Arkiv för januari, 2017

Det värsta har hänt

Publicerat: januari 29, 2017 i Asylrörelsen, Human rights, NGO

Nu har det värsta hänt. En ung, ensamkommande flyktingpojke har tagit nu sitt liv och två ungdomar på samma ort försökte, men de är lyckligtvis kvar i livet.

I artikeln i Aftonbladet, som publicerades i fredags, den 27:e januari (se länk 1), beskrivs det hur biträdande chef för Socialtjänsten i kommunen, Ulrica Westerlund, nu tvår sina händer och hur hon faktiskt i en enda person lyckas vara som de där tre aporna. Ni vet, de där som varken ser, hör eller säger något. Nej, finns inga samband med någonting och man vet ingenting om någonting och hon kommer inte att säga någonting om någonting. Ja, denne Ulrica Westerlund verkar ju hur obstiperad som helst i sin kontakt med media. Men det blir ju inte trovärdigt när man gör så. Eftersom: Självklart finns det ett samband mellan ett självmord och den byråkratiska misshandel som Sveriges regering och Migrationsverket utsätter unga asylsökande, ensamkommande ungdomar för just nu, och det är också det som påpekas av många vanliga, förnuftiga, yngre och äldre personer, i de diskussioner som synts på sociala medier dagarna efter händelsen. För vi måste ju kunna prata om sambanden.

Det värsta har alltså hänt. Igen. I själva verket är det fler ensamkommande flyktingbarn och flyktingungdomar som har dött. Det är ett oklart antal av dem som dött, som har begått självmord, detta enligt en artikel i Sydsvenskan som publicerades den 24:e mars 2015 (se länk 2). Vi vet alltså i själva verket inte hur många barn och ungdomar det egentligen rör sig om. Barn och ungdomar som gett upp och tagit livet av sig, i sådana här sammanhang finns det av begripliga skäl ett mörkertal, eftersom allt blir spekulationer när man inte kan fråga personen själv, som ju inte finns kvar i livet.

Men det innebär ju inte att man behöver blunda aktivt, som vissa väljer att göra. Det är okej att dra vissa slutsatser här. Det är okej att våga erkänna att Sverige utsätter ensamkommande barn och ungdomar för en rent helvetisk press och stress och det är rimligt att anta att några av dem inte orkar med det. Och vi behöver bara gå till oss själva för att i maggropen förstå hur svårt det måste vara att inte veta om man kommer att kunna få finnas till. Om man inte kunde få finnas i det land man flydde ifrån och sedan inte får finnas i det land man kommit till, varför är det så svårt att förstå att vissa väljer att dra slutsatsen att de inte får finnas alls? Och när man är ung kan man vara impulsiv, man kan vara totalt utlämnad till andra för sin existens och man kan ha svårt att tänka framåt. Man har helt enkelt varken redskap och resurser för överlevnad, tillgång till de längre tidsperspektiven som äldre har, eller erfarenhet av livets alla upp- och nedgångar. Det är därför vi vuxna måste ta extra bra hand om barn och ungdomar, det är ju vi som skall visa vägen för dem. Vilken väg visar vi i Sverige just nu? Hur ser den framtidsbild ut, som vi levererar till våra ensamkommande ungdomar?

Vi måste ju visa i handling att vi vill ha dessa ungdomar kvar i landet. Och det är det många som gör i vårt civilsamhälle just nu. Men inte i regering och riksdag. Inte i Migrationsdomstolarna. Då blir det så här, att de unga ger upp. För även regering, riksdag och Migrationsdomstolar måste visa i handling i form av politiska och juridiska beslut, att man vill låta ensamkommande barn och ungdomar från farliga och framtidsosäkra länder som Afghanistan få stanna kvar. Vi alla måste kunna erbjuda trygghet, stabilitet och tilltro till en bra framtid i detta land, det är så vi kan skydda våra ungdomar från suicidnära beteenden och suicidrisk.

Detta gäller alla människor. Vi måste kunna tro att vi kan finnas i en framtid. Vi måste känna att vi kan få finnas. Vi måste kunna tro att vi kan få finnas till och att vi är välkomna. Vi måste kunna tro att vi kan få finnas till och att vi är välkomna och att vi kommer att kunna känna tillhörighet.

alinoori
Vila i frid, Ali Noori

Detta är basalt. Ska det verkligen vara så svårt att förstå? Tydligen, för vissa. Men lyckligtvis inte för alla, för det finns många som gör motstånd mot Sveriges usla flyktingpolitik just nu, även om man inte ser många av dem på regeringsnivå.

I programmet Konflikt denna vecka (se länk 3) medverkar både, bland andra, Abdul Ghafoor, som arbetar direkt i Kabul med de som deporterats dit och Kasim Husseini, själv tidigare ensamkommande och som nu är med i Svenska Afghanistankommitténs styrelse. Lyssnar man på dem, blir det uppenbart hur dåligt mottagandet fungerar för de som deporteras tillbaka till Afghanistan.

Det har varit en mängd aktioner redan sedan i torsdags. EvaMärta Granqvist och Vian Delsoz initierade från Skåne en rad ljusaktioner (se länk 4) på olika orter och folk tände ljus via olika event och på sina egna sidor på Facebook.

En ny grupp, som driver frågan om amnesti och uppehållstillstånd för ensamkommande från Afghanistan, har startats (se länk 5). Frågan om amnesti är klassisk och har återkommit många gånger i asylrättshistorien. T.ex. har det funnits en folkrörelse som bildades i samband med att många ärenden hamnade mellan stolarna i samband med att det tidigare Invandrarverket och vidhängande domstolssystem, omformades till det nuvarande Migrationsverket och det vidhängande Migrationsdomstolssystemet, den folkrörelsen hette Flyktingamnesti 2005 och resulterade i drygt 17.000 uppehållstillstånd, men som ändå var långt ifrån det som rörelsen krävde (se länk 6).

