Den Heldag med Rosengrenska som brukar hållas varje vår och höst, hölls på Världskulturmuséet i Göteborg söndagen den 26:e november. Det var som alltid en informationstät dag. Deltagarna fick en kort rapport från Rosengrenskas motttagning för vård av papperslösa, en längre rapport gällande läget för vården av papperslösa i Västra Götalandsregionen, en exposé över 10 års arbete för Rätt till vård, information om ett projekt om psykisk ohälsa i Skaraborgs län, ett besök av två ensamkommande ungdomar som med egna ord berättade om sina erfarenheter. I slutet av den avslutade barnläkare Henry Ascher med att tala om mänskliga rättigheter och medicinsk etik vid åldersbedömning och avvisning.

Seminariet inleddes med att Rosengrenska stiftelsens ordförande Lina Lönnberg hälsade välkommen. Hon beskrev några saker som har förändrats vad gäller Rosengrenska arbete. Den första och största förändringen är just nu att man samarbetar med den organisation för ensamkommande – Agape – som startat i Göteborg. Detta då man upptäckt särskilt många existerande vårdhinder för just de ensamkommmande från Afghanistan. En av konsekvenserna av detta samarbete är redan nu att man kunnat nedteckna flera fallbeskrivningar på vårdhinder för ensamkommande, som man ämnar inkomma med till VGR för konkreta åtgärder.

Man har även efter många års slut nu kommit så långt att man lyckats skapa strukturer för samarbete med Västra Götalandsregionen (förkortas hädanefter VGR), där man samarbetar direkt med Patientnämnden och kan arbeta effektivt med att få åtgärder på klagomål vid vårdhinder. Rosengrenska betraktas numera, på gott och ont, som en etablerad organisation. Det goda är att man åtnjuter ett förtroende inom även reguljära vården, det onda blir att Rosengrenska iochmed detta riskerar att få funktionen av ett slags alibi för åtgärd. Alltså: Istället för att VGR förbättrar den reguljära vården, så nöjer man sig med att luta sig mot en organisation som egentligen är tänkt att vara högst temporär. För att ytterligare förtydliga detta: Rosengrenska stiftelsen har hela tiden haft som ett av sina mål att inte behöva finnas. Att man en gång i tiden bildade denna NGO-organisation var för att det fanns stora brister inom den reguljära vården för de papperslösa.


LinaLönnberg171126Rosengrenska
Rosengrenska stiftelsens ordförande Lina Lönnberg

Samordnande sjuksköterska vid Rosengrenska, Matilda Perssonn presenterade statistik som tagits fram över vårdhinder för papperslösa i Västra Götalandsregionen. Med vårdhinder avses både hinder som föreligger inom en individ och hinder utanför individen. Inre hinder kan vara okunskap om vart man skall vända sig, språksvårigheter, rädsla för att integritetsinfo skall komma vidare till fel myndighet om man lever gömd samt fattigdom.

Hinder utanför individen kan handla om okunskap om asylsökandes och papperslösa rättigheter inom vården. Man har kunnat konstatera att så många som 40 % av besökarna vid Rosengrenska egentligen har gått fel. De kommer till Rosengrenska men har alltså egentligen rätt till vård inom den reguljära vårdapparaten. Ett annat hinder hos vårdgivaren kan vara felskrivna recept. Man har vid utskrivning av recept, utelämnat den kod på receptet som behövs för att Apoteket skall ta ut den lägre avgiften och då blir medicinen istället till fullpris, vilket en asylsökande patient inte har råd med.

Hela 59 % av besöken vid Rosengrenska handlar om besök i kassan. Man kommer för att få ekonomisk ersättning för utlägg vid besök på vårdcentral eller sjukhus. Det kostar 50:- att besöka en vårdcentral och att hämta ut mediciner vid Apotek när man är asylsökande. Besök vid Akutmottagning kostar 300:-. Dessa kostnader kan man alltså mot uppvisande av kvitto få hjälp med av kassan vid Rosengrenska mottagning. Antalet besökare per mottagningskväll är i snitt 35 patienter/kväll och man kan i år se en ökning av det totala antalet besök till 1353 st och andelen unika besökare var 540 st.

Ett antal fallbeskrivningar togs upp för att exemplifiera vårdhinder som förekommit. Det var t.ex. en patient med diabetes som fått en orimligt hög medicinräkning. Efter kontakt med Etiskt forum korrigerades räkningen till det subventionerade priset på 50:- Ett annat exempel var en pojke som nekats utredning vid en vårdcentral, där man till föräldrarna hävdat att de bara skulle kunna få vård för i princip urakuta tillstånd, vilket kan bedömas vara en vantolkning av begreppet ”vård som inte kan anstå”.

Psykolog Anna Olsson, som också sitter i Rosengrenskas styrelse, delade med sig av erfarenheter som rör vården för de ensamkommande och om de vårdhinder som just de ensamkommande möter. Hon berättade om hur organisationen Apape uppkommit, som en reaktion på Göteborgs stads brist på förmåga att erbjuda de ensamkommande ett uppfångande skyddsnät när asylsystemet kastat ut dem i till en marginaliserad tillvaro utan ens tak över huvudet och mat för dagen. Apape började med ett 10-tal ungdomar och har på kort tid vuxit till att nu omfatta ett hundratal ungdomar. Detta hänger även ihop med att avslagen på ärenden från den stora grupp flyktingar som sökte asyl 2015, haft en långdragen asylprocess och att man nu börjat få avslag på sina asylansökningar och från flyktingorganisationen FARR:s sida, varnar man nu för ytterligare ökningar av ungdomar som får avslag under den kommande perioden. Regeringen har uppmärksammat Agape och kommer nu även att ge dem medel för verksamheten. Något som visserligen kan ses som ett erkännande, men som ju också kan uppfattas som ett slags temporärt plåster över det blödande sår som rivits upp iockmed den nuvarande strypsnaran på asylpolitiken, där regeringen i grunden är ansvarig för att förbättra den humanitära situationen för flyktingar generellt i detta land.

Anna Olsson tar också upp den glidning som nu skett av vad vi accepterar gällande läget för dessa ungdomar, som ofta kan lida av rejält vårdkrävande tillstånd rent psykiatriskt i form av depressioner, suicidförsök och PTSD. De kan vara inskrivna i slutenvård och sedan skrivas ut från den reguljära vården till i princip direkt på gatan. Detta är inte något som vi skulle acceptera för svenska medborgare så man kan ställa sig frågan varför det har det börjat ske en acceptans då våra flyktingar behandlas på detta vis.

På Agape, som nu startar sina söndagar i en större lokal än tidigare p g a att vuxit, denna gång en kyrka, så har Anna Olsson numera också fått ett eget rum där hon kan ta emot klienter för samtal. Utanför är också en väntsoffa och hennes mottagning har ofta en lång kö. Hon beskriver hinner med ett stort avkortade samtal varje gång hon arbetar, samtal som nästan tenderar att få en slags ”triageliknande” funktion, d v s att hon försöker falka av vad man kan behöva gå vidare med till vården och vad som är ”här och nu”-åtgärder. Vid de tillstånd som behöver få hjälp till vidare vård, får ”Vårdlotsar”, 2 sjuksköterskor, sedan gå in och hjälpa vidare så att ungdomarna hamnar rätt i vården. Annas unga klienter återkommer ofta sedan nästkommande vecka och man får göra korrigeringar av kursen utifrån hur det har gått att lösa de olika problem som finns.

Anna Olsson går också igenom vårdhinder, och menar att de är ännu fler för de ensamkommande ungdomar, just på grund av att de är just ungdomar. Hon menar att man även behöver ta i beaktande att ungdomar inte riktigt ännu kan förstå sina behov då de ju fortfarande är i utvecklingsfas i sina liv, att de kan ha en sämre förmåga att sköta sin hälsa p g a krisreaktioner, att de inte känner till sina rättigheter, att de inte vågar gå ensamma till läkare och för att hämta mediciner och att de kan ha svårt för att lita på och ta emot hjälp från vuxna med dessa saker.

Rätt till vård-initiativet, 10 års kamp och diplomati
Sjuksköterskan Anne Sjögren, en av Rosengrenskas grundare samt sammankallande i Rätt till vård-initiativet, berättade om arbetet med att införliva mänskliga rättigheter i de regler som styr svensk sjukvård. Anne, som numera pensionerat sig från jobbet som samordnare i Rosengrenska, är en av de som en gång i tiden varit med bildat Rosengrenskas mottagning för vård för papperslösa.

AnneSjögren171126Rosengrenska
Anne Sjögren

Anne beskrev idag den kamp man bedrivit genom det så kallade Rätt till Vård-initiativet, som är ett initiativ som handlar om rätten till lika vård för alla, oavsett juridisk status.

Anne pekar på en siffra från Migrationsverket som säger att det den 3:e oktober i år fanns 17.358 personer i Sverige som fått avslag och besked om att de skall utvisas och att 12.338 av dem är efterlysta av Gränspolisen. 8 av 10 av de som kom 2015 gömmer sig just nu. Det finns alltså fortfarande ett behov av vård för papperslösa och det är viktigt att deras rätt till vård går att återse i lagtext för att garantera att de får sin vård.

Rätt till Vård-initiativet startade 2007. i januari 2013 var men uppe i 65 organisationer som skrivit under på att man anser att det är viktigt med lika vård för alla, oavsett juridisk status. Man har smalnat av på senare tid till att låta initiativet omfatta mest vårdorganisationer, och detta har man gjort för att få ytterligare tyngd i frågan, något som Anne anser har varit en framgångsfaktor – att man faktiskt vågade tappa bredd till förmån för djup i själva grundfrågan.

Det var många möten, remissrundor, uppvaktningar, demonstrationer och diskussioner men sedan, den 13:e maj 2013 kom Lag (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd. Lagtexten går att läsa på följande länk:
http://rkrattsdb.gov.se/SFSdoc/13/130407.PDF

Lagen säger att alla som vistas i Sverige har ”rätt till vård som inte kan anstå” och begreppet har diskuterats och Rätt till vård-initiativet har också gått ut med ett uttalande om hur man anser att begreppet bör tolkas. Detta uttalande kan man läsa på följande länk:
http://www.vardforpapperslosa.se/files/vardforpapperslosa/UndertecknatAnsta140616.pdf

Adress till Rätt till vård-initiativets hemsida.
http://www.vardforpapperslosa.se/

Anne beskriver hur gångarna har varit i kampen att för att försöka få inkorporerat de mänskliga rättigheterna i lagtexten och hur man verkligen kämpat för att dessa inte skall ”falla ur”. Hon nämner en mycket viktig rapport, som fått utgöra en slags grundpelare i arbetet och det är den rapport som FN:s specielle rapportör om rätten till hälsa, Paul Hunt, skrev, efter ett officiellt statsbesök i Sverige år 2006. Rapporten heter ”Mission to Sweden”. I denna länk kan man läsa rapporten:
http://www.snabber.se/files/vardforpapperslosa/paul_hunt_mission_to_sweden.pdf

Att det behövs en institution i Sverige gällande mänskliga rättigheter i Sverige, är något som blivit tydligt för Anne Sjögren och de som arbetat med att få upp frågan på agendan. Sverige har fått kritik från bl a Europarådets kommissionärer att någon MR-institution ännu inte finns i Sverige och att arbetet med de mänskliga rättigheterna i Sverige verkar gå på tok för trögt.

Slutligen vill Anne varna för bl a en tendens hon har noterat iockmed den nya lagskrivningen och det risk för vantolkningar av begreppet ”vård som kan anstå” och vad det egentligen innebär – vilket har lett till att man från vissa håll efterfrågat listor över vilka diagnoser som möjligen skulle kunna anstå. Anne och många med henne menar att det helt strider mot etiska principer inom vården att ens ha ambitionen att försöka formulera den sortens listor och hon nämner ett exempel med en kvinna som hade fått höra att hennes eksem kunde få anstå. Då denna kvinna kom till mottagningen var hon så förtvivlad att hon inte ens orkade diskutera huruvida hon skulle få behandling av sina eksem utan bara slet upp sin tröja och visade hur det såg ut. Man kunde då se att huden på hela kvinnans överkropp hade hunnit bli förstörd av att eksem varit obehandlad i alltför lång tid. Med detta exempel vill Anne visa på att även en till synes mindre komplicerad åkomma kan utvecklas och mer svårbehandlade medicinska lägen kan uppstå i ett senare skede, om en åkomma inte behandlas på rätt sätt och i god tid. Därför skall en människa alltid ha rätt till vård enligt de etiska principer som bör gälla inom vården och de är att människor skall erhålla behandling efter behov, att behandlingen skall ske enligt vetenskap och beprövad erfarenhet, att vården skall vara jämlik och att vården ske på lika villkor.

Från Kabul till Götene
Sjuksköterska Jenny Gustavsson från Läkare Utan Gränser presenterade erfarenheter och slutsatser av ett unikt projekt om psykisk ohälsa bland asylsökande i Skaraborgs län. Projektet, som startade i september förra året, har varat i ett år och håller nu på att avslutas. Man har regelbundet besökt olika boende för asylsökande och erbjudit stöd- och hälsosamtal men man har även ordnat med hälsobefrämjande aktiviteter, såsom sportturneringar och matlagningskvällar. Många asylsökande lider både av ohälsa relaterad till trauman i hemlandet, väntan på asyl är i sig ofta mycket jobbig och isoleringen som blir då man ännu inte lärt sig språket, inte vet hur man skall orientera sig i det svenska systemet och inte heller har ekonomiska medel för att bryta den, adderar ofta till det dåliga måendet. Syftet med projektet har varit att försöka bryta isoleringen och att att få projektdeltagarna att helt enkelt må lite bättre. Man tycker att man uppnått flera fina resultat och i januari kommer rapporten från projektet samt även en handbok med användbara goda råd för dig som arbetar med asylsökande. Håll utkik!

Artikel i Skaraborgs Läns Tidning 170901:
https://www.skaraborgslanstidning.se/article/lakare-utan-granser-avslutar-insats-i-skaraborg/

Abdul Sattar och Ali berättar
Abdul Sattar Gholami och Ali Zardadi, två av de tiotusentals ensamkommande ungdomarna från Afghanistan, berättade med egna ord om sina erfarenheter.

Abdul Sattar Gholami hade aldrig gått i skolan när han kom till Sverige i december 2015. Han berättade för oss om sin bakgrund, att han haft mycket svårt att ens få gå i skolan i Afghanistan, då han behövt arbeta mycket och istället försörja sin familj. Så när han kom till Sverige kunde han äntligen börja blomma. Han lärde sig svenska, började träna fotboll, lärde sig spela gitarr. Men han mådde fortfarande ofta dåligt, både på grund av det han varit med om i Afghanistan och av själva asylsituationen, som skapat och fortfarande skapar mycket stress för honom. Dikterna blev för Abdul Sattar ett sätt att kanalisera mycket av sitt dåligmående. Han märkte att han började må bättre när han kunde formulera sina känslor i ord. För Abdul Sattar har skrivandet blivit en nödvändighet och har har nu skrivit så många dikter att han kommer att ge ut en diktsamling, en bok som kommer att komma ut lagom till jul. Abdul Sattar läser 3 dikter för oss ur den kommande boken. Titeln på boken kommer att bli ungefär: ”Mina sorger blev till dikter.”

