Veckan som gick: En till slut minimerad deportation från Sagåsen, Kållered, Göteborg, med buss fyllda av ûberförberedda och till tänderna rustade poliser men med få tvångsdeporterade personer i den. Aktivister, jurister och advokater som jobbat med verkställighetshinder ända in i kaklet, busstopp i T-korset i Kållered och hungerstrejk i förvaret. I slutet av veckan, två rymningar från två av förvaren. Ja, kampen för rätten till asyl har i högsta grad varit livaktig under den senaste tiden.
Deportationen den 9/4: Gränspolisen hade förberett för 27 personer att deporteras till Afghanistan, det blev 5 personer som till slut deporterades (se artikel i länk 1 nedan). Vid förvaret i Kållered var vi ett 100-tal personer som hade samlats för att protestera mot dagens gruppdeportation. Innan dess hade det skrivits verkställighetshinder, yrkanden och överklaganden av jurister och advokater i samråd med aktivister. Aktivister demonstrerade och genomförde också en blockad vid T-korset i uppfarten till Kållered. Men det största motståndet var ändå inte det som syntes på ytan och kunde fångas av reportrars kameror, i artiklar eller i sociala medier. Det skedde inuti de förvarstagna själva, som innan deportationen börjat hungerstrejka.
När en människa börjar hungerstrejka, tar hon till det sista motståndsvapen hon har och det är hennes egna självdestruktion. Att det gått så långt, som till att unga människor gör så här, är något som borde tas på långt större allvar än som skedde. Det är ett mycket illavarslande tecken att unga människor inte har större hopp om sitt liv och sin framtid än så. Vuxenvärlden borde kunna ingjuta långt större hopp och det är faktiskt inte så att Sverige inte har råd att hjälpa de ungdomar som nu befinner sig här. Det som saknas är bristen på politisk vilja och det i sig, verkar vara ett mycket svårlöst problem. Hur får man vuxna, välsituerade politiker att vilja skapa bättre förutsättningar för unga flyktingar och inte bara för sig själva?
Juristers och advokaters aktiviteter i samråd med aktivister i kontakt med de förvarstagna ledde till lyckat resultat i form av genomförda verkställighetshinder och överklaganden för flera. Till slut blev det endast 5 (en del uppger att det var 6) personer som deporterades från förvaret i Kållered just denna dag. Och om man då även lägger till att även två enstaka deportationer stoppats veckan innan, så kan man konstatera att motståndet mot dessa deportationer är högst fungerande och livaktigt. Vid en tidigare gruppdeporation till just Afghanistan, var det ca 10 av 20 som blev kvar, alltså ungefär hälften. Och denna gång alltså mer än dubbel så många, på den juridiska arenan stoppade deportationer. Det är dubblerat resultat och en stor framgång för Asylnätverket, det stora nätverk av aktivister och civilpersoner som på olika arenor kämpar för de asylsökandes rätt till asyl.
Jag vill lägga till en sak här: Jag vänder mig emot att en chef inom Polisväsendet under veckan som gick, gick ut i media och uttalade sig politiskt, genom att påstå, att det civila motstånd som skedde under demonstationen, skulle stå i emotsägelse mot ”fri opinionsbildning”. Det är direkt felaktigt att påstå en sådan sak, han blandade verkligen begreppen där. Civilt motstånd handlar om att man som civilperson förstått vilka lagar som gäller, men att man anser att de står i strid med högre, mer humanistiska värden som samhället underlåter att följa. Vad gäller juridiken vid stopp av deporationer, så åberopar aktivister i dessa sammanhang det juridiska begreppet ”Nöd” (inte nödvärn, det är en annan sak). Begreppet ”nöd” i juridisk mening, handlar om att man med sin kropp försökt hindra att en person hamnar i fara för sitt liv och sin hälsa, i detta fall om den blir deporterad. Man vill alltså rädda en annan persons liv och man gör det med sin kropp i ett försök att stoppa deportationen. Felaktigheten som chefen inom Polisväsendet gjorde, var att försöka få det att se ut som att genomförandet av deporationen hade något att göra med fri opinionbildning och som att aktivisterna var emot detta, han blandar äpplen och päron här, vilket ofta sker från Polisens sida. Men makten har som alltid rent historiskt försökt definiera och demonisera dem som gör motstånd mot den. Det kommer att bli rättegångar framöver, där de 8 personer som frihetsberövades, kommer att prövas i en juridisk process, de flesta troligen under begreppet ”ohörsamhet mot ordningsmakten”. Vi får följa den kommande tiden, hur det går med detta.
180409: Stoppad buss i T-korset vid utfarten från förvaret i Kållered
Vad hände senare under veckan då? Jo, under natten till fredagen den 13/4 rymde 14 personer från förvaret i Kållered (se artikeln i länk 2 nedan). Och under natten till lördagen den 14/4 rymde 9 personer från förvaret i Flen (se artikel i länk 3 nedan). Varför rymmer man? Finns många förklaringar till detta, men en förklaring som hänger ihop med detta blogginlägg handlar om att man upplever att man inte hörts tillräckligt noggrant av Migrationsverket, att ens asylskäl har ignorerats totalt och det kan här vara möjligt att Migrationsverket har missat att man egentligen har skyddsskäl. Man flyr helt enkelