Rapport från Heldag med Rosengrenska lördagen den 22:a april 2017

Publicerat: april 22, 2017 i Asylrörelsen, Human rights, NGO
Etiketter:, , ,

Långlångt blogginlägg från ett fullspäckat seminarieschema idag. Med reservation för eventuella felaktigheter som även kan komma att bli korrigerade i efterhand. Var beredd att trycka på bakåtknappen om du klickar på länkarna. 

Idag var det dags för vårens seminarium med Rosengrenska, vård för papperslösa, som i sedvanlig ordning hölls vid Världskulturmuséet i Göteborg. Temat idag blev ensamkommande barn och ungdomar från Afghanistan och dagens deltagare var något annorlunda än vid tidigare sammankomster, t.ex. var flera gode män med idag och även ensamkommande ungdomar från Afghanistan, som både deltog och föreläste.

Lägesrapport från Rosengrenskas mottagning
Lina Lönnberg, ordförande i Rosengrenska stiftelsens styrelse, och Sanna Khajavi, styrelsemedlem, inledde med att hälsa oss välkomna och dagens program presenterades.

Till vänster på bilden: Sanna Khajavi, styrelsemedlem. Till höger på bilden: Ordförande i Rosengrenska stiftelsen – Lina Lönnberg

Sedan fick vi en lägesrapport av samordnande sjuksköterska Elisabeth från Rosengrenskas mottagning, om vilken man kort kan säga att antalet patienter har minskat något – 2016 hade man 1668 besök som gjorts av totalt 693 besökare – sedan det skrevs in i lagen (2013: 407) att den reguljära vården även ansvarar för den ”vård som inte kan anstå” även vad gäller papperslösa. Dock är besöksfrekvensen densamma som förra året, alltså 35 besök per mottagningskväll och man har mottagning 1 kväll i veckan, på onsdagskvällar. De som kommer till mottagningen kommer främst från Nigeria, Bosnien, Iran, Albanien, Kosovo och Serbien men har har även startat ett samarbete med den nyligen startade organisationen Agape, som försöker utgöra en del av lösningen kring de många ensamkommande ungdomarna från Afghanistan.

Lite vidare statistik från 2017: Andelen kvinnor-män, som besöker mottagningen är 58 % kvinnor och 42 % män. Man kommer främst för att få hjälp med ekonomisk ersättning för läkarbesök och mediciner från den reguljära vården, 62 % av besöken handlar om detta, men även för att få hjälp med tandvård, besöka sjuksköterska och läkare, psykiatriker, träffa diakon, få hjälp med mat och kläder. Ett mindre ekonomiskt stöd kan även ges till barnfamiljer, då ju gömda personer inte får samma ekonomiska stöd av samhället som andra barnfamiljer har i det reguljära samhället. Rosenjuristerna är även vid mottagningen varannan vecka och man kan av dem få hjälp med juridisk rådgivning.

Man har från Rosengrenskas sida även drivit flera ärenden gällande så kallade vårdhinder, alltså där personer nekats vård och man beskriver att 43 ärenden gått vidare till Röda Korset i Stockholm för bedömning och åtgärd och att 10 ärenden gått till Etiskt Forum på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, för bedömning och åtgärd. Orsaker till att papperslösa personer nekas vård eller får problem med vården handlar främst om okunskap inom den reguljära vården omkring vilka rättigheter dessa patienter faktiskt har. Det kan handla om felaktigt skrivna recept, feldebiteringar av deras sjukvårdsräkningar men även att personer nekats medicinsk bedömning och vård. En viss del av problematiken handlar även om att det kan vara svårt att fullfölja kallelser av gömda patienter till besök hos läkare. Under 2017 har man hittills registrerat 18 st vårdhinder, där hälften handlat om felskrivna fakturor.

Rosengrenskas mottagning för vård för papperslösa, har alltid haft den stående målsättningen att avskaffa sig själva, alltså man vill att vård skall erbjudas på lika villkor till alla människor i ett samhälle, oavsett pappersmässig status, men man tror att man kommer att fortsätta finnas kvar länge med tanke på den flyktingpolitiska utvecklingen i samhället den senaste tiden.

Länk till Rosengrenskas hemsida:
http://www.rosengrenska.org/

Asyllagarnas konsekvenser för människor på flykt
Jurist Björn Åhlin från Rosengrenskas styrelse, Rosenjuristerna och Fridh Advokatbyrå, berättade om om de senaste förändringarna inom asyllagstiftningen och Migrationsverkets praxis med fokus på åldersuppskrivningar hos de ensamkommande barnen och ungdomarna från Afghanistan.

Björn Åhlin

Om att bevisa sin identitet med bevisning: Björn inledde med att gå igenom de olika utgångspunkterna som gäller för åldersuppskrivningarna, som är att Migrationsverket kräver att den asylsökande skall kunnna göra sin identitet sannolik och att ålder ofta är helt avgörande för frågan om uppehållstillstånd. Något som krävs för att Migrationsverket skall få utvisa ett barn är att det finns ett ordnat mottagande i mottagarlandet men detta är inget krav då Migrationsverket avslår vuxna personers asylansökningar. Problemet med att Migrationsverket inte godkänner afghanska id-handlingar i form av tazkiras togs upp. Björn Åhlin tog upp några exempel på vad en person kan ta fram för att verifiera sin identitet och det kan vara t.ex. skolbetyg, vaccinationsbok, fotografier där man kan berätta om omständigheterna kring att fotot togs och olika former av intyg från socialnämnd och t.ex. skolpersonal. Man kan ta fram det man anser vara bevis men det är även viktigt att man kan argumentera för dessa.

Om att bevisa sin identitet i muntlig förhandling: Den asylsökande kan vid intervju med Migrationsverket få frågor som handlar om att kunna verifiera sin identitet via minnen och då kan det vara bra att be personen att försöka minnas viktiga saker med alla sina sinnen, för att bilden skall kunna bli så detaljerad som möjligt. Intervjuaren kan t.ex. ställa frågor som: ”Hur fick du reda på din ålder?” – alltså på vilket sätt man fick veta det, hur det gick till rent konkret. Man kan få frågor om man har syskon, om man alltså kommit fram till vilken ålder man har genom att relatera till omständigheter kring de syskon man har, om man firade födelsedag och hur man firade, eller t.ex. om man minns hur gammal man var vid någon specifik, större, nyhetshändelse, som t.ex. ett val av en samhällsledare och andra stora händelser.

Om hinder från att bli trodd: Omständigheter som kan försvåra vid bedömning av en asylsökande persons ålder kan vara att det står olika åldrar i olika dokument som inlämnats. Om så är fallet behöver man kunna förklara och svara på varför det förhåller sig så.

Om medicinska åldersbedömningar: Migrationsverket har numera en formaliserad process för åldersbedömningar och den sker nu fortsättningsvis via Rättsmedicinalverket och det handlar om röntgen av tänder och knäleder. Fördelen med att genomgå en medicinsk åldersbedömning kan vara att den kan hjälpa till att göra ens identitet sannolik, alltså ingå som en del i bevisningen kring vem man är och hur gammal man är. En nackdel kan vara att bedömningen utfaller negativt för individen och egentligen är ju också fortfarande den vetenskapliga grund, på vilka den medicinska åldersbedömningar vilar, omtvistad.

Något som nämndes är att åldersuppskrivna ungdomar i princip alltid deporteras, något som kändes hårt att höra, men det är ändå Björn Åhlins erfarenhet i den saken. Han själv kommenterade det med att han anser att det är konstigt, eftersom man ju ändå kan ha asylskäl, trots att man är åldersuppskriven. Han tog också upp konsekvenserna som blir för en ungdom som åldersuppskrivs, att ungdomen i ett slag kan förlora sitt boende, sin gode man, var denne kan vara folkbokförd,vägen till vård kan försvåras, ja, i princip allt.

I detta sammanhang kan påpekas att det faktiskt inte tvingande för en kommun att avsluta allt stöd bara för att en ungdom åldersuppskrivs.

Om förändringar som kommer framöver: Från maj 2017 har man beslutat att åldersbedömningar skall ske snabbare än de skett tidigare och det finns även en ny praxis som handlar om man kan få utvisning med uppskjuten verkställighet (SR 25/2016), vilket betyder att man kan få beslut om avslag då man är 16 år gammal men att det beslutas att man inte kommer att utvisas förrän man fyllt 18 år.