Abdul Sattar Gholami och Ali Zardadi

Ali Zardadi har redan gett ut sin första bok, ”Ängeln och Sparven”, med texter som speglar relationen som de unga killarna får till sina hjälpare här i Sverige. Boken har gjort succé. Ali själv har gjort stora framsteg sedan han kom till Sverige i januari 2016. Han har varit mycket målmedveten och började studera svenska innan han fick beviljat SFI, han läste på egen hand 4-5 timmar om dagen och gick på ABF:s Språkcafé. I augusti fick han sedan börja skolan och efter ett hår fick han betyg i Svenska. Han läser nu på Vårdprogrammet och vill jobba inom vården, eftersom vill hjälpa människor och han har noterat att det kommer att finnas gott om arbete inom vården även i framtiden. Ali brinner för att föreläsa och det finns inte utrymme i denna korta blogg att återspegla allt som bubblar i honom, jag rekommenderar den som läser nu att boka in sig på någon av hans föredrag istället. Han vill berättar om varför man behöver fly, hur det går till när man flyr, om kvinnors situation i Afghanistan, om relationerna mellan de som blir hjälpta och de som hjälper flyktingar i Sverige, hur det är att vänta på asyl, hur ensakommande ungdomar i Sverige har det – ja, allt. Han kan ge en helhetsbild. Men just nu säger jag: Gå på någon av Ali Zardadis föredrag! Boka honom som föreläsare för din arbetsgrupp! Hans bok är en perfekt julgåva. Länk till ställe att köpa boken på finns t.ex. här:
https://www.adlibris.com/se/bok/angeln-och-sparven-9789188183101

Mänskliga rättigheter och medicinsk etik vid åldersbedömning och avvisning
Barnläkaren Henry Ascher delade så slutligen med sig av några sina erfarenheter och sitt arbete kring svårigheter vid åldersbedömning och talade om vikten av att ha fokus på mänskliga rättigheter. Henry Ascher har ett encyklopediskt kunnande i dessa frågor och det känns visserligen fåfängt att försöka återge allt det som togs upp, på några ynka rader, så det får bli ett axplock.

Henry har ett budskap. Med all hans erfarenhet och kunnande vågar han sätta fingret på nutidens dilemma och dra linjer mellan punkterna och visa på ett mönster. Det handlar om vår tids brist på civilkurage. Att vi håller på att låta något hända, som redan har hänt en gång i historien och som är på väg att hända igen. Henry Ascher pekar på parallellerna mellan Förintelsen och pogromerna och hur vi behandlar flyktingar i dessa tider. Hur vi i dagens Sverige börjar bli avtrubbade och normaliserade på den inhumana situationen som många flyktingar lever under. Om att det är farligt att vara för lydig och bara acceptera sakers tillstånd. Och detta är viktigt. Det är viktigt att se när man börjat bli normaliserad på en dålig sak. När man börjar acceptera något som egentligen är helt absurt. Att en människa som inte har de fyra sista siffrorna i sitt personnummer, inte skulle omfattas av de mänskliga rättigheterna. Att han eller hon, om något hände, inte skulle ha rätt till samma vård, att det på något vis skulle vara någon skillnad. Det är absurt. Och att vi, om vi faller in i acceptans och slutar göra motstånd, riskerar att bli delaktiga i ett ont system.

Henry pekar på ett av de viktigaste resultaten i Nurbergrättengångarna (1945-1949) – och det är att vi faktiskt aldrig kan skylla någon annan för de handlingar vi gör. Vi har alltid ett personligt ansvar. Vi kan vara omgivna av både tryck, press och förtryck, trots detta kan vi välja att göra det som är humant, vi kan göra välvilliga tolkningar i ett alltför grymt system och vi kan göra motstånd och protestera när det inhumana går för långt.

Vad gäller Migrationsverkets åldersbedömningar i samarbete med Rättsmedicinalverket, så är Henry Ascher kritisk till att man vid Rättsmedicinalverket ens genomför dessa. Det är en vansklig metod med stora felmarginaler och när man kombinerar de två osäkra metoder som knäleds- och tandröntgen så ökar ju osäkerheten dubbelt! Alltså – nota bene – det blir alltså inte mer säkert för att man tar två svaga metoder, tvärtom!

Henry Ascher tar upp att Svenska Barnläkarföreningen nu har skrivit ett brev till migrationsminister Heléne Fritzon i regeringen, där man starkt kritiserar det rättss- och det medicinskt osäkra i att försöka göra åldersbedömningar. Jag väljer här att citera ett stycke ur brevet.
”Behovet av en rättssäker åldersbedömning kvarstår. En sådan måste överensstämma med vetenskap och beprövad erfarenhet och leva upp till Sveriges mänskliga rättighetsförpliktelser. Någon idealisk medicinsk metod för att bedöma ålder i övre tonåren finns i inte idag. Ett första steg vore att RMV uppfyller det man återrapporterat till regeringen och fullt ut tillämpar tvivelsmålets fördel. Det skulle innebära att om en eller båda undersökningar talar för att den undersökte är under 18 år så bör hen också bedömas så. Med en sådan bedömning skulle en tredjedel av de ungdomar som av RMV bedömts som vuxna ha blivit bedömda som barn, med rätt till skolgång och förbättrade möjligheter till uppehållstillstånd som följd. Utifrån den erfarenhet vi nu har av medicinsk åldersbedömning vill Barnläkarföreningen uppmärksamma regeringen på vår oro för nuvarande metod och för de allvarliga konsekvenser bedömningarna har fått och kommer att få framöver om ingen förändring kommer till stånd. ”

Brevet finns i sin helhet att läsa på följande länk:
http://www.barnlakarforeningen.se/wp-content/uploads/2017/11/171122-fr%C3%A5n-BLF-till-regeringen-1.pdf

Jag avslutar min blogg här med att återkomma till ett begrepp som togs upp flera gånger under dagens seminarium – och det är begreppet Vårdhinder. Det togs upp av i princip samtliga föreläsare på olika sätt. Vårdhinder betyder hinder från att söka och tillgodogöra sig vård på lika villkor med övriga människor i samhället. Även begreppet ”Vård som inte kan anstå” – kan råka bli ett hinder om begreppet vantolkas. Hindren för vård är många i Sverige idag – orimligt många – och med ett ökat samarbete mellan Rosengrenska och VGRegionen, genom att sprida kunskap och information, får vi nu hjälpas åt att komma över dessa. Målet är lika vård på lika villkor och kampen för denna mänskliga rättighet fortsätter!

Vårdhinder171126Rosengrenska
Vårdhinder

Tack för att du läste ända hit!
Hanna Tellholt
Medicinsk sekreterare och Asylrättsaktivist
Göteborg den 26 november 2017

Annonser

#iraqisnotsafe

I 41 dagar har nu irakierna strejkat vid Migrationsverket, Agnesfridsvägen i Malmö, för rätten till asyl. Inga tecken tyder på att man ämnar ge upp, trots att repressionen från alla håll varit extremt hård, med rasistiska attacker, trakasserier från Malmöpolisens sida, hunger, trötthet, regn och kyla, men inget knäcker denna grupp.

