finns många förklaringar till detta, men en förklaring som hänger ihop med detta blogginlägg handlar om att man upplever att man inte hörts tillräckligt noggrant av Migrationsverket, att ens asylskäl har ignorerats totalt och det kan här vara möjligt att Migrationsverket har missat att man egentligen har skyddsskäl. Man flyr helt enkelt för att rädda sitt framtida liv. Man flyr för att man har något som kallas självbevarelsedrift.


Jag ska kort nämna ett problem här, och det är att det i många forum, särskilt i sociala medier, finns aktörer som försöker påmåla de som flytt från förvaret, kriminella epitet. Jag kan i detta sammanhang inte heller göra gällande att det inte skulle finnas brottslingar som inte har flytt från förvar, för så har skett och det sker ju även från fängelser: Brottslingar rymmer. Alltså med ordet brottslingar, avses personer som begått brott enligt Brottsbalken i lagboken. Men jag hoppas verkligen att ingen gör det stora intellektuella misstaget, att bunta samman alla som hamnar i ett förvar och flyr därifrån, med i juridisk mening brottslingar. Eftersom; Det är nämligen inget brott att söka asyl. Och till och med Polisen själva kan ibland erkänna att så är fallet. Det gör de, då de erkänner att de inte ämnar efterlysa personerna som flytt från förvaren, ja, inte mer än de redan är efterlysta av Gränspolisen alltså. Asylsökande som fått avslag är inte alltså inte brottslingar i Brottsbalkens mening. Däremot skulle jag vilja hävda att det borde vara brottsligt av samhället att låsa in asylsökande. Det är speciellt i moralisk och humanitär mening brottsligt av ett samhälle att göra så, eftersom många av dem redan är traumatiserade och förtjänar en mer humanitär behandling. Många är dessutom, förutom att de primärt traumatiserats i sitt hemland, även sekundärt traumatiserade av den svenska asylprocessen, som i flera avseenden är exceptionellt undermålig.


Att asylprocessen är undermålig är heller inget som Migrationsverket själva hemlighåller. Migrationsverkets egna undersökningar visar att i över hälften av asylutredningarna har man slarvat (4). Bland annat visar det sig att de skyddsskäl som de asylsökande har anfört, inte har utretts i tillräckligt hög grad. För den som inte flyr för sitt liv, kan denna beskrivning möjligen synas abstrakt, men för den asylsökande innebär detta sagt med lite andra ordval (mina ord), att Sverige i praktiken inte bryr sig om att du flytt för ditt liv och man tänker heller inte lyssna på varför du gjort det, även om du försöker berätta om det.


Nu börjar det också bli dags att dra linjer mellan de punkterna här. Den undermåliga utredningskvalitén resulterar ofta i att det går att överklaga ärenden, jag hävdar alltså här att det finns ett samband mellan 1) avslag och 2) lyckad överklagan. Skulle man till exempel kunna inför en särskild klausul för de ärenden som fått tre avslag, där en ny genomgång görs av utredningen i sin helhet? Utan att man behövet uppge nya omständigheter och försöka skapa prejudikat, eftersom gällande omständigheter kanske egentligen har hoppats över av Migrationsverkets egna personal? Kanske till och med ett beslut från Migrationsverket Rättsenhet om en tillfällig ”utredningsamnesti” skulle kunna fattas? För man kan inte bara stå och erkänna att utredningar är rättsosäkra. Det saknas här, en åtgärd där man säkrar upp utredningarna också. Här ser man just nu noll förslag från myndigheten själv, trots att myndigheten själv gått ut och erkänt sina flagranta misstag, som gett asylsökande ödesdigra konsekvenser i form av att de deporterats tillbaka till för dem farliga situationer i farliga länder. Vi har visserligen märkt att det finns ett motstånd mot ”amnesti för enskild grupp” hos riksdag och regering, men det är ju faktiskt inget som hindrar Migrationsverkets Rättsliga enhet att ta juridiskt ansvar för de misstag som skett.


FN kritiserar också Sverige för att man inte tillräckligt utrett skyddskäl i asylansökningar (5). Speciellt kritiseras åldersbedömningarna. Det är med stor flathet som hela samhället, både Migrationsverket, riksdag och regering hanterat all den kritik som åldersbedömningarna mött, både internationellt, från Rättsmedicinalverkets egna personal och inom läkarkollektivet. Vetenskapliga rön borde hanteras med klokhet och vishet, just nu har de grovt missbrukats av ett deportationsivrigt Sverige. När ska rättelse ske? Ja, enligt sittande regering, så möjligen 2020, om nu Barnkonventionen äntligen inkorporeras i svensk lag, enligt nuvarande proposition från regeringen, kanske man kan spekulera. Men att rättelse behöver ske, så har det varit länge. Och den – ja, jag vill kalla det för Prokrustesbädd (Googla på ordet) som nu skapat – det vedervärdiga sätt, på vilket man just nu juridiskt och praktiskt halar och drar särskilt afghanska ensamkommande ungdomar fram och tillbaka över ”den magiska 18-årsgränsen”, tills de går av på mitten, måste sluta nu. Det måste sluta nu, inte om två år. Detta är inte värdigt!


Frågor man kan ställa sig nu: När ska Migrationsverket börja ta ansvar för sina uselt genomförda utredningar? På vilket sätt, mer än att bara tillsätta ännu mer slarvig, ung och trött (Migrationsverket egna tidigare beskrivningar) personal, ämnar man komma till rätta med alla de utredningar som varit felaktiga? För det är väl inte rimligt att förvänta sig att man endast ämnar låta alla misstag vara vatten under broarna här? Det är trots allt medmänniskor det handlar om!


Människor försvinner inte i tomma intet, bara för att Migrationsverket först misshandlar dem byråkratiskt och sedan avför dem ur sina rullor. De fortsätter existera om de inte dödas av självmordsbombare eller för dem i hemlandet farliga personer. De håller sig på tå, de fortsätter vara på flykt. Några av dem lyckas till och med ta sig tillbaka, några lyckas kanske tillockmed byta spår i sin asylprocess, har tur och lyckas ordna med arbete istället, några har nätverk av goda människor som trots det helvete som Migrationsverket utsatt dem för, ändå lyckas hjälpa dem till ett bättre liv. Det är till sådana här människor jag sätter mitt hopp. De är ni alla som utgör vår moraliska framtidskompass. Tack för att ni finns, alla!

Kampen för rätten till asyl fortsätter!


Hanna Tellholt
Asylrättsaktivist
Göteborg den 15:e april 2018

Flygblad som kan kopieras upp och delas vid flygplatsaktion i händelse av enstaka deportation.

Länkar till artiklar som det hänvisas till i detta blogginlägg:
1) Offensiv 180411: Protester begränsade ny massutvisning.
http://offensiv.socialisterna.org/sv/1296/kampanj/14200/

2) Aftonbladet 180413: Rymning från förvaret i Kållered – 14 saknas.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/A2gQXq/rymning-fran-forvaret-i-kallered-14-saknas

3) Eskilstuna-Kuriren 180414: Två saknas efter rymning från Migrationsverket.
https://www.ekuriren.se/flen/nio-rymde-fran-migrationsverkets-forvar-tre-saknas-fortfarande/

4) Dagens Juridik 170201: ”Inte konstigt att det blir fel” – intern rapport avslöjar brister i varannan asylredning.
http://www.dagensjuridik.se/2017/02/inte-konstigt-att-det-blir-fel-intern-rapport-avslojar-brister-i-varannan-asylutredning

5) SVT 180322: FN-kritik mot svenska asylutredningar av barn.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/fn-kritik-mot-svenska-asylutredningar-av-barn

 

Annonser

Senast uppdaterad: 180311

Detta är lite basic info om läget för migranter i Frankrike, speciellt då man kommer till Paris. En del av info på denna sida är skriven på franska och då får man använda t.ex. Google Translate. Jag har översatt delar av texterna som jag finner relevanta i nuläget.