En minnesstund hålls i Equmenia-kyrkan i Växjö idag kl 15.00-17.00 (se länk 7) och Ensamkommandes Förbund (se länk 8) samlar ensamkommande ungdomar på olika orter i hela landet och särskilt förbundets lokalavdelning i Vännäs har haft minnesstund och medlemmarna har sett till att träffas och vara tillsammans sedan i torsdags.

Men Sverige fortsätter att byråkratiskt misshandla barn och ungdomar, inte bara ensamkommande utan även de som kommit hit med sina föräldrar. Vi har t.ex. 9-åriga Marwa som hotades med utvisning till obefintlig pappa i Marocko, en utvisning som nu tillfälligt har stoppats (se länk 9) efter stor upprördhet i media och en rådig advokat som nu tagit tagit i ärendet. Sedan har vi också Ainaz, 10 år, som hotas av utvisning till Tyskland tillsammans med hennes traumatiserade pappa, detta trots att mamma och syskon befinner i Sverige med permanenta uppehållstillstånd. I detta fall verkar det möjligen handla om ett så kallat Dublinärende, där Sverige enligt Dublinförordningen (se länk 11) möjligen måste utvisa pappan och dottern till det land där deras id togs första gången vid inresan i EU. Om du bara gör en sak idag: Skriv på namninsamlingen (se länk 12) och dela gärna vidare så fler kan skriva på! Det behöver bli ett mediatryck omkring Ainaz, samma typ av mediatryck som bidrog till att Marwas utvisning nu stoppats.

Kampen för rätten till asyl fortsätter!
Riv nya tillfälliga flyktinglagen – nu!
Permanenta uppehållstillstånd – nu!

Göteborg 29:e januari 2017
Hanna Tellholt
Asylrättsaktivist

Långt PS här: Vad gäller möjlig nästa gruppdeportation Afghanistan, är det många som just nu spekulerar (inklusive undertecknad) kring när nästa möjligen kan ske. Det finns ännu ingen verifierad källa på detta, men tidigare år har gruppdeportationer skett i februari så Asylrörelsen och aktivister bör vara beredda. Däremot finns informationen om att enskilda individer deporteras regelbundet och det blir ju en enkel matematik att inse att många enskilda deportationer till slut adderar upp i en gruppdeportation, alltså t.ex. 4 personer i 10 veckors tid eller 40 personer var 10:e vecka. Enda skillnaden blir ju bara att vid en gruppdeportationer får Gränspolisen möta oss aktivister och det får en viss uppmärksamhet rent medialt, vilket möjligen även är orsaken till att de just nu ligger lågt med gruppdeportationerna, eftersom det blir svårare att bevaka enskilda deportationer för Asylrörelsen och olika aktivistgrupper. Det är en klassisk strategi att söndra och härska men de facto tror vi inte på något stopp av deportationerna till Afghanistan förrän vi kan ser våra ungdomar trygga, klara med sina papper och i färd med att fortsätta få bygga upp sina liv under trygga och ordnade former.

Dock cirkulerar just nu internt bland asylrättsaktivister, informationen att asylsökande uppmanas att skriva på i förhand, av Migrationsverket formulerade brev, där de undertecknar på att gå med på att återvända ”frivilligt”. Jag vill inte kalla det ett fritt val om man ”vill” bli ”frivilligt deporterad” eller deporterad med tvångsmedel. Migrationsverket driver de asylsökande, under s.k. ”återvändandesamtal” att skriva under på den här typen av dokument, för att det skall se snyggt ut i deras statistik, inget annat. De som flytt hit vill inte återvända, då skulle de inte genomgått sådana vedermödor för att komma hit. Det de vill och behöver, är få uppehållstillstånd, och inte bara tillfälliga sådana, utan permanenta. De vill ha samma trygghet som erbjuds de som hade turen att födas i ett land där det inte råder krig och interna, väpnade konflikter och jag vill mena att vi kan ge dem detta, om viljan finns. Punkt.

Länkar:
1) Aftonbladet 170127
http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/gmny5/16-arig-flyktingpojke-tog-sitt-liv–tva-till-forsokte

2) Sydsvenskan 150324
http://www.sydsvenskan.se/2015-03-24/larm-om-sjalvmord-bland-flyktingbarn

3) Konflikt, Sveriges Radio, 170128
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/839847?programid=1300

4) Ljusaktioner lördagen den 28:e januari 2017
https://www.facebook.com/evamarta.granqvist/posts/10211376912319968

5) Gruppen Amnesti Nu!!! #AmnestiNu
https://www.facebook.com/groups/735466313269370/

6) Folkrörelsen Flyktingamnesti 2005
https://sv.wikipedia.org/wiki/Flyktingamnesti_2005

7) Minnesstund Equmenia-kyrkan, Växjö, idag, 170129
https://www.facebook.com/events/1427740353936809/

8) Ensamkommandes Förbund’s centrala hemsida
http://ensamkommandesforbund.se/

9) Fria Tidningen 170126
http://www.friatidningen.se/artikel/126701

10) NWT Karlstad 170128
http://nwt.se/karlstad/2017/01/28/ainaz-10-ar-utvisas-utan-sin-mamma

11) Info om Dublinförordningen från Rådgivningsbyrån
http://sweref.org/dublinforordningen/

12) Namninsamling – Stoppa utvisningen av Ainaz, 10 år, och hennes pappa
https://www.skrivunder.com/splittra_inte_familjen_jalili
migrationisnotacrime

 

Annonser