I övrigt hänvisar Björn Åhlin till FARR:s broschyr ”Goda Råd”. Länk finns här:
http://www.farr.se/sv/att-soeka-asyl/rad-till-asylsoekande

Hur kan vi stödja nyanlända barns hälsa?
Psykolog Anna Olsson från Rosengrenskas styrelse, som arbetar vid Flyktingbarnteamet i Göteborg, talade tillsammans med människorättsaktivisten Arif Moradi, som gav sitt perspektiv utifrån att vara ensamkommande och papperslös.

Anna Olsson inledde med att prata lite om att de s.k. parallellprocesser som pågår i mötet med de asylsökande, kan utgöra del i orsaksförklaringen till att man kan känna motstånd mot och vilja ta avstånd från den svåra problematik som omger de asylsökande. Problemen kan kännas överväldigande och då kan det vara bra att påminna sig om att man möjligen inte kan lösa en människas alla problem, men att detta inte får hindra en från ett gott omhändertagande av människan. Vikten av en god omvårdnad, att fortsätta ha goda rutiner, regelbunden mat, värme, vila, vätska, ja allt som inbegrips i detta begrepp, underströks, eftersom de mänskliga behoven kvarstår vare sig man har uppehållstillstånd eller inte. Att man i en relation till en asylsökande ofta blir bärare av ett s.k. ”vikarierande hopp”, kan vara viktigt att påminna sig om.

Anna Olsson och Arif Moradi

Människorättsaktivisten Arif Moradi berättade om sin svåra resa till Sverige. Om hur han till slut kom fram till ett liv han drömt om men tidigare inte trott sig kunna få: med gemenskap, en känsla av tillhörighet, med skola och fotboll, boende på ett HVB-hem och om hur hela den tryggheten raserades när han sedan plötsligt en dag blev åldersuppskriven. Det var en oerhört stark berättelse att ta del av och Arif är en mycket god talare, så det kändes att hela auditoriet liksom kollektivt drog efter andan. Arif påpekade också det som så många reagerat på men kanske inte kunnat formulera – hur galet det är med den 18-årsgräns som Migrationsverket hela tiden håller på och bråkar om. Eftersom alla ju fortfarande behöver hjälp – oavsett ålder! Det är ju inte så att behoven bara försvinner för att någon stämplar 18 år i pannan på en människa. Han är även kritisk mot resursfördelningen i samhället, att det prioriteras att anställa 20 000 fler poliser för att kunna jaga människor och kostnaderna med att hålla människor i förvar, människor som istället skulle kunna utgöra en resurs i samhället. Om man valde att se dem som det. Mycket som Arif talade om var enkelt självklart men man ställer sig samtidigt automatiskt frågan om hur vi kunnat komma så långt ifrån ett spontant mer förnuftigt samhälle. Arif hade uppmanade också auditoriet att göra mer för att hjälpa fler, något vi alla ju kan göra.

Agape – Frivilligorganisation till stöd för ensamkommande barn och ungdomar
Gruppchefen på Social resursförvaltning (som nu i dagarna säger upp sig i protest mot hur åldersuppskrivna ensamkommande ungdomar behandlas) – Matilda Brinck-Larsen – presenterade den nystartade organisationen Agape tillsammans med flera ungdomar som är med i den. Matilda berättade att Socialtjänsten bestämt att åldersuppskrivna i Göteborgs Stad skall stå utanför rättighetssystemet och att detta fick henne att ställa sig frågan hur man kunde ordna allt kring mat, boende, hälsa och hygien, skolgång etc, för de som hamnat utanför systemet.