Diverse länkar
Paris: Centre Humanitaire Porte De La Chapelle https://www.facebook.com/pages/Centre-Humanitaire-Porte-De-La-Chapelle/267267583685427

Artikel från 170529, om Centre Humanitaire Porte De La Chapelle
https://www.emmaus-solidarite.org/le-centre-de-premier-accueil-des-personnes-migrantes/

——————Enkel översättning via Google Translate av delar av artikeln:
“DET HUMANITÄRA CENTRET – PARIS-NORD
Varje dag kommer det humanitära mottagningscentret att välkomna 50 till 80 personer, från 8:00 till 8:00 . Under välkomstbubblan, en uppblåsbara struktur på 900 m², kommer de att dra nytta av förhandsbedömningar på grundval av uttalanden för att styra dem till en enhet anpassad till deras situation. De kommer också att ha tillgång till all nödvändig information om sina rättigheter och förfaranden, tack vare dokumentationen om asylvägen i Frankrike, översatt till engelska, litterära arabiska, Pashto, Dari och Tigrinya.

Migranter, isolerade män som vill anmäla sig till en asylansökan i Frankrike kommer att besöka det tillfälliga boendeutrymmet under en 10 000 m² stor hall på 2 nivåer i en period av 5 till 10 dagar . Detta område har 400 platser för stora migrerande män, isolerade och nyanlända. Det kan därför rymma nästan 1500 personer per månad.Det är indelat i 8 kvarter på 50 platser, alla med sanitära faciliteter (1 dusch, toalett och handfat för 8 personer, utöver normerna för högkommittén för flyktingar), ett kontor för arbetare, ett förråd / aktivitetsrum och utrustade rum (sängar, eluttag och individuella skåp) som rymmer 4 personer. Alla dessa utrymmen har elvärme. Varje ö förvaltas av ett permanent och engagerat team av anställda som garanterar mottagarna tillgång till vitala behov (hygien, mat, boende), till de olika aktiviteterna och uppföljningen av deras fil.
Med stöd från den regionala Health Agency (ARS), kommer pole ”hälsa” arbeta på en daglig basis med de Paris SamuSocial medicinska team som kommer att erbjuda alla migranter som vill se över sin hälsa och först vård. Detta erbjudande kompletteras av närvaron av världens Läkare Association och EMPP (Mobile Teams Psychiatry osäkerhet), som kommer att erbjuda samråd med särskild hänsyn till behandling av psykologiska trauman. Denna uppdelning kommer att uppfylla de små sår och andra dagliga behov, utföra hälsoövervakning och styra flyktingar till common law-systemet i händelse av allvarlig sjukdom, infektion eller behöver djup recensioner. Psykologiskt stöd kommer att kunna göras genom tolkarnas närvaro.

Vid slutet av boendeperioden 5 till 10 dagar kommer personer att hänvisas till boendecentra anpassade till deras situationer över hela det nationella territoriet: CHU-invandrare (Emergency Housing Centre), CAD (centrum för mottagning och orientering), CADA (mottagningscenter för asylsökande) eller den nationella flyktingplattformen (mer än 600 volontärkommuner).”
Slut översättning.————-

Paris Refugee Ground Support.
https://www.facebook.com/PRGS.team/

France Terre d’Asile – fransk asylrättsorganisation.
http://www.france-terre-asile.org/

La Cimade – organisation för flyktingars rättigheter.
https://www.lacimade.org/

Svenska kyrkan i Paris.
https://www.facebook.com/svenskakyrkanparis/

180213 – Aida – 2017 Update France. http://www.asylumineurope.org/news/13-02-2018/aida-2017-update-france

Statistik – bra flödesschema över den juridiska processen på sid 18. http://www.asylumineurope.org/sites/default/files/report-download/aida_fr_2017update.pdf

Statistik – Frankrike – These are the French immigrations numbers, från 170116.
https://www.west-info.eu/these-are-the-french-immigration-numbers/cp-16-janvier-2017-3/

Franska Migrationssverket – OFII
http://www.ofii.fr/

Obs! Viktigt! – Ny lag som antogs i mitten av februari i Frankrike – Retention!
DW 180221 – France presents new immigration bill http://www.dw.com/en/france-presents-new-immigration-bill/a-42678578

Euroactiv 180227 – Serious shorcomings in the draft French draft law on asylum
https://www.euractiv.com/section/global-europe/news/serious-shortcomings-in-the-french-draft-law-on-asylum/

La Cimade blog 180215 – Retention – une loi devastatrice pour les droits des personnes dublinees
https://blogs.mediapart.fr/la-cimade/blog/150218/retention-une-loi-devastatrice-pour-les-droits-des-personnes-dublinees

Enkel (och dålig) översättning av artikeln via Google Translate:
Retention: en förödande lag för ”Dubliners” rättigheter 14 februari 2018 Torsdagen den 15 februari 2018 kunde nationalförsamlingen definitivt anta förslaget till lag om tillämpningen av det europeiska Dublin-systemet. Cimade kräver upprättandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem där valet av värdland skulle göras av personen och i omedelbar framtid att upphäva de förödande effekterna av Dublinförordningen. Torsdagen den 15 februari 2018 kunde nationalförsamlingen definitivt anta förslaget till lag om tillämpningen av det europeiska Dublin-systemet. Faktum är att i lagskommitténs alla ändringar av parlamentsledamöterna Republiken i rörelse drogs tillbaka på begäran av regeringen att validera en text som härdats av senaten. Bara några parlamentsledamöter lade fram ändringar i sista stund för att ändra texten. Om de inte antas av kammaren i morgon kommer senatens lag senast att träda i kraft. Räkningen kommer att göra det möjligt för prefekturerna att mångfalt öka interneringen av personer som gör en asylansökan i Frankrike innan de ens bestämmer om de måste gå till ett annat europeiskt land för att få undersöka det. Det här är det land där de kom in i Europeiska unionen och där deras fingeravtryck var registrerade eller den där de ansökte om asyl. Den 27 september 2017 hävdade Kassationsdomstolen att en sådan internering inte var möjlig, eftersom det inte fanns någon definition enligt lagen om ”risken för flykt” av de berörda asylsökande. Den upprepade denna rättspraxis med en ny dom av den 7 februari 2018. Den föreslagna lagen definierar en antagen ”risk för flykt” genom tolv extremt breda situationer, så att människor, inklusive barn, kan hållas i fängelse nästan systematiskt. En röd linje korsas: det gör det möjligt för första gången att låsa upp personer redan innan ett beslut om utvisning utfärdades, vilket strider mot det konstitutionella rådets konsekventa rättspraxis [1]. Det minskade också tidsgränsen för att utmana dessa beslut från femton till sju dagar. Medan mer än 35 000 utlänningar har varit föremål för ett Dublinförfarande 2017 i Frankrike, kommer denna lag att leda till att man fyller administrativa interneringscenter för män, kvinnor och barn som bara begär en skydd. Dublinförordningen är ett orättvist system eftersom det ställer större ansvar för de europeiska staterna vid EU: s yttre gränser för att undersöka asylansökningar. Cimade kräver upprättandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem där valet av värdland skulle göras av personen och i omedelbar framtid att upphäva de förödande effekterna av Dublinförordningen.”


Bild: Enrico Bertuccioli/Cartoon Movement

Kampen för rätten till asyl fortsätter!