Några av medlemmarna i den irakiska strejkgruppen. Första bakre raden, från vänster till höger: 1. Laith Al-Jobowry 2. Ali Abbas Mohammed Zayer 3. Zidoon Funoon Alzamily 4. Salam Al Haddad 5. Ali Sabah Torki Alibrahimi 6. Abdulhasan Layth Alkooz 7. Ali Almansoor 8. Ahmed Adnan Diyab 9. Hayder Shahoodh 10. Ali Al Eraki
Andra, främre raden – från vänster till höger: 11. Ahmed Mahdi Al-Tameemi 12. Aboulen Mehhodi  
13. Mohanad Hammood. 14.  Adnan Albethany. 15. Jawad Mohammedsafaa 16. Gazwan Al Anaz 17. Mohammed Taher-Hussein 18. Ghaith Layth Alkooz 19. Dyaa Subhekareem 20. Nibra Ridha Kadhim 21. Abdullah Eid Rawhan  22. Farazdaq Torres

Under midsommaraftons kväll besöker jag gruppen. En del av strejkens medlemmar har just gått iväg till en nära belägen lokal som man får låna för att tvätta kläder, diska, duscha och ladda sina telefoner. Det praktiska stödet till gruppen har ökat efter allt som tidigare hänt (se tidigare blogginlägg) och gruppen har fått bättre förutsättningar att sköta sina dagliga rutiner nu. Som besökare känner man av att gruppmedlemmarna är vid gott mod. Arbetet har nu börjat gå in i en ny fas. Förra helgen besökte juristerna Birgitta Elfström och Arne Malmgren, tillsammans med Tobias Lohse från Refugees Welcome Sweden, gruppen och man har så smått påbörjat den juridiska delen av arbetet med strejken.

170618: Juristerna Birgitta Elfström och Arne Malmgren träffar strejkgruppen tillsammans med Tobias Lohse, Refugees Welcome Sweden.

Gruppens deltagande förra helgen i demonstrationerna vid Möllevångstorget i Malmö, som ordnats av Stories of the Refugees, blev mycket lyckade. I demonstrationerna, som var landsomfattande, deltog även flyktingar från andra länder och en mängd organisationer, bl a Ensamkommandes Riksförbund och Vänsterpartiet. För de som missade demonstrationerna, kan jag här återigen visa ett sammandrag från demonstrationen i Malmö, som filmades av den afghanske journalisten Wares Khan, från Malmö TV.
https://www.facebook.com/590456154430400/videos/945712895571389/?pnref=story

För övrigt: Det kan inte nog betonas hur viktigt det dagliga stödet i en strejk är, så jag vill verkligen uppmana alla som kan att åka ut till strejkgruppen och hälsa på, om så bara en liten stund. Allt stöd under den här tuffa perioden är varmt välkommet! ❤

Således: Kampen för rätten till asyl fortsätter!
Jalla, jalla, asyl åt alla!

Malmö, midsommarafton, fredagen den 23:e juni 2017

Hanna Tellholt
Aktivist

Länk till Irakiska strejkgruppens svenska sida på Facebook:
https://www.facebook.com/groups/219356085244463/

Obs! Uppdatering kl 1:06, söndag: Får direkt eter publicering av detta blogginlägg, uppdatera info här nu, då man i eventet för blockaden, låter meddela att deportationen av Sadiq Hassani har inställts, vilket vi kan tolka som ett lyckat arbetsresultat på både juridisk och aktivistiska arbetsområden, i samverkan. Bra kämpat, alla! 🙂 ❤

Irakiska strejkgruppen drabbades under natten mellan söndag och måndag av ett hatbrott. Under torsdagen gick sedan Malmöpolisen in på strejkområdet och misshandlade de strejkande samt lade beslag på deras tillhörigheter. Civilsamhällets stöd till dem har nu ökat och strejken fortsätter. Igår, lördag, deltog gruppen i demonstration för rätten till asyl, en demonstration som även var landsomfattande. Asylstafetten har kickat igång och man gick igår till Lund. Vid Märsta försvar pågår idag ett försök att stoppa deportationen av den unge afghanen Sadiq Hassani.

I veckan som gick drabbades den irakiska strejkgruppen vid Migrationverket, Agnesfridsvägen i Malmö för ett chockerande hatbrott. En nazist körde in sin bil på gruppens område och det var enbart tur att ingen skadades. Tyvärr ser det ut som att Malmöpolisen försöker fubba bort lagföringen av delar av de anmälda brotten, som blir flera, men tacksamt nog bevakar nu även flera olika media frågan. Bara några dagar efter detta har Malmöpolisen gått in med ett fruktansvärt overkill av resurser och misshandlat de strejkande, gripit några av dem och lagt beslag på deras tillgångar.

Det ser tyvärr ut att bli en tung strejk, detta. Men nu är det en gång för alla så att denna gruppen är övergenomsnittlig van vid tung repression och de får nu också ett växande stöd av civilsamhället, som kommer att stödja dem och solidarisera sig vidare med gruppen i den fortsatta kampen. Det är dock märkligt vilken efterbliven hållning Malmöpolisen har i denna fråga. Man hade kunnat bevilja gruppen tillstånd med rätt att sätta upp tält för länge sedan och sluppit mycket av det som gruppen nu utsatts för. Det har tidigare gått att göra i andra stora städer som Göteborg (iraniernas och palestiniernas långvariga strejker) och i Stockholm (iraniernas strejk vid Sergels torg). Varför det skulle vara så svårt att bevilja ett mer komplett tillstånd och Malmö och låta blir att fullkomligt terrorisera de strejkande, är i nuläge fortfarande oklart. Men det finns inget som tyder på att man tänker ge upp kampen, tvärtom, all repression har enbart gjort denna grupp mer motiverad att fortsätta kampen för rätten till asyl.

Igår, lördagen den 17:e juni, hölls det demonstrationer i hela landet runt temat ”Stoppa deportationerna!” Undertecknad gick dit med deltog tillsammans med den irakiska strejkgruppen och demonstrationen hölls vid Möllevångstorget i Malmö och den hade organiserats av gruppen ”Stories of the refugees”. Medverkande var människor från en mängd organisationer, bl a Ensamkommandes förbund och Vänsterpartiet i Malmö. Man gick sedan ett demonstrationståg vidare upp till Gustav Adolfs torg och där hölls en ”die-in”, tal, läsande av dikter och sång. Wares Khan, från Malmö TV, rapporterade från demonstrationen, se länk till video längst ner i detta inlägg.

Hanna Lucia Tellholts foto.
Banderoll från gårdagens demonstration i asylrätt vid Möllevångstorget i Malmö

En video som visar hur tvångsdeportationen av en afghansk man ombord på en flight med Turkish Airlines, visas nu på sociala medier, länk nedan. Det syns tydligt hur mannen misshandlas och hur passiva människorna runtomkring beter sig. Det har i efterhand visat sig, berättat av en i Kabul boende journalist, Sune Engel Rasmussen, verifierat att deportationen sedan stoppades och att många blivit upprörda, trots att det inte riktigt syntes på videon. Det kan dock inte nog understrykas hur viktigt det är att de som befinner sig ombord på ett flyg där någon tvångsdeporteras, hjälper till att intervenera, ta diskussionen med personal och pilot och även att man försöker göra passivt motstånd genom att helt enkelt vägra sätta sig ned.

Idag kommer har Migrationsverket och Gränspolisen anlitat just Turkish Airlines igen (ja, man har gjort det förr från Sverige också), för att man ämnar försöka tvångsdeportera den unge afghanske pojken Sadiq Hassani. Han kan möjligen ha flyttats från Åstorp till Märsta då Gränspoligen märkte att motståndet var mycket stort denna gång vid Åstorps förvar, men aktivister har varit dynamiska och begett sig till Märsta förvar nu också. En flight beräknas gå från Arlanda, terminal 5, kl 18.15. Asylnätverket uppmanar alla som kan att bege sig till Arlanda och uppmana människor att göra motstånd mot denna deportation. Ensamkommandes förbund organiserar just nu blockad vid förvaret i Märsta och man har varit där sedan igår kväll och även sovit utanför förvaret under natten. Se länk till event längst ner i detta inlägg. Uppdatering kl 1:06, söndag: Får direkt eter publicering av detta blogginlägg, uppdatera info här nu, då man i eventet för blockaden, låter meddela att deportationen av Sadiq Hassani har inställts, vilket vi kan tolka som ett lyckat arbetsresultat på både juridisk och aktivistiska arbetsområden, i samverkan. Bra kämpat, alla! 🙂 ❤

Till sist, men inte minst: Asylstafetten har börjat gå nu, en årligt kommande vandring för rätten till asyl. Man avgick från Möllevångstorget i Malmö, vid lunchtid igår och gick då först till Lund. Länk till deras sida på FB längst ner i detta inlägg, följ dem! Gå med en bit på vägen! Berätta om dem! ❤

Således mina vänner: Kampen för rätten till asyl fortsätter och vi blir starkare för varje dag som går!