Matilda Brinck-Larsen

Frivilligorganisationen Agape föddes och man har idag lyckats ordna 16 st s.k. ”stationer”, som ungdomarna kan besöka. Stationerna fungerar 7 dagar i veckan och det handlar om att komma till ett ställe och få sig ett mål mat, kunna byta och tvätta kläder, få hjälp med att ordna busskort så att man kan fortsätta sin skolgång och boendet ligger långt ifrån skolan t.ex, att få hjälp med att ordna någonstans att sova etc. Målsättningen är att varje ungdom som är med i Agape skall ha med sig ett veckoschema med ställen dit ungdomen skall ta sig varje dag, alltså en struktur, för veckan som kommer och man gör upp strukturen vid de möten man håller på söndagarna, som alla är med på. Därför brukar man säga att en ”Agape-vecka” börjar på söndagen.

Man har även hittills lyckats placera 70 barn i familjehem och diskussioner förs t.ex. just nu med flera kyrkor i Göteborg, om att ordna fram tillfälliga sovplatser etc. Man har kunnat få gott om volontärer och man har även lyckats börja ordna med regelbundna stödsamtal med familjehem och volontärer, för att organisationen skall orka fortsätta vara så hållande och stödjande som dessa ungdomar behöver. Man står även inför utmaningen att fortsätta under en förhållandevis lång tid, då de flesta av dessa ungdomar kan komma att behöva hjälp och stöd under år framöver. Matilda avslutar sin presentation av Agapes verksamhet genom att ställa frågan om vad det egentligen kostar ett samhälle – etiskt, känslomässigt och ekonomiskt – att försätta barn på flykt, på det vis som sker nu.

Länk till Agapes FB-sida:
https://www.facebook.com/frivilligorganisationenagape/

”Uppdrag Afghanistan” – Blank Spot Project
Journalisten Nils Resare berättade om Blank Spot Project och den reportageserie som följer upp vad som händer med de ensamkommande som utvisats till Afghanistan. Han berättade att han blivit kontaktad i samband med den deportation som skedde förra året från Märsta den 12-13:e december (se även tidigare blogginlägg från december 2016) och att man från redaktionens sida sedan dess tyckt att det är ett viktigt projekt att följa flera journalistiska trådar som handlar om, dels hur det är att vara asylsökande, få avslag och hamna i förvar, bli deporterad och sedan även hur det blir i mottagarlandet och då specifikt Afghanistan. Man har även tagit upp frågan om de självmord som varit bland ensamkommande ungdomar.

Nils Resare berättar att syftet med namnet Blank Spot Project, handlar om att man som journalister vill göra ”den kollektiva blinda fläcken” mindre hos allmänheten, genom att via medborgarfinansierad journalistik beskriva och berätta mer om de områden som det inte skrivs så mycket om inom mainstreammedia, men att man i nuläget också får många frågor om samarbete även med övriga media. Vi fick också se två filmer som redaktion på Blank Spot Project gjort, om två av de ungdomar som deporterades i december och man kommer att fortsätta arbeta med att beskriver hur det egentligen är för de som deporterats till Afghanistan.

Länk till Blank Spot Projects hemsida:
https://www.blankspotproject.se/

Sedan avslutade Nils Resare genom att berätta lite om journalisten Wares Khan, som varit med hela dagen och filmat, om hur man kommit i kontakt med honom, följt honom och hur han till slut kommit ut ur förvaret. Jag vill här visa ett ganska roligt foto som jag råkade ta. Det föreställer Wares Khan, som filmar Nils Resare när han berättar om…..Wares Khan!

Wares Khan filmar Nils Resare som berättar om Wares Khan! 🙂 ❤

Tyvärr så missade jag det allra sista föredraget på dagens fullspäckade schema, det med barnläkaren och författaren Lars H Gustafsson. Däremot tar jag här i bloggen tillfället i akt att varmt rekommendera en enkel handbok för alla som Lars H Gustafsson varit med om att ta fram. Den heter ”Möta barn på flykt”, och kan dels beställas gratis men även laddas ner från följande länk.
https://blog.unicef.se/2016/02/04/storre-kunskap-kravs-i-motet-med-barn-pa-flykt/

Ja, kamrater, det var allt från mig idag och jag vill härmed tacka dig som orkade läsa ända hit. Tack!
Kampen för rätten till asyl fortsätter!
Stoppa omedelbart deportationerna till Afghanistan!

Göteborg den 22:a april 2017
Hanna Tellholt
Aktivist, med i Asylrörelsen Göteborg

Annonser
kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s