Hanna Tellholt
Aktivist i nätverket för rätten till asyl
Göteborg den 11:e mars 2018

#SwedenFreeZahidBaloch

Den tidigare i Baluchistan torterade Zahid Baloch frihetsberövades under gårdagen och befinner sig just nu i förvaret i Kållered. Rättvisepartiet Socialisterna kämpade igår utanför förvaret för att få träffa honom och för att få lämna in de många mediciner han behöver, då förvaret ignorerat att ge honom dessa samt vägrade låta honom få genomföra det läkarbesök som tidigare var planerat att ske kl 13 igår, fredagen den 16:e februari.


Zahid Baloch

Zahid befann sig i Nordstan, Göteborg, när han blev frihetsberövad under en av de REVA-liknande, rasprofilerade inre gränskontroller som Polis och Gränspolis just nu regelbundet genomför där. Ja, de där orden översatta till begripligheter blir: Zahid såg utländsk ut, och Polisen krävde då legitimation. Fundera på den saken, ser du utländsk ut – var då alltid beredd att visa id och pass och bevisa din rätt att få existera, för det är så det går till dessa dagar. Man påstår att det hårt kritiserade REVA-projektet är avslutat men notera att de så kallade inre gränskontrollerna inte behöver ha minskat för den sakens skull.

Zahid, som tidigare sökt asyl i Norge men som fått avslag där och som flytt till skydd i Sverige, fördes efter frihetsberövandet vidare till förvaret i Kållered. Det är egentligen endast två veckor kvar innan han skulle ha kunnat söka asyl på nytt i Sverige. Hur det går nu med hans ärende återstår att se, men det förtjänar egentligen att lyftas direkt i CAT, Committe Against Torture (se länk 1), som är FN:s organ där ärenden som liknar Zahids, har erkänts de skyddsgrunder som tidigare nekats dem, men grundprincipen med ett ärende är att strida klart på alla lägre nivåer först, så vi får se hur det går med detta nu. Han har ett juridiskt ombud som kommer att lyfta hans ärende.

Zahids egna berättelse om vad han varit med om, är så svår och tung att ta in, att den tar emot att ens skriva om den. Hur skall det då inte vara att ha varit med om den? Jag citerar ett tidigare uttalande: ”De klädde av mig naken, krossade mina fotleder, bröt av mina fingrar.” Jag skriver inte mer här om det som skett men faktum är att Zahid har för ögat synliga tortyrskador och det finns mycket dokumentation gjord sedan tidigare i de undersökningar som gjorts av Röda Korsets personal vid Kris- och Traumaenhet. Hans fall har även tidigare tagits upp i FN-forum. Den pakistanska staten följer sina dissidenters politiska aktiviteter även då de befinner sig i exil och man utövar även en svår repression mot Zahids familj, där t.ex. Zahids far uppsöktes av militär och misshandlades svårt för ett år sedan.

Det skulle egentligen kunna vara enkelt för Sverige att bevilja en så här svårt torterad person asyl snabbt, om man brydde sig om att efterfölja lagar och konventioner, men här är Sverige alltså redo att göra ett misstag ännu en gång. Det verkar inte räcka att man tidigare dömts 20 gånger i Europadomstolen (se länk 2 och 3).

Inte heller verkar förvaret i Kållered någonsin lära sig, trots upprepade JO-anmälningar (se länk 4). Jag som skriver detta och som regelbundet besöker flyktingar i förvar, måste säga, att jag vet inte hur många gånger nu vi haft problemet med att de intagna inte får adekvat vård och att förvarets personal helt öppet negligerar allvarliga psykiska lägen, lägen som i den reguljära vården renderar psykiatrisk specialistvård.

Det är mycket upprörande att man kan vara så nonchalant i så allvarliga frågor då det ju även är traumatiserande i sig att vara isolerad och fråntagen sin frihet i ett förvar.  Jag känner att jag behöver få ytterligare klargöra hur jag ser på detta. Alltså: Är man redan innan traumatiserad kan det slutliga läget som uppstår inombords hos en förvarstagen, närmast beskrivas som tortyrliknande – igen och igen och igen. Det är den primära traumatiseringen som skedde vid tortyren, sedan kommer den den sekundära traumatiseringen som sker vid att behöva lämna all och fly sitt hemland, den tertiära vid chocken över att bli så illa behandlad som en flykting blir i Sverige, den kvartära vid frihetsberövandet och förvarstagandet – det blir lager på lager av trauman. Det verkar som att många av de som arbetar i förvaren inte tar ordentlig hänsyn till de här aspekterna utan istället normaliserar särskilt det psykiska dåligmåendet. Att då till och med nekas sin ordinarie förskrivna medicinering, blir så oerhört grymt. Inte ens sina mediciner ska en lidande människa få tillgång till. Varför? Hur kan man neka sådant?

Det som skedde vid gårdagens demonstration för Zahid vid Kållereds förvar, var att förvarets personal till slut gav med sig och lät Kristofer Lundberg, Rättvisepartiet Socialisterna, lämna in Zahids mediciner och nu fortsätter kampen för Zahids rätt till asyl. Och jag hoppas att världen får upp ögonen för detta exempel, som inte är det första och tyvärr inte heller det sista, där Sverige försöker komma undan med en ful behandling av torterade personer som behöver asyl och skydd.


Bilder från demonstration för Zahid Baloch vid Kållereds förvar, fredagen den 16:e februari 2018

Kampen för rätten till asyl fortsätter!

Hanna Tellholt
Aktivist i asylnätverket
Göteborg den 17:e februari 2018

Länkar:
1) CAT – The Committe Against Torture
http://www.ohchr.org/en/hrbodies/cat/pages/catindex.aspx

2) Sverige bryter mot internationell rätt
http://www.asylratt2014.se/Plattform/#flyktingkonventionen

3)  Dagens Juridik 130909: Sverige fälls i Europadomstolen för brott mot tortyrförbudet
http://www.dagensjuridik.se/2013/09/sverige-falls-i-europadomstolen-brott-mot-tortyrforbudet

4) SvD 170714: Förvaret i Kållered föremål för fem JO-utredningar
https://www.svd.se/forvaret-i-kallered-foremal-for-fem-jo-utredningar

Tisdagen den 12:e december klev Värmlandspolisen in på Ghadeer Alanbakis boende vid Migrationsverket och han blev utan några föregående förklaringar brutalt nedbrottad och frihetsberövad. En vän som sov över, bevittnade händelsen.

Eftersom Ghadeer tidigare blivit tillfångatagen och torterad i Irak blev han oerhört rädd när poliserna plötsligt iförde honom handfängsel och började föra honom till en väntande bil. Han förstod fortfarande inte vad som höll på att hända och hade drabbats av återupplevanden från tidigare händelser i Irak.

När han kom till häktet krävde man att han skulle ta av sig sina kläder. Han klarade inte av att åtlyda uppmaningen eftersom han var livrädd för vad som skulle hända. Det uppstod en brottningsmatch kring klädavtagandet, Ghadeer svimmade av och när han vaknade upp hade han blåmärken på flera ställen kroppen.

På fredag kväll fördes han till Flens förvar. Fortfarande hade då inte ens hans advokat fått information om på vilka grunder han frihetsberövats.

Personalen i häktet i Karlstad lät honom inte träffa en läkare på de 3 dagar han var där. Personalen i förvaret har i skrivande stund, 12 dagar efter händelsen, inte låtit Ghadeer få träffa en läkare.

Trots att vi var flera som redan då Ghadeer anlände till förvaret, krävde att man skulle genomföra en Rättsmedicinsk undersökning och fotografera skadorna, så tyckte personalen i förvaret att detta kunde vänta. I tisdags, den 19/12, alltså 8 dagar efter händelsen, fick Ghadeer endast träffa en sjuksköterska på förvaret. Det gjordes då ingen dokumentation av Ghadeers vid frihetsberövandet uppkomna skador.