Malmö den 18:e juni 2017

Hanna Tellholt
Aktivist

Länkar:
170614 AFA Malmö: Organiserad nazist attackerade demonstranter:
https://antifa.se/2017/06/14/afa-malmo-organiserad-nazist-attackerade-demonstranter/

170618 Kvällsposten/Expressen: Nu berättar demonstranterna i Malmö om naziattacken
http://www.expressen.se/kvallsposten/demonstranterna-i-malmo-om-naziattacken-vi-fick-springa/

170617 Malmö TV:s rapportering  från asylrättsdemonstration i Malmö. Reporter: Wares Khan
https://www.facebook.com/590456154430400/videos/945712895571389/?pnref=story

170617 Länk till inlägg på Facebook av Abdul Ghafoor, gällande våld vid tvångsdeporation
https://www.facebook.com/abdul.ghafoor.378/posts/10155402478437973?pnref=story

170617 Länk till Ensamkommande förbunds event gällande idag, 170618
https://www.facebook.com/events/437685276599712/?acontext=%7B%22ref%22%3A%2222%22%2C%22feed_story_type%22%3A%2277%22%2C%22action_history%22%3A%22null%22%7D&pnref=story

Länk till Asylstafetten 2017 – sida på FB:
https://www.facebook.com/events/221570298328300/?acontext=%7B%22source%22%3A22%2C%22action_history%22%3A%22[%7B%5C%22surface%5C%22%3A%5C%22timeline%5C%22%2C%5C%22mechanism%5C%22%3A%5C%22surface%5C%22%2C%5C%22extra_data%5C%22%3A[]%7D]%22%2C%22has_source%22%3Atrue%7D&source=22&action_history=[%7B%22surface%22%3A%22timeline%22%2C%22mechanism%22%3A%22surface%22%2C%22extra_data%22%3A[]%7D]&has_source=1&pnref=story

Irakiska strejkgruppen är nu inne på sin 4:e strejkvecka och man är mer beslutna än någonsin att fullfölja strejken. Det är möjligt att Malmöpolisen tror att deras trakasserier kommer att göra att gruppen demoraliseras och tappar kraft, men då glömmer man att det här är människor som har varit med om så mycket tidigare, att Malmöpolisens trakasserier för dem ändå framstår som en mild västanfläkt.Tobias Lohses foto.

Undertecknad har tidigare skrivit om hur Malmöpolisen trakasserar strejkgruppen, på samma sätt som man tidigare trakasserade de strejkande palestinierna och även den grupp som demonsterade mot rivningen av Sorgenfrilägret. Den här gången har man upprepade gånger kört ut till strejkområdet på nätterna, lyst med helljuset på de vilande medlemmarna av strejken, gått runt och sparkat på på dem, krävt att de skall ställa sig upp och man har tagit deras utrustning i beslag. Den person som Malmöpolisen uppfattade som ledare för strejken greps och fördes in till polisstationen, för att sedan, i brist på underlag, tvingas frisläppa honom. Centrum för Social Rättvisa har även JO-anmält Malmöpolisens trakasserier (se vidare länk 1). Då det gick för långt med trakasserierna steg Vänsterpartiet Malmö fram och genomförde en solidaritetsmanifestation på platsen (se vidare länk 2).

Vi har i Sverige en grundslagsskyddad demonstrationsrätt. Det är ingenting som Malmöpolisen kan ändra på, hur mycket de än försöker. Det är bara sorgligt att man inte ens förstår vilka människor man sparkar på. Läget i Irak blir farligare för varje dag som går och det är något som delvis avspeglas i de juridiska riktlinjer som kom ut i november förra året, RCI 58/2016 (se vidare länk 3). Dock är många av gruppens medlemmar upprörda då det råder stor diskrepans mellan hur Migrationsverkets Rättsenhet tycks uppfatta vissa områden, t.ex. Basra, och de erfarenheter som de själva har av området och som gjort att de tvingats fly därifrån. Gruppens medlemmar kommer att söka omprövning av sina ärenden och även verka för att Migrationsverket får ännu mer uppdaterad information om de områden där deras juridiska riktlinjer brister idag.

Den 6:e juni är det som bekant nationaldag i Sverige. Detta firar även strejkgruppen, men då med något mer internationell betoning – det blir en (inter)nationaldag, med god mat, musik och sommarlekar som t.ex. kubb. Man passar även på att bjuda in afghanska gruppen asylsökande och eventet kallas en ”Solidaritets-picnic för en mänskligare asylpolitik” (se vidare länk 4). Bakom detta arrangemang står flera organisationer: Vänsterpartiet Malmö, Refugees Welcome Sverige, Nätverket Skåne för Amnesti och Ensamkommandes Förbund. Vill man fortsatt stödja gruppens kamp för rätten till asyl, är man välkommen att besöka gruppen och peppa dem på plats. Bor man långt borta och inte kan besöka, är man välkommen att swisha valfri summa till 123 634 40 89, Swishnummer som går till Refugees Welcome Sverige. Märk betalningen ”Irakierna”. Bidraget kommer att gå till inköp av mat till de strejkande.

Hanna Lucia Tellholts foto.
Fatma Sadek, volontär och Hydaer Kamel, en av de irakier som just nu strejkar

Hanna Lucia Tellholts foto.
Tobias Lohse, ordförande i Refugees Welcome Sverige, med unga adepter,
i hårdträning inför 
kubbmatchen vid morgondagens (Inter)nationaldagsfirande

Således kamrater:
Kampen för rätten till asyl fortsätter!
Jalla, jalla, asyl åt alla!

Malmö 6:e juni 2017

Hanna Tellholt
Aktivist
Asylnätverket

Länkar:
1: Centrum för Sociala Rättigheter – Malmöpolisen trakasserar manifesterande irakier – anmäls till Justitieombudsmannen
http://socialarattigheter.se/malmopolisen-trakasserar-manifesterande-irakier-anmals-till-justitieombudsmannen/

2:  Bilder i inlägg på FB, från Solidaritetsaktion – på strejkplatsen 170531:
Vänsterpartiet tillsammans med representanter från Irakiska kulturföreningen, IKP, Irakiska demokratiska rörelsen, Refugees Welcome Sverige, och DFLP.
https://www.facebook.com/permalink.php?story_fbid=1454648517912291&id=638881939488957

3: RCI SR 58/2016 återfinns i länk på denna sida:
http://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=38486

4: Event på FB: Solidaritets-picnic för en mänskligare asylpolitik
https://www.facebook.com/events/1207536589373961/?acontext=%7B%22ref%22%3A%2222%22%2C%22feed_story_type%22%3A%2222%22%2C%22action_history%22%3A%22null%22%7D&pnref=story.unseen-section

5: Strejkgruppens svenska sida på FB:
https://www.facebook.com/groups/219356085244463/

6: Strejkgruppens arabiskspråkiga sida på FB:
https://www.facebook.com/groups/1749678368651620/

7: Länklista – Irak:
https://www.facebook.com/notes/hanna-lucia-tellholt/irak/1115392938478091/

#iraqisnotsafe
#afghanistanisnotsafe

Irakiernas strejk vid Migrationsverket, Agnesfridsvägen, Jägersro i Malmö fortsätter men man har just nu problem med att Malmöpolisen åker ut till gruppen vid 4-5-tiden på morgnarna och trakasserar de strejkande. Det är tydligt att Malmöborna aktivt behöver visa sin solidaritet med de av våra kamrater som är mest utsatta just nu, de som har flytt från ett farligt land och som söker asyl i ett just nu så ovälkomnande Sverige.

