Arkiv för februari, 2018

#SwedenFreeZahidBaloch

Den tidigare i Baluchistan torterade Zahid Baloch frihetsberövades under gårdagen och befinner sig just nu i förvaret i Kållered. Rättvisepartiet Socialisterna kämpade igår utanför förvaret för att få träffa honom och för att få lämna in de många mediciner han behöver, då förvaret ignorerat att ge honom dessa samt vägrade låta honom få genomföra det läkarbesök som tidigare var planerat att ske kl 13 igår, fredagen den 16:e februari.


Zahid Baloch

Zahid befann sig i Nordstan, Göteborg, när han blev frihetsberövad under en av de REVA-liknande, rasprofilerade inre gränskontroller som Polis och Gränspolis just nu regelbundet genomför där. Ja, de där orden översatta till begripligheter blir: Zahid såg utländsk ut, och Polisen krävde då legitimation. Fundera på den saken, ser du utländsk ut – var då alltid beredd att visa id och pass och bevisa din rätt att få existera, för det är så det går till dessa dagar. Man påstår att det hårt kritiserade REVA-projektet är avslutat men notera att de så kallade inre gränskontrollerna inte behöver ha minskat för den sakens skull.

Zahid, som tidigare sökt asyl i Norge men som fått avslag där och som flytt till skydd i Sverige, fördes efter frihetsberövandet vidare till förvaret i Kållered. Det är egentligen endast två veckor kvar innan han skulle ha kunnat söka asyl på nytt i Sverige. Hur det går nu med hans ärende återstår att se, men det förtjänar egentligen att lyftas direkt i CAT, Committe Against Torture (se länk 1), som är FN:s organ där ärenden som liknar Zahids, har erkänts de skyddsgrunder som tidigare nekats dem, men grundprincipen med ett ärende är att strida klart på alla lägre nivåer först, så vi får se hur det går med detta nu. Han har ett juridiskt ombud som kommer att lyfta hans ärende.

Zahids egna berättelse om vad han varit med om, är så svår och tung att ta in, att den tar emot att ens skriva om den. Hur skall det då inte vara att ha varit med om den? Jag citerar ett tidigare uttalande: ”De klädde av mig naken, krossade mina fotleder, bröt av mina fingrar.” Jag skriver inte mer här om det som skett men faktum är att Zahid har för ögat synliga tortyrskador och det finns mycket dokumentation gjord sedan tidigare i de undersökningar som gjorts av Röda Korsets personal vid Kris- och Traumaenhet. Hans fall har även tidigare tagits upp i FN-forum. Den pakistanska staten följer sina dissidenters politiska aktiviteter även då de befinner sig i exil och man utövar även en svår repression mot Zahids familj, där t.ex. Zahids far uppsöktes av militär och misshandlades svårt för ett år sedan.

Det skulle egentligen kunna vara enkelt för Sverige att bevilja en så här svårt torterad person asyl snabbt, om man brydde sig om att efterfölja lagar och konventioner, men här är Sverige alltså redo att göra ett misstag ännu en gång. Det verkar inte räcka att man tidigare dömts 20 gånger i Europadomstolen (se länk 2 och 3).

Inte heller verkar förvaret i Kållered någonsin lära sig, trots upprepade JO-anmälningar (se länk 4). Jag som skriver detta och som regelbundet besöker flyktingar i förvar, måste säga, att jag vet inte hur många gånger nu vi haft problemet med att de intagna inte får adekvat vård och att förvarets personal helt öppet negligerar allvarliga psykiska lägen, lägen som i den reguljära vården renderar psykiatrisk specialistvård.

Det är mycket upprörande att man kan vara så nonchalant i så allvarliga frågor då det ju även är traumatiserande i sig att vara isolerad och fråntagen sin frihet i ett förvar.  Jag känner att jag behöver få ytterligare klargöra hur jag ser på detta. Alltså: Är man redan innan traumatiserad kan det slutliga läget som uppstår inombords hos en förvarstagen, närmast beskrivas som tortyrliknande – igen och igen och igen. Det är den primära traumatiseringen som skedde vid tortyren, sedan kommer den den sekundära traumatiseringen som sker vid att behöva lämna all och fly sitt hemland, den tertiära vid chocken över att bli så illa behandlad som en flykting blir i Sverige, den kvartära vid frihetsberövandet och förvarstagandet – det blir lager på lager av trauman. Det verkar som att många av de som arbetar i förvaren inte tar ordentlig hänsyn till de här aspekterna utan istället normaliserar särskilt det psykiska dåligmåendet. Att då till och med nekas sin ordinarie förskrivna medicinering, blir så oerhört grymt. Inte ens sina mediciner ska en lidande människa få tillgång till. Varför? Hur kan man neka sådant?

Det som skedde vid gårdagens demonstration för Zahid vid Kållereds förvar, var att förvarets personal till slut gav med sig och lät Kristofer Lundberg, Rättvisepartiet Socialisterna, lämna in Zahids mediciner och nu fortsätter kampen för Zahids rätt till asyl. Och jag hoppas att världen får upp ögonen för detta exempel, som inte är det första och tyvärr inte heller det sista, där Sverige försöker komma undan med en ful behandling av torterade personer som behöver asyl och skydd.


Bilder från demonstration för Zahid Baloch vid Kållereds förvar, fredagen den 16:e februari 2018

Kampen för rätten till asyl fortsätter!

Hanna Tellholt
Aktivist i asylnätverket
Göteborg den 17:e februari 2018

Länkar:
1) CAT – The Committe Against Torture
http://www.ohchr.org/en/hrbodies/cat/pages/catindex.aspx

2) Sverige bryter mot internationell rätt
http://www.asylratt2014.se/Plattform/#flyktingkonventionen

3)  Dagens Juridik 130909: Sverige fälls i Europadomstolen för brott mot tortyrförbudet
http://www.dagensjuridik.se/2013/09/sverige-falls-i-europadomstolen-brott-mot-tortyrforbudet

4) SvD 170714: Förvaret i Kållered föremål för fem JO-utredningar
https://www.svd.se/forvaret-i-kallered-foremal-for-fem-jo-utredningar

Annonser