Ghadeer hade fram tills dess inte ens en Alvedon, trots att han, enligt tidigare dokumentation, som han alltid bär med sig i sin mobil, även lider av kronisk värk till följd av tidigare tortyrskador. Inte heller har någon läkare efter nu 12 dagars frihetsberövande, gått igenom hans psykiatriska medicinering, trots att det tydligt och klart står i de journaler han bär med sig i sin mobil, att han lider av PTSD – posttraumatiskt stressyndrom. Sjuksköterskan har sagt till Ghadeer att det är semestertider och att han ska få träffa sjuksköterska igen om 10 dagar och då skall man se om något mer behöver göras. Frågan man kan ställa sig är: Är detta är en rimlig och adekvat behandling av en person som lider både PTSD och tortyrskador?

Det finns flera fel som gjorts i Ghadeers asylärende och som hans advokat Roger Häggquist har överklagat i flera omgångar om. Bland annat har Ghadeers två förnamn skrivits ihop, vilket har lett till feltolkningar som lett till avslag, då man valt att tolka det som att Ghadeers dödsdom gällt annan person. Ett sådant flagrant misstag borde givetvis ha föranlett rättelse och sedan är det ju så att Sverige inte har rätt att deportera torterade personer, men här har Migrationsverket valt att sopa egna gjorda fel och felaktiga beslut under matten och man försöker nu alltså istället att göra sig av med Ghadeer istället för att göra rättelse i hans ärende.

I Utlänningslagen 12 kap, 1 § står det: ”Avvisning och utvisning av en utlänning får aldrig verkställas till ett land om det finns skälig anledning att anta att utlänningen där skulle vara i fara att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling.”

När jag träffar honom i Flens förvar, är Ghadeer fortfarande i chock. Vi har då fått tag i det beslut som föranledde hans frihetsberövande. Det är bara det att Ghadeer själv aldrig blev delgiven. Det sista han varit med om, var att han varit på ett återvändandesamtal och sedan har hans ärende legat i process, där hans advokat Roger Häggquist yrkat på att ärendet skall överklagas. Det visar sig sedan att man avslagit överklagandet och fattat beslut om förvarstagande.  Men man har alltså varken meddelat klient eller ombud. Varför?

Ghadeers ärende har gått igenom alla nivåer i Migrationsdomstolen och fortfarande råder en kompakt och sammanbiten tystnad kring det felaktiga beslut man fattat. I de tidigare besluten i ärendet, står för övrigt även skrivet att Migrationsverket inte tvivlar på riktigheten i de uppgifter som lämnats omkring det faktum att Ghadeer tidigare i Irak blivit både kidnappad och torterad. Men man menar att, eftersom Ghadeer inte till fullo kan redogöra för exakt vilka som gjort detta, så kan man inte bedöma faran för honom. Man tvivlar inte heller på att 3 av Ghadeers bröder har mördats som konsekvens av att hans far arbetade under den forne diktatorn Saddam och att han tillhört Baath-partiet, men man menar att Ghadeer ju klarade sig i Irak i några år innan han flydde till Sverige och att han därför skulle kunna klara sig där igen.

Och man menar även, att den skriftliga dödsdom som hans mor mot givandet av mutor lyckats få fotograferad, är sann, men att den gäller en annan person. Eftersom Migrationsverket har gjort misstaget att skriva ihop hans för- och mellannamn, så har Ghadeer Alanbaki inte lyckats göra sannolikt att dödsdomen gäller just honom. Läs gärna om den sista meningen igen. Ja, det är så här galet. Migrationsverket begår här ett medvetet justitiemord. Inte första gången detta sker, det vet vi som är aktivister i dessa frågor, men detta är nog ändå ett av de mest chockerande, öppet begångna misstag jag sett under mina snart 20 år som aktivist i dessa frågor.

Således: Kampen för att få rättelse i detta fortsätter. Kampen för att Ghadeer Alanbaki skall få sin rätt i detta, fortsätter. Uppdateringar av denna blogg kommer att komma när vi ser hur detta utvecklar sig.

Stoppa deportationen av Ghadeer Alanbaki!
#iraqisnotsafe

Hanna Tellholt
Asylrättsaktivist
Göteborg den 23:e december 2017

Länkar:
Video publicerad på YouTube, från besök hos Ghadeer i Flens förvar 171220:
https://www.youtube.com/watch?v=3TcZ8b59wJM

Artikel i Tidningen Syre 171221:
https://tidningensyre.se/2017/nummer-223-224/dodsdomd-man-hotas-av-utvisning/

Flygblad som kan kopieras upp och delas ut på flygplats, om det skulle bli fråga om en snabb mobilisering inför flygplatsaktion.

Den Heldag med Rosengrenska som brukar hållas varje vår och höst, hölls på Världskulturmuséet i Göteborg söndagen den 26:e november. Det var som alltid en informationstät dag. Deltagarna fick en kort rapport från Rosengrenskas motttagning för vård av papperslösa, en längre rapport gällande läget för vården av papperslösa i Västra Götalandsregionen, en exposé över 10 års arbete för Rätt till vård, information om ett projekt om psykisk ohälsa i Skaraborgs län, ett besök av två ensamkommande ungdomar som med egna ord berättade om sina erfarenheter. I slutet av den avslutade barnläkare Henry Ascher med att tala om mänskliga rättigheter och medicinsk etik vid åldersbedömning och avvisning.

Seminariet inleddes med att Rosengrenska stiftelsens ordförande Lina Lönnberg hälsade välkommen. Hon beskrev några saker som har förändrats vad gäller Rosengrenska arbete. Den första och största förändringen är just nu att man samarbetar med den organisation för ensamkommande – Agape – som startat i Göteborg. Detta då man upptäckt särskilt många existerande vårdhinder för just de ensamkommmande från Afghanistan. En av konsekvenserna av detta samarbete är redan nu att man kunnat nedteckna flera fallbeskrivningar på vårdhinder för ensamkommande, som man ämnar inkomma med till VGR för konkreta åtgärder.

Man har även efter många års slut nu kommit så långt att man lyckats skapa strukturer för samarbete med Västra Götalandsregionen (förkortas hädanefter VGR), där man samarbetar direkt med Patientnämnden och kan arbeta effektivt med att få åtgärder på klagomål vid vårdhinder. Rosengrenska betraktas numera, på gott och ont, som en etablerad organisation. Det goda är att man åtnjuter ett förtroende inom även reguljära vården, det onda blir att Rosengrenska iochmed detta riskerar att få funktionen av ett slags alibi för åtgärd. Alltså: Istället för att VGR förbättrar den reguljära vården, så nöjer man sig med att luta sig mot en organisation som egentligen är tänkt att vara högst temporär. För att ytterligare förtydliga detta: Rosengrenska stiftelsen har hela tiden haft som ett av sina mål att inte behöva finnas. Att man en gång i tiden bildade denna NGO-organisation var för att det fanns stora brister inom den reguljära vården för de papperslösa.


LinaLönnberg171126Rosengrenska
Rosengrenska stiftelsens ordförande Lina Lönnberg

Samordnande sjuksköterska vid Rosengrenska, Matilda Perssonn presenterade statistik som tagits fram över vårdhinder för papperslösa i Västra Götalandsregionen. Med vårdhinder avses både hinder som föreligger inom en individ och hinder utanför individen. Inre hinder kan vara okunskap om vart man skall vända sig, språksvårigheter, rädsla för att integritetsinfo skall komma vidare till fel myndighet om man lever gömd samt fattigdom.