Irakiernas strejk fortsätter
Irakiernas demonstration vid Migrationsverket, Jägersro i Malmö, är nu inne på den 14:e dagen. De strejkande är mycket trötta. Det är varmt på platsen, man sover ute och har i nuläget inte ens beviljats få sätta upp tält. Gruppen skiftar i storlek och som mest har man kunnat räkna upp till 175 deltagande. En mindre kärna är på platsen dygnet runt och strejken fortsätter.

Vi som varit med vid tidigare strejker och demonstrationer, vet redan om att hela Skånepolisen är extremt repressiv vid protester som blir långvariga. Som ett exempel kan nämnas ett tillfälle när de som protesterade mot rivningen av Sorgenfrilägret övernattade utanför stadshuset i Malmö 2015. Den gången gick Skånepolisen in och hindrade folk att ligga ner på marken. Man satte upp en regel om att, om demonstranterna behövde sitta ner, fick de endast uppta en yta av 60 x 60 cm, vilket renderade i spridandet av följande bild på sociala medier, av Röd Press:

Malmö stads sätt att bemöta demonstranter lämnar alltså mycket övrigt att önska och undertecknad, som följt olika strejker även i Göteborg, har vid tidigare tillfällen kunnat se ett något bättre bemötande av de strejkande, än det jag ser just nu i Malmö. T.ex vill jag minnas att Migrationsverkets personal begav sig till tälten som den hungerstrejkande grupper palestinier satt upp vid Olof Palmes torg i Göteborg 2014 och de kom faktiskt också bärande på vattendunkar. Visserligen var detta kanske ett tillfälligt publikfrieri från Migrationsverkspersonalens sida, men hellre tjänstemän som kommer med vatten som en gåva, än poliser som kommer och sparkar på en i gryningen, vill jag, som skriver denna blogg, mena.

Länk till inlägg på Facebook, av Tobias Lohse, ordförande i Refugees Welcome, som stödjer irakiernas kamp. I inlägget kan man se 3 videofilmer som visar hur det just nu går till vid strejken i gryningen och gruppen kommer att fortsätta dokumentera allt som händer.
https://www.facebook.com/groups/219356085244463/permalink/219365031910235/?pnref=story

Refugees Welcome Sweden driver även en Swish-aktion för gruppen irakier som strejkar och syftet är t.ex. att man rent praktiskt även kommer att hjälpa den strejkande gruppen genom att köpa mat. Vill du stödja med en summa, swisha till nr: 123 634 40 89 och märk inbetalningen med ”Irakier”.

Varför Malmöpolisens anställda uppenbarligen har svårt att visa humanitet är alltså än så länge höljt i dunkel och man kan bara hoppas att de till slut inser att de strejkande irakierna inte befinner sig vid Jägersro i syfte att roa sig, utan att deras protest faktiskt utmynnar ur ett extremt marginaliserat läge, där de just nu hålls i limbo av Migrationsverket av flera skäl: uteblivna svar på asylansökningar, uteblivet gensvar av överklagande på avslag samt på avslag och ännu icke beviljade prövningstillstånd.

Att Migrationsverket avslår asylansökningar till Irak är svårt att acceptera, särskilt när de nya juridiska riktlinjerna åtminstone börjar närma sig en beskrivning som mer motsvarar den objektiva verklighet som råder i Irak, där det i princip är farligt i hela landet. Dock kan man väl ändå säga att Migrationsverket strävan ständigt är att hitta ”ofarliga öar” i länder som de vill beskriva som mindre farliga, för att kunna tvinga folk att återvända dit. Denna tendens från Migrationsverkets sida, gäller flera farliga länder, länder som t.ex. Irak och Afghanistan. Det är länder där Sverige som land inte ens vågar hålla sina ambassader öppna och skicka dit svensk personal, länder som UD avråder människor att resa till.

Gruppen irakier vid Migrationsverket i Jägersro tänker fortsätta tills man har fått någon form av positiva besked i sina ärenden från Migrationsverket.

Lördagen den 27:e maj 2017.  Bilder från irakiernas strejk utanför
Migrationsverket vid Agnesfridsvägen, Malmö.

Deportation till Afghanistan i början av nästa vecka

I slutet av veckan började ryktet om en kommande gruppdeportation från Kastrup att cirkulera i sociala medier och vi aktivister nätverket av olika organisationer som är aktiva i asylfrågor, kunde konstatera att några personer började flyttas till Åstorp.

I förvaret vid Åstorp just nu, finns enligt olika just nu cirkulerande uppgifter, mellan 12-20 personer som beräknas att ingå i gruppdeportation från Kastrup, Danmark på måndag eller tisdag. I gruppen finns både personer som återvänder frivilligt och åldersuppskrivna ensamkommande där man planerar tvångsdeportation.

Det ryktas om att det skall vara att Frontexplan som kommer att avgå från Kastrup, men eftersom det är svårt att få uppgifter bekräftade av säkra källor, vill undertecknad även ta med i kalkylen att det faktiskt även skulle kunna vara fråga om en mindre grupp som i så fall kommer att ingå i ett reguljärt flyg. Från förvaret i Märsta har 3 personer förts till Åstorps förvar och från Kållered har åtminstone 3 personer flyttas nu. Från vilka förvar alla, som uppges finnas i Åstorp kommit, är oklart i nuläget, det finns ju även förvar i Gävle och Flen.

Mobiliseringen av civilsamhällets motstånd mot deportationer vid förvaret i Åstorp, verkar hittills inte jättestark. Just nu ser det ut som att enstaka besök från kontaktpersoner och anhöriga till de intagna verkar vara det som är aktuellt. Aktivister i Danmark kommunicerar i nuläget med svenska aktivister, i syfte att försöka mobilisera till flygplatsaktion, men som vi i asylnätverket vet, så är det ju alltid mycket svårare att genomföra flygplatsaktion vid gruppdeportationer och när Frontex är inblandat.

Vid Frontexdeportationer finns ju ofta flera inbyggda problem. Vid Luciadeportationen från Arlanda natten till den 13:e december förra året, så syntes t.ex. inte flighten på avgåendetablån (departures) förrän väldigt nära inpå att flyget skulle avgå, det var alltså svårt att härleda tidpunkt för deportationen. Det är också svårt att få reda på vilket flygbolag som Frontex använder, då allt blir anonymiserat runt omkring flighten. Frontex lägger sig liksom över hela deporationsprocessen som osynlighetsmantel a’la Harry Potter (ursäkta dålig liknelse här), vilket försvårar alla former av aktivism. Får man reda på vilket flygbolag det är, är det iallafall alltid möjligt att hålla mailkampanj gentemot det involverade flygbolag och det har hänt tidigare att man lyckats få piloter ifrån att flyga vid de förhatliga deportationerna.

Men alltså, som det ser ut nu, är det nog möjligt att just den här gruppdeportationen kommer att avgå utan att flera inblandande aktörer lyckas mobilisera särskilt mycket motstånd. Rörelsen är just nu splittrad, många som kämpat mycket hårt, är i nuläget mycket uppgivna och trötta. Allt fler väljer även att hellre lägga sin kraft på planering omkring frågan om ”hur överleva i Kabul” och återvändande tillbaka till Sverige efter period av vistelse i Kabul, istället för på motstånd mot deportation, vilket ju är förståeligt. När man är under ett sådant hårt tryck som deportationsapparaten utsätter människor för, så gäller de för de som vill göra skillnad för de som deporteras, att prioritera vad man skall välja att lägga ner sina resurser på. När man ser hur Migrationsverket habituellt avslår överklaganden oavsett hur tunga argument och kompletterande dokumentation man inkommer med, är det lätt hänt att man nästan ger upp. Men eftersom man inte kan ge upp så länge de man bryr sig om riskerar en dålig framtid i ett farligt mottagarland, kan det man väljer att lägga ner sin tid på, bli det som ger mest resultat hos den som deporterats.