Hinder utanför individen kan handla om okunskap om asylsökandes och papperslösa rättigheter inom vården. Man har kunnat konstatera att så många som 40 % av besökarna vid Rosengrenska egentligen har gått fel. De kommer till Rosengrenska men har alltså egentligen rätt till vård inom den reguljära vårdapparaten. Ett annat hinder hos vårdgivaren kan vara felskrivna recept. Man har vid utskrivning av recept, utelämnat den kod på receptet som behövs för att Apoteket skall ta ut den lägre avgiften och då blir medicinen istället till fullpris, vilket en asylsökande patient inte har råd med.

Hela 59 % av besöken vid Rosengrenska handlar om besök i kassan. Man kommer för att få ekonomisk ersättning för utlägg vid besök på vårdcentral eller sjukhus. Det kostar 50:- att besöka en vårdcentral och att hämta ut mediciner vid Apotek när man är asylsökande. Besök vid Akutmottagning kostar 300:-. Dessa kostnader kan man alltså mot uppvisande av kvitto få hjälp med av kassan vid Rosengrenska mottagning. Antalet besökare per mottagningskväll är i snitt 35 patienter/kväll och man kan i år se en ökning av det totala antalet besök till 1353 st och andelen unika besökare var 540 st.

Ett antal fallbeskrivningar togs upp för att exemplifiera vårdhinder som förekommit. Det var t.ex. en patient med diabetes som fått en orimligt hög medicinräkning. Efter kontakt med Etiskt forum korrigerades räkningen till det subventionerade priset på 50:- Ett annat exempel var en pojke som nekats utredning vid en vårdcentral, där man till föräldrarna hävdat att de bara skulle kunna få vård för i princip urakuta tillstånd, vilket kan bedömas vara en vantolkning av begreppet ”vård som inte kan anstå”.

Psykolog Anna Olsson, som också sitter i Rosengrenskas styrelse, delade med sig av erfarenheter som rör vården för de ensamkommande och om de vårdhinder som just de ensamkommande möter. Hon berättade om hur organisationen Apape uppkommit, som en reaktion på Göteborgs stads brist på förmåga att erbjuda de ensamkommande ett uppfångande skyddsnät när asylsystemet kastat ut dem i till en marginaliserad tillvaro utan ens tak över huvudet och mat för dagen. Apape började med ett 10-tal ungdomar och har på kort tid vuxit till att nu omfatta ett hundratal ungdomar. Detta hänger även ihop med att avslagen på ärenden från den stora grupp flyktingar som sökte asyl 2015, haft en långdragen asylprocess och att man nu börjat få avslag på sina asylansökningar och från flyktingorganisationen FARR:s sida, varnar man nu för ytterligare ökningar av ungdomar som får avslag under den kommande perioden. Regeringen har uppmärksammat Agape och kommer nu även att ge dem medel för verksamheten. Något som visserligen kan ses som ett erkännande, men som ju också kan uppfattas som ett slags temporärt plåster över det blödande sår som rivits upp iockmed den nuvarande strypsnaran på asylpolitiken, där regeringen i grunden är ansvarig för att förbättra den humanitära situationen för flyktingar generellt i detta land.

Anna Olsson tar också upp den glidning som nu skett av vad vi accepterar gällande läget för dessa ungdomar, som ofta kan lida av rejält vårdkrävande tillstånd rent psykiatriskt i form av depressioner, suicidförsök och PTSD. De kan vara inskrivna i slutenvård och sedan skrivas ut från den reguljära vården till i princip direkt på gatan. Detta är inte något som vi skulle acceptera för svenska medborgare så man kan ställa sig frågan varför det har det börjat ske en acceptans då våra flyktingar behandlas på detta vis.

På Agape, som nu startar sina söndagar i en större lokal än tidigare p g a att vuxit, denna gång en kyrka, så har Anna Olsson numera också fått ett eget rum där hon kan ta emot klienter för samtal. Utanför är också en väntsoffa och hennes mottagning har ofta en lång kö. Hon beskriver hinner med ett stort avkortade samtal varje gång hon arbetar, samtal som nästan tenderar att få en slags ”triageliknande” funktion, d v s att hon försöker falka av vad man kan behöva gå vidare med till vården och vad som är ”här och nu”-åtgärder. Vid de tillstånd som behöver få hjälp till vidare vård, får ”Vårdlotsar”, 2 sjuksköterskor, sedan gå in och hjälpa vidare så att ungdomarna hamnar rätt i vården. Annas unga klienter återkommer ofta sedan nästkommande vecka och man får göra korrigeringar av kursen utifrån hur det har gått att lösa de olika problem som finns.

Anna Olsson går också igenom vårdhinder, och menar att de är ännu fler för de ensamkommande ungdomar, just på grund av att de är just ungdomar. Hon menar att man även behöver ta i beaktande att ungdomar inte riktigt ännu kan förstå sina behov då de ju fortfarande är i utvecklingsfas i sina liv, att de kan ha en sämre förmåga att sköta sin hälsa p g a krisreaktioner, att de inte känner till sina rättigheter, att de inte vågar gå ensamma till läkare och för att hämta mediciner och att de kan ha svårt för att lita på och ta emot hjälp från vuxna med dessa saker.

Rätt till vård-initiativet, 10 års kamp och diplomati
Sjuksköterskan Anne Sjögren, en av Rosengrenskas grundare samt sammankallande i Rätt till vård-initiativet, berättade om arbetet med att införliva mänskliga rättigheter i de regler som styr svensk sjukvård. Anne, som numera pensionerat sig från jobbet som samordnare i Rosengrenska, är en av de som en gång i tiden varit med bildat Rosengrenskas mottagning för vård för papperslösa.

AnneSjögren171126Rosengrenska
Anne Sjögren

Anne beskrev idag den kamp man bedrivit genom det så kallade Rätt till Vård-initiativet, som är ett initiativ som handlar om rätten till lika vård för alla, oavsett juridisk status.

Anne pekar på en siffra från Migrationsverket som säger att det den 3:e oktober i år fanns 17.358 personer i Sverige som fått avslag och besked om att de skall utvisas och att 12.338 av dem är efterlysta av Gränspolisen. 8 av 10 av de som kom 2015 gömmer sig just nu. Det finns alltså fortfarande ett behov av vård för papperslösa och det är viktigt att deras rätt till vård går att återse i lagtext för att garantera att de får sin vård.

Rätt till Vård-initiativet startade 2007. i januari 2013 var men uppe i 65 organisationer som skrivit under på att man anser att det är viktigt med lika vård för alla, oavsett juridisk status. Man har smalnat av på senare tid till att låta initiativet omfatta mest vårdorganisationer, och detta har man gjort för att få ytterligare tyngd i frågan, något som Anne anser har varit en framgångsfaktor – att man faktiskt vågade tappa bredd till förmån för djup i själva grundfrågan.

Det var många möten, remissrundor, uppvaktningar, demonstrationer och diskussioner men sedan, den 13:e maj 2013 kom Lag (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd. Lagtexten går att läsa på följande länk:
http://rkrattsdb.gov.se/SFSdoc/13/130407.PDF

Lagen säger att alla som vistas i Sverige har ”rätt till vård som inte kan anstå” och begreppet har diskuterats och Rätt till vård-initiativet har också gått ut med ett uttalande om hur man anser att begreppet bör tolkas. Detta uttalande kan man läsa på följande länk:
http://www.vardforpapperslosa.se/files/vardforpapperslosa/UndertecknatAnsta140616.pdf

Adress till Rätt till vård-initiativets hemsida.
http://www.vardforpapperslosa.se/

Anne beskriver hur gångarna har varit i kampen att för att försöka få inkorporerat de mänskliga rättigheterna i lagtexten och hur man verkligen kämpat för att dessa inte skall ”falla ur”. Hon nämner en mycket viktig rapport, som fått utgöra en slags grundpelare i arbetet och det är den rapport som FN:s specielle rapportör om rätten till hälsa, Paul Hunt, skrev, efter ett officiellt statsbesök i Sverige år 2006. Rapporten heter ”Mission to Sweden”. I denna länk kan man läsa rapporten:
http://www.snabber.se/files/vardforpapperslosa/paul_hunt_mission_to_sweden.pdf

Att det behövs en institution i Sverige gällande mänskliga rättigheter i Sverige, är något som blivit tydligt för Anne Sjögren och de som arbetat med att få upp frågan på agendan. Sverige har fått kritik från bl a Europarådets kommissionärer att någon MR-institution ännu inte finns i Sverige och att arbetet med de mänskliga rättigheterna i Sverige verkar gå på tok för trögt.

Slutligen vill Anne varna för bl a en tendens hon har noterat iockmed den nya lagskrivningen och det risk för vantolkningar av begreppet ”vård som kan anstå” och vad det egentligen innebär – vilket har lett till att man från vissa håll efterfrågat listor över vilka diagnoser som möjligen skulle kunna anstå. Anne och många med henne menar att det helt strider mot etiska principer inom vården att ens ha ambitionen att försöka formulera den sortens listor och hon nämner ett exempel med en kvinna som hade fått höra att hennes eksem kunde få anstå. Då denna kvinna kom till mottagningen var hon så förtvivlad att hon inte ens orkade diskutera huruvida hon skulle få behandling av sina eksem utan bara slet upp sin tröja och visade hur det såg ut. Man kunde då se att huden på hela kvinnans överkropp hade hunnit bli förstörd av att eksem varit obehandlad i alltför lång tid. Med detta exempel vill Anne visa på att även en till synes mindre komplicerad åkomma kan utvecklas och mer svårbehandlade medicinska lägen kan uppstå i ett senare skede, om en åkomma inte behandlas på rätt sätt och i god tid. Därför skall en människa alltid ha rätt till vård enligt de etiska principer som bör gälla inom vården och de är att människor skall erhålla behandling efter behov, att behandlingen skall ske enligt vetenskap och beprövad erfarenhet, att vården skall vara jämlik och att vården ske på lika villkor.

Från Kabul till Götene
Sjuksköterska Jenny Gustavsson från Läkare Utan Gränser presenterade erfarenheter och slutsatser av ett unikt projekt om psykisk ohälsa bland asylsökande i Skaraborgs län. Projektet, som startade i september förra året, har varat i ett år och håller nu på att avslutas. Man har regelbundet besökt olika boende för asylsökande och erbjudit stöd- och hälsosamtal men man har även ordnat med hälsobefrämjande aktiviteter, såsom sportturneringar och matlagningskvällar. Många asylsökande lider både av ohälsa relaterad till trauman i hemlandet, väntan på asyl är i sig ofta mycket jobbig och isoleringen som blir då man ännu inte lärt sig språket, inte vet hur man skall orientera sig i det svenska systemet och inte heller har ekonomiska medel för att bryta den, adderar ofta till det dåliga måendet. Syftet med projektet har varit att försöka bryta isoleringen och att att få projektdeltagarna att helt enkelt må lite bättre. Man tycker att man uppnått flera fina resultat och i januari kommer rapporten från projektet samt även en handbok med användbara goda råd för dig som arbetar med asylsökande. Håll utkik!

Artikel i Skaraborgs Läns Tidning 170901:
https://www.skaraborgslanstidning.se/article/lakare-utan-granser-avslutar-insats-i-skaraborg/

Abdul Sattar och Ali berättar
Abdul Sattar Gholami och Ali Zardadi, två av de tiotusentals ensamkommande ungdomarna från Afghanistan, berättade med egna ord om sina erfarenheter.

Abdul Sattar Gholami hade aldrig gått i skolan när han kom till Sverige i december 2015. Han berättade för oss om sin bakgrund, att han haft mycket svårt att ens få gå i skolan i Afghanistan, då han behövt arbeta mycket och istället försörja sin familj. Så när han kom till Sverige kunde han äntligen börja blomma. Han lärde sig svenska, började träna fotboll, lärde sig spela gitarr. Men han mådde fortfarande ofta dåligt, både på grund av det han varit med om i Afghanistan och av själva asylsituationen, som skapat och fortfarande skapar mycket stress för honom. Dikterna blev för Abdul Sattar ett sätt att kanalisera mycket av sitt dåligmående. Han märkte att han började må bättre när han kunde formulera sina känslor i ord. För Abdul Sattar har skrivandet blivit en nödvändighet och har har nu skrivit så många dikter att han kommer att ge ut en diktsamling, en bok som kommer att komma ut lagom till jul. Abdul Sattar läser 3 dikter för oss ur den kommande boken. Titeln på boken kommer att bli ungefär: ”Mina sorger blev till dikter.”

Abdul Sattar Gholami och Ali Zardadi

Ali Zardadi har redan gett ut sin första bok, ”Ängeln och Sparven”, med texter som speglar relationen som de unga killarna får till sina hjälpare här i Sverige. Boken har gjort succé. Ali själv har gjort stora framsteg sedan han kom till Sverige i januari 2016. Han har varit mycket målmedveten och började studera svenska innan han fick beviljat SFI, han läste på egen hand 4-5 timmar om dagen och gick på ABF:s Språkcafé. I augusti fick han sedan börja skolan och efter ett hår fick han betyg i Svenska. Han läser nu på Vårdprogrammet och vill jobba inom vården, eftersom vill hjälpa människor och han har noterat att det kommer att finnas gott om arbete inom vården även i framtiden. Ali brinner för att föreläsa och det finns inte utrymme i denna korta blogg att återspegla allt som bubblar i honom, jag rekommenderar den som läser nu att boka in sig på någon av hans föredrag istället. Han vill berättar om varför man behöver fly, hur det går till när man flyr, om kvinnors situation i Afghanistan, om relationerna mellan de som blir hjälpta och de som hjälper flyktingar i Sverige, hur det är att vänta på asyl, hur ensakommande ungdomar i Sverige har det – ja, allt. Han kan ge en helhetsbild. Men just nu säger jag: Gå på någon av Ali Zardadis föredrag! Boka honom som föreläsare för din arbetsgrupp! Hans bok är en perfekt julgåva. Länk till ställe att köpa boken på finns t.ex. här:
https://www.adlibris.com/se/bok/angeln-och-sparven-9789188183101

Mänskliga rättigheter och medicinsk etik vid åldersbedömning och avvisning
Barnläkaren Henry Ascher delade så slutligen med sig av några sina erfarenheter och sitt arbete kring svårigheter vid åldersbedömning och talade om vikten av att ha fokus på mänskliga rättigheter. Henry Ascher har ett encyklopediskt kunnande i dessa frågor och det känns visserligen fåfängt att försöka återge allt det som togs upp, på några ynka rader, så det får bli ett axplock.