Jag  kan avsluta med att ändå säga att några av de sin varit förvarstagna faktiskt även har lyckats komma ut ur förvaren, genom att de till slut komma igenom i den juridiska processen och kampen för att fler skall lyckas komma ut den juridiska vägen, kommer trots allt att fortsätta ända in i kaklet, alltså tills planet lyfter, precis som det alltid brukar gå till. För vi ger oss aldrig. Rätten till asyl måste återinföras och den misshandel som Sverige just nu utsätter särskilt de ensamkommande, åldersuppskrivna ungdomarna från Afghanistan för, kommer för alltid att vara ett stort och blödande sår i den asylpolitiska historien.

Kampen för rätten till asyl fortsätter!
#afghanistanisnotsafe
#iraqisnotsafe
Jalla, jalla, asyl åt alla!

Malmö den 27:e maj 2017

Hanna Tellholt
Aktivist

Länkar
Länklista Irak:
https://www.facebook.com/notes/hanna-lucia-tellholt/irak/1115392938478091/

Länklista Afghanistan:
https://www.facebook.com/notes/hanna-lucia-tellholt/afghanistan/745253825492006/

Irakiska strejkgruppens svenska sida:
https://www.facebook.com/groups/219356085244463/?pnref=story.unseen-section

Irakiska strejkgruppens sida på arabiska:
https://www.facebook.com/groups/650317248471036/

Flygblad som kan delas ut på flygplats i händelse av flygplatsaktion:

Den strejk som påbörjades förra helgen på två ställen, dels vid Mynttorget i Stockholm och vid Agnesfridsvägen, Jägersro i Malmö, fortsätter nu i Malmö. Man planerar nu att fortsätta en längre tid.


Bild från dagens strejk vid Migrationsverket, Jägersro, Malmö.
Foto: Hanna Tellholt

Som mest har det hittills varit 175 personer vid strejken och de som deltar kräver besked om sina ärenden. Man har väntat länge på besked, flera har väntat i snart 2 år men även längre, en av männen har nu väntat i 7 år på uppehållstillstånd.

Flera medlemmar i gruppen har även medicinska behov, som inte blivit tillgodsedda hittills. Ett av de värsta exempel har det skrivits om på 24malmo.se. Det är Mohammed Hderi, som har bukskador sedan en bomb exploderade för 3 år sedan, i Irak. Länk till artikel på 24malmo.se:
http://24malmo.se/2017/05/17/irakier-manifesterar-utanfor-migrationsverket-vore-irak-tryggt-skulle-vi-inte-sta-ut-med-att-sova-i-regnet/

Mohammed beskriver att han har kroniska smärtor, som är så svåra att han ofta svimmar och måste föras till sjukhus. Han har dessutom fortfarande kroniska sår, som kräver kontinuerlig omläggning. Han har behov av flera kompletterande operationer men har hittills nekats dessa, då man hänvisar till att han inte har uppehållstillstånd. Sverige har tidigare fått kritik av FN:s särskilde rapportör för rätten till hälsa, Paul Hunt, för att man inte ger adekvat vård till papperslösa och det är inte svårt att föreställa vilken skillnad det skulle vara i bemötande av Mohammed Hderis, om han hade de fyra sista siffrorna i sitt personnummer. Att en person nekas vård p.g.a. att papper inte är klara, är inte i linje med de etiska principer som bör styra vården och begreppet ”vård som inte kan anstå” vantolkas habituellt av vårdinrättningar och starkt kritiserats av flera vårdprofessioner, vilket man kan läsa vidare om på Rätt till vård-initiativets sida på nätet: http://www.vardforpapperslosa.se/

Mohammed Hderi är dock inte den enda personen som inte verkar få adekvat vård i strejkgruppen. Mostafa Aljanabi, 18 år, från Bagdad, berättar till exempel att han länge varit i behov av en ryggoperation, men han har hittills nekats operation och man har svarat honom att det beror på att han inte har sina papper klara. Mostafas far var högt uppsatt militär under Saddam och efter Saddams fall har familjen varit förföljd, trakasserad och hotad under den nya regimen och det har varit omöjligt för familjen att kvarstanna i Irak. Övriga familjen befinner sig för tillfället i Turkiet och här i Sverige har Mostafa hittills fått ett avslag och han har överklagat det, men ännu inte fått något besked, trots att det nu hunnit gå 7 månader.

Mostafa Alnajabi med kamrat

I många fall har delar av familjer tidigare fått uppehållstillstånd, för att nu upptäcka att man tvingas försöka ta sig över en numera skyhög EU-mur. Ali Khatem Sherief, 28 år, har hela sin familj i Sverige och alla har fått uppehållstillstånd utom han. Ali har nu väntat i 7 år. Han har hunnit få avslag i flera omgångar, avlöst av långa perioder av väntan på att kunna söka på nytt. Till slut har det nu hunnit gått 7 år och han vet fortfarande inte hur det kommer att gå. Familjen är från början från Nasria, i Södra Irak. Ali har 3 bröder och 1 syster och de har alla uppehållstillstånd, utom han. Familjeåterföreningsdirektivet ser ut att vara satt ur spel för tillfället och om det inte är det, är det dags att Ali får samma rätt till trygghet som hans övriga familj fått.

Det finns fler exempel. Ett är Waled Defallah Nata, 36 år, har varit här sedan 2015 från Nasria i södra Irak, Familjen som består av 11 personer, har levt i Sverige i 17 år nu. Alla har uppehållstillstånd utom han. Han har haft svårt att klara sig de första åren här. Han har nu förlorat sin fru eftersom hans frus familj tvingade henne att separeras från sin man, då de ansåg att han inte kunde försörja dem. Han har en son på 4 år och en dotter på 1 år. De separerades i Turkiet.


Waled Defallah Nata

Sedan Irakiska armén drogs in i striderna mot IS har flera tidigare soldater sett sig tvungna att lämna landet, det har talats om att den irakiska armén lidit av en slags psykologisk kollaps, vilket beskrivs i en artikel i DN 140624:
http://www.dn.se/nyheter/varlden/iraks-arme-lider-av-psykologisk-kollaps/

Ahmad Jili Hawi, född 1986, från Najaf i Irak, arbetade inom det militära men eftersom han lämnade Irak för 2 år sedan, betraktas han nu som desertör och riskerar dödsstraff. Han lider numera av svåra depressioner och behöver psykiatrisk vård. Hans fru och dottern på 7 år blev kvar i Irak och nu har rövats bort, vilket gör att han mår oerhört dåligt.

Ahmad Jili Hawi

Men inte bara militärer drabbas hårt av läget i Irak, även säkerhetspersonal och deras anhöriga. Ayad Mahsan Ajaj Mathboob, hans fru Fadheela och hans son Ali Ayad, har alla tre fått avslag på ansökan om uppehållstillstånd i mars i år. De är från Basra. Ayad, som arbetat som vakt på ett brittiskt företag trakasserades av den lokala milisen som anklagade honom för att arbeta för ett utländskt företag. Man har brutit sig in i hans hem då han själv inte var hemma och hotat hans fru och barn till livet då de gick in och man lät meddela att man skulle döda Ayad. Ayad vet idag att han kommer att bli dödad av milisen om han återvänder till Basra. Ändå har alla i familjen fått avslag nu. Hans son Ali går inte längre i skolan, skolledningen försökte stoppa hans skolgång men man har lyckats kämpa för sonens skolgång och Ali går iallafall återigen i skolan.