Henry har ett budskap. Med all hans erfarenhet och kunnande vågar han sätta fingret på nutidens dilemma och dra linjer mellan punkterna och visa på ett mönster. Det handlar om vår tids brist på civilkurage. Att vi håller på att låta något hända, som redan har hänt en gång i historien och som är på väg att hända igen. Henry Ascher pekar på parallellerna mellan Förintelsen och pogromerna och hur vi behandlar flyktingar i dessa tider. Hur vi i dagens Sverige börjar bli avtrubbade och normaliserade på den inhumana situationen som många flyktingar lever under. Om att det är farligt att vara för lydig och bara acceptera sakers tillstånd. Och detta är viktigt. Det är viktigt att se när man börjat bli normaliserad på en dålig sak. När man börjar acceptera något som egentligen är helt absurt. Att en människa som inte har de fyra sista siffrorna i sitt personnummer, inte skulle omfattas av de mänskliga rättigheterna. Att han eller hon, om något hände, inte skulle ha rätt till samma vård, att det på något vis skulle vara någon skillnad. Det är absurt. Och att vi, om vi faller in i acceptans och slutar göra motstånd, riskerar att bli delaktiga i ett ont system.

Henry pekar på ett av de viktigaste resultaten i Nurbergrättengångarna (1945-1949) – och det är att vi faktiskt aldrig kan skylla någon annan för de handlingar vi gör. Vi har alltid ett personligt ansvar. Vi kan vara omgivna av både tryck, press och förtryck, trots detta kan vi välja att göra det som är humant, vi kan göra välvilliga tolkningar i ett alltför grymt system och vi kan göra motstånd och protestera när det inhumana går för långt.

Vad gäller Migrationsverkets åldersbedömningar i samarbete med Rättsmedicinalverket, så är Henry Ascher kritisk till att man vid Rättsmedicinalverket ens genomför dessa. Det är en vansklig metod med stora felmarginaler och när man kombinerar de två osäkra metoder som knäleds- och tandröntgen så ökar ju osäkerheten dubbelt! Alltså – nota bene – det blir alltså inte mer säkert för att man tar två svaga metoder, tvärtom!

Henry Ascher tar upp att Svenska Barnläkarföreningen nu har skrivit ett brev till migrationsminister Heléne Fritzon i regeringen, där man starkt kritiserar det rättss- och det medicinskt osäkra i att försöka göra åldersbedömningar. Jag väljer här att citera ett stycke ur brevet.
”Behovet av en rättssäker åldersbedömning kvarstår. En sådan måste överensstämma med vetenskap och beprövad erfarenhet och leva upp till Sveriges mänskliga rättighetsförpliktelser. Någon idealisk medicinsk metod för att bedöma ålder i övre tonåren finns i inte idag. Ett första steg vore att RMV uppfyller det man återrapporterat till regeringen och fullt ut tillämpar tvivelsmålets fördel. Det skulle innebära att om en eller båda undersökningar talar för att den undersökte är under 18 år så bör hen också bedömas så. Med en sådan bedömning skulle en tredjedel av de ungdomar som av RMV bedömts som vuxna ha blivit bedömda som barn, med rätt till skolgång och förbättrade möjligheter till uppehållstillstånd som följd. Utifrån den erfarenhet vi nu har av medicinsk åldersbedömning vill Barnläkarföreningen uppmärksamma regeringen på vår oro för nuvarande metod och för de allvarliga konsekvenser bedömningarna har fått och kommer att få framöver om ingen förändring kommer till stånd. ”

Brevet finns i sin helhet att läsa på följande länk:
http://www.barnlakarforeningen.se/wp-content/uploads/2017/11/171122-fr%C3%A5n-BLF-till-regeringen-1.pdf

Jag avslutar min blogg här med att återkomma till ett begrepp som togs upp flera gånger under dagens seminarium – och det är begreppet Vårdhinder. Det togs upp av i princip samtliga föreläsare på olika sätt. Vårdhinder betyder hinder från att söka och tillgodogöra sig vård på lika villkor med övriga människor i samhället. Även begreppet ”Vård som inte kan anstå” – kan råka bli ett hinder om begreppet vantolkas. Hindren för vård är många i Sverige idag – orimligt många – och med ett ökat samarbete mellan Rosengrenska och VGRegionen, genom att sprida kunskap och information, får vi nu hjälpas åt att komma över dessa. Målet är lika vård på lika villkor och kampen för denna mänskliga rättighet fortsätter!

Vårdhinder171126Rosengrenska
Vårdhinder

Tack för att du läste ända hit!
Hanna Tellholt
Medicinsk sekreterare och Asylrättsaktivist
Göteborg den 26 november 2017

#iraqisnotsafe

I 41 dagar har nu irakierna strejkat vid Migrationsverket, Agnesfridsvägen i Malmö, för rätten till asyl. Inga tecken tyder på att man ämnar ge upp, trots att repressionen från alla håll varit extremt hård, med rasistiska attacker, trakasserier från Malmöpolisens sida, hunger, trötthet, regn och kyla, men inget knäcker denna grupp.

Några av medlemmarna i den irakiska strejkgruppen. Första bakre raden, från vänster till höger: 1. Laith Al-Jobowry 2. Ali Abbas Mohammed Zayer 3. Zidoon Funoon Alzamily 4. Salam Al Haddad 5. Ali Sabah Torki Alibrahimi 6. Abdulhasan Layth Alkooz 7. Ali Almansoor 8. Ahmed Adnan Diyab 9. Hayder Shahoodh 10. Ali Al Eraki
Andra, främre raden – från vänster till höger: 11. Ahmed Mahdi Al-Tameemi 12. Aboulen Mehhodi  
13. Mohanad Hammood. 14.  Adnan Albethany. 15. Jawad Mohammedsafaa 16. Gazwan Al Anaz 17. Mohammed Taher-Hussein 18. Ghaith Layth Alkooz 19. Dyaa Subhekareem 20. Nibra Ridha Kadhim 21. Abdullah Eid Rawhan  22. Farazdaq Torres

Under midsommaraftons kväll besöker jag gruppen. En del av strejkens medlemmar har just gått iväg till en nära belägen lokal som man får låna för att tvätta kläder, diska, duscha och ladda sina telefoner. Det praktiska stödet till gruppen har ökat efter allt som tidigare hänt (se tidigare blogginlägg) och gruppen har fått bättre förutsättningar att sköta sina dagliga rutiner nu. Som besökare känner man av att gruppmedlemmarna är vid gott mod. Arbetet har nu börjat gå in i en ny fas. Förra helgen besökte juristerna Birgitta Elfström och Arne Malmgren, tillsammans med Tobias Lohse från Refugees Welcome Sweden, gruppen och man har så smått påbörjat den juridiska delen av arbetet med strejken.

170618: Juristerna Birgitta Elfström och Arne Malmgren träffar strejkgruppen tillsammans med Tobias Lohse, Refugees Welcome Sweden.

Gruppens deltagande förra helgen i demonstrationerna vid Möllevångstorget i Malmö, som ordnats av Stories of the Refugees, blev mycket lyckade. I demonstrationerna, som var landsomfattande, deltog även flyktingar från andra länder och en mängd organisationer, bl a Ensamkommandes Riksförbund och Vänsterpartiet. För de som missade demonstrationerna, kan jag här återigen visa ett sammandrag från demonstrationen i Malmö, som filmades av den afghanske journalisten Wares Khan, från Malmö TV.
https://www.facebook.com/590456154430400/videos/945712895571389/?pnref=story

För övrigt: Det kan inte nog betonas hur viktigt det dagliga stödet i en strejk är, så jag vill verkligen uppmana alla som kan att åka ut till strejkgruppen och hälsa på, om så bara en liten stund. Allt stöd under den här tuffa perioden är varmt välkommet! ❤

Således: Kampen för rätten till asyl fortsätter!
Jalla, jalla, asyl åt alla!

Malmö, midsommarafton, fredagen den 23:e juni 2017

Hanna Tellholt
Aktivist

Länk till Irakiska strejkgruppens svenska sida på Facebook:
https://www.facebook.com/groups/219356085244463/

Obs! Uppdatering kl 1:06, söndag: Får direkt eter publicering av detta blogginlägg, uppdatera info här nu, då man i eventet för blockaden, låter meddela att deportationen av Sadiq Hassani har inställts, vilket vi kan tolka som ett lyckat arbetsresultat på både juridisk och aktivistiska arbetsområden, i samverkan. Bra kämpat, alla! 🙂 ❤

Irakiska strejkgruppen drabbades under natten mellan söndag och måndag av ett hatbrott. Under torsdagen gick sedan Malmöpolisen in på strejkområdet och misshandlade de strejkande samt lade beslag på deras tillhörigheter. Civilsamhällets stöd till dem har nu ökat och strejken fortsätter. Igår, lördag, deltog gruppen i demonstration för rätten till asyl, en demonstration som även var landsomfattande. Asylstafetten har kickat igång och man gick igår till Lund. Vid Märsta försvar pågår idag ett försök att stoppa deportationen av den unge afghanen Sadiq Hassani.

I veckan som gick drabbades den irakiska strejkgruppen vid Migrationverket, Agnesfridsvägen i Malmö för ett chockerande hatbrott. En nazist körde in sin bil på gruppens område och det var enbart tur att ingen skadades. Tyvärr ser det ut som att Malmöpolisen försöker fubba bort lagföringen av delar av de anmälda brotten, som blir flera, men tacksamt nog bevakar nu även flera olika media frågan. Bara några dagar efter detta har Malmöpolisen gått in med ett fruktansvärt overkill av resurser och misshandlat de strejkande, gripit några av dem och lagt beslag på deras tillgångar.

Det ser tyvärr ut att bli en tung strejk, detta. Men nu är det en gång för alla så att denna gruppen är övergenomsnittlig van vid tung repression och de får nu också ett växande stöd av civilsamhället, som kommer att stödja dem och solidarisera sig vidare med gruppen i den fortsatta kampen. Det är dock märkligt vilken efterbliven hållning Malmöpolisen har i denna fråga. Man hade kunnat bevilja gruppen tillstånd med rätt att sätta upp tält för länge sedan och sluppit mycket av det som gruppen nu utsatts för. Det har tidigare gått att göra i andra stora städer som Göteborg (iraniernas och palestiniernas långvariga strejker) och i Stockholm (iraniernas strejk vid Sergels torg). Varför det skulle vara så svårt att bevilja ett mer komplett tillstånd och Malmö och låta blir att fullkomligt terrorisera de strejkande, är i nuläge fortfarande oklart. Men det finns inget som tyder på att man tänker ge upp kampen, tvärtom, all repression har enbart gjort denna grupp mer motiverad att fortsätta kampen för rätten till asyl.

Igår, lördagen den 17:e juni, hölls det demonstrationer i hela landet runt temat ”Stoppa deportationerna!” Undertecknad gick dit med deltog tillsammans med den irakiska strejkgruppen och demonstrationen hölls vid Möllevångstorget i Malmö och den hade organiserats av gruppen ”Stories of the refugees”. Medverkande var människor från en mängd organisationer, bl a Ensamkommandes förbund och Vänsterpartiet i Malmö. Man gick sedan ett demonstrationståg vidare upp till Gustav Adolfs torg och där hölls en ”die-in”, tal, läsande av dikter och sång. Wares Khan, från Malmö TV, rapporterade från demonstrationen, se länk till video längst ner i detta inlägg.

Hanna Lucia Tellholts foto.
Banderoll från gårdagens demonstration i asylrätt vid Möllevångstorget i Malmö

En video som visar hur tvångsdeportationen av en afghansk man ombord på en flight med Turkish Airlines, visas nu på sociala medier, länk nedan. Det syns tydligt hur mannen misshandlas och hur passiva människorna runtomkring beter sig. Det har i efterhand visat sig, berättat av en i Kabul boende journalist, Sune Engel Rasmussen, verifierat att deportationen sedan stoppades och att många blivit upprörda, trots att det inte riktigt syntes på videon. Det kan dock inte nog understrykas hur viktigt det är att de som befinner sig ombord på ett flyg där någon tvångsdeporteras, hjälper till att intervenera, ta diskussionen med personal och pilot och även att man försöker göra passivt motstånd genom att helt enkelt vägra sätta sig ned.

Idag kommer har Migrationsverket och Gränspolisen anlitat just Turkish Airlines igen (ja, man har gjort det förr från Sverige också), för att man ämnar försöka tvångsdeportera den unge afghanske pojken Sadiq Hassani. Han kan möjligen ha flyttats från Åstorp till Märsta då Gränspoligen märkte att motståndet var mycket stort denna gång vid Åstorps förvar, men aktivister har varit dynamiska och begett sig till Märsta förvar nu också. En flight beräknas gå från Arlanda, terminal 5, kl 18.15. Asylnätverket uppmanar alla som kan att bege sig till Arlanda och uppmana människor att göra motstånd mot denna deportation. Ensamkommandes förbund organiserar just nu blockad vid förvaret i Märsta och man har varit där sedan igår kväll och även sovit utanför förvaret under natten. Se länk till event längst ner i detta inlägg. Uppdatering kl 1:06, söndag: Får direkt eter publicering av detta blogginlägg, uppdatera info här nu, då man i eventet för blockaden, låter meddela att deportationen av Sadiq Hassani har inställts, vilket vi kan tolka som ett lyckat arbetsresultat på både juridisk och aktivistiska arbetsområden, i samverkan. Bra kämpat, alla! 🙂 ❤

Till sist, men inte minst: Asylstafetten har börjat gå nu, en årligt kommande vandring för rätten till asyl. Man avgick från Möllevångstorget i Malmö, vid lunchtid igår och gick då först till Lund. Länk till deras sida på FB längst ner i detta inlägg, följ dem! Gå med en bit på vägen! Berätta om dem! ❤

Således mina vänner: Kampen för rätten till asyl fortsätter och vi blir starkare för varje dag som går!

Malmö den 18:e juni 2017

Hanna Tellholt
Aktivist

Länkar:
170614 AFA Malmö: Organiserad nazist attackerade demonstranter:
https://antifa.se/2017/06/14/afa-malmo-organiserad-nazist-attackerade-demonstranter/

170618 Kvällsposten/Expressen: Nu berättar demonstranterna i Malmö om naziattacken
http://www.expressen.se/kvallsposten/demonstranterna-i-malmo-om-naziattacken-vi-fick-springa/

170617 Malmö TV:s rapportering  från asylrättsdemonstration i Malmö. Reporter: Wares Khan
https://www.facebook.com/590456154430400/videos/945712895571389/?pnref=story

170617 Länk till inlägg på Facebook av Abdul Ghafoor, gällande våld vid tvångsdeporation
https://www.facebook.com/abdul.ghafoor.378/posts/10155402478437973?pnref=story

170617 Länk till Ensamkommande förbunds event gällande idag, 170618
https://www.facebook.com/events/437685276599712/?acontext=%7B%22ref%22%3A%2222%22%2C%22feed_story_type%22%3A%2277%22%2C%22action_history%22%3A%22null%22%7D&pnref=story

Länk till Asylstafetten 2017 – sida på FB:
https://www.facebook.com/events/221570298328300/?acontext=%7B%22source%22%3A22%2C%22action_history%22%3A%22[%7B%5C%22surface%5C%22%3A%5C%22timeline%5C%22%2C%5C%22mechanism%5C%22%3A%5C%22surface%5C%22%2C%5C%22extra_data%5C%22%3A[]%7D]%22%2C%22has_source%22%3Atrue%7D&source=22&action_history=[%7B%22surface%22%3A%22timeline%22%2C%22mechanism%22%3A%22surface%22%2C%22extra_data%22%3A[]%7D]&has_source=1&pnref=story