Ayad Mahsan Ajaj Mathboob och hans son Ali Ayad

Sedan är det många i gruppen strejkande som mår psykiskt dåligt, både p.g.a. av tidigare traumatiserande händelser i Irak men även p.g.a. den inhumana situationen som skapas av byråkratisk snårskog. 27-årige Rasool från Maysan i södra Irak, har varit i Sverige sedan förra året. Han hade egentligen inte tänkt stanna i Sverige, utan försökte resa genom Sverige på väg till sin bror, som lever i Finland och där har en dotter som är sjuk, men eftersom han tvingats lämna fingeravtryck i Sverige, så blev han ett Dublinärende och fastnade i ett limbo. Eftersom han inte kan åka till Finland, inte heller tillbaka till Irak, har han gett upp totalt. Han berättar att han försökte ta sitt liv för bara en vecka sedan. Han klev rätt ut i vägen, försökte bli påkörd av en bil, men hans vänner lyckades stoppa honom. Om en svensk person hade varit lika akut suicidal, hade den personen troligtvis fått vård inom psykiatrin, med extravak, mediciner och täta läkarbesök, men Rasool väntar sig inte ens att bli humant bemött inom vården, så han vill inte söka sig dit. Hans vänner är djupt oroliga för honom.

Gruppen kommer att fortsätta strejka nu en längre period. Refugees Welcome stödjer strejken och har gått ut med ett pressmeddelande:
https://www.facebook.com/refugeeswelcomesverige/photos/a.402220476652164.1073741828.402209799986565/651318451742364/?type=3&theater

Video från strejken, publicerad på Nanar Magasinets sida på FB:
https://www.facebook.com/Nanar.Magasinet/videos/1208362419273293/?pnref=story

Ytterligare bilder från dagens strejk:

Kampen för rätten till asyl fortsätter!
Stoppa alla deportationer till Irak!
Jalla, jalla, asyl åt alla!

Malmö den 20:e maj 2017

Hanna Tellholt
Aktivist i Asylnätverket

Länklista Irak, publicerad på FB:
https://www.facebook.com/notes/hanna-lucia-tellholt/irak/1115392938478091/

Den grupp irakier som i höstas demonstrerade vid Mynttorget, genomför nu återigen en strejk, denna gången i 3 dagar. Strejken handlar om behovet av besked från Migrationsverket, behovet av ett stopp av deportationer till Irak och ett hävande av de ”nya”, tillfälliga asyllagarna, som skapat en oerhörd stress och press på gruppen asylsökande. Idag, första dagen av strejken kom man upp i ett antal av 100 demonstrerande personer totalt, och man hoppas att det håller i sig nu även imorgon, måndag och på tisdag. Med idag under söndagen, har även ett 10-tal afghanska personer varit och man välkomnar även asylsökande från andra länder.


Bilder tagna vid början av dagens demonstration vid Mynttorget, Stockholm
Foton: Sajjad Aljaree

I Stockholm sker demonstrationerna vid Mynttorget mellan kl 10-17 under dessa 3 dagar och samma sak sker i Malmö, på Agnesfridsvägen. En av de som organiserar gruppen är Sajjad Aljaree, från Bagdad, Irak och han är nu med på demonstrationen vid Mynttorget.


Sajjad Aljaree 

Sajjad har nu varit i Sverige i 1 år och 7 månader. Han har fortfarande inte fått något besked gällande sin asylansökan. Det är mycket få personer som har fått det. En av de som demonstrerade förra hösten vid Mynttorget, har nu deporterats. Han deporterades till Thi Qar, en provins i sydöstra Irak. En annan person i gruppen, en ung man från Bagdad, fick flera avslag och uppmanades av Migrationsverket att skriva på papper om att återvända frivilligt, men lyckades fly från Sverige för att rädda sig från deportation.

Någon effekt av de nya juridiska riktlinjer, RCI 58/2017, som kom ut sent förra hösten, har de strejkande inte kunnat se hittills. Många tycker att det enbart verkar vara personer som t.ex. kommer från staden Mosul eller yazidier, personer tillhörande en i Irak kristen minoritet som är erkänt förföljt, som fått asyl än så länge. Vilket är konstigt, eftersom det i de juridiska riktlinjerna anges att det är farligt i fler områden än tidigare.

Att klara sig på den ersättning man får från Migrationsverket är mycket svårt. De som inte bor på ett boende, får en ersättning på 1800:-/månad. Många bor hos vänner och anhöriga. Bor man på ett boende har man endast 800:-/månad i ersättning. Det är inte svårt att tänka sig hur det skulle vara att försöka ha ett liv med ett så litet ekonomiskt svängrum. Många blir helt isolerade på sina boenden och även om man bor i en större stad är det mesta utom räckhåll för den som lever på så lite. Man får inte heller läsa svenska, SFI får man inte börja med förrän man har fått uppehållstillstånd, men några har iallafall fått kurser i svenska, ledda av ideellt engagerade personer. Sajjad berättar t.ex. att han fick läsa lite svenska via ABF i Pajala. Många söker arbeten men det är mycket svårt att komma in på arbetsmarknaden, trots att många har tidigare utbildningar, om man inte har fått komma igång med sin svenska. Många i gruppen upplever sig vara låsta i ett limbo, för närvarande.

I november förra året utkom alltså nya juridiska riktlinjer gällande Irak, RCI 59/2017. Där kan man nu notera, att fler områden än tidigare, klart bedöms som farliga av Migrationsverket, vilket väl borde vara en självklarhet med tanke på att världen nu har fått djup insyn i det katastrofala läget i många delar av Irak. Men som redan nämnts ovan, är alltså det svenska Migrationsverket fortfarande redo att deportera människor till Irak. Ett till exempel på detta som jag även vill nämna, är att Gränspolisen försökte deportera en man till Irak från Landvetter så sent som förra månaden. Denna deportation stoppades dock av personen själv och man fortsätter att överklaga ärendet.

Strejken fortsätter nu i dagarna två, imorgon, måndagen den 15:e maj och på tisdag den 16:e maj, mellan kl 10-17, både i Stockholm och i Malmö. I Malmö kommer demonstrationerna att ske vid Migrationsverket vid Agnesfridsvägen. Här följer nu en video av Mazen Hammash på FB-sidan ”Sweden News, om första strejkdagen i Malmö:
https://www.facebook.com/swedenmazen1/videos/1528078103931159/

Jag vill även passa på att rekommendera ett inslag i programmet Dokument utifrån – ”Irak efter IS”, det är på 45 minuter och ger en inblick i den problematik som råder just nu, efter IS framfart. Länk till inslaget:
https://www.youtube.com/watch?v=uAyOKcFppOw&feature=youtu.be

Riv ”nya”, tillfälliga asyllagarna!
Stoppa alla deportationer till Irak!
Återinför rätten till asyl!
Kampen för rätten till asyl fortsätter!

Göteborg den 14:e maj 2017
Hanna Tellholt
Asylrättsaktivist

Länkar – Irak
Event på FB:
https://www.facebook.com/events/450730171935543/

Protestgrupp på FB mot de nya, tillfälliga asyllagarna:
https://www.facebook.com/groups/1134284383276701/

Länkar till tidigare blogginlägg angående strejken 160805, 160807 och 160813:
https://happytogobattle.wordpress.com/2016/08/05/strejk-pa-mynttorget-mot-den-nya-tillfalliga-asyllagen/

https://happytogobattle.wordpress.com/2016/08/07/sittstrejken-pa-mynttorget-forvantas-fortsatta/

https://happytogobattle.wordpress.com/2016/08/13/sittstrejkens-10e-dag-pa-mynttorget-idag/

https://happytogobattle.wordpress.com/2016/09/16/fornyad-sittstrejk-vid-mynttorget-i-stockholm-mot-nya-tillfalliga-asyllagen-nu-inne-pa-4e-dagen/

Länkar – Irak – lista på Facebook:
https://www.facebook.com/notes/hanna-lucia-tellholt/irak/1115392938478091/

 

Nedan: Flygblad som kan kopieras och spridas på flygplats, i händelse av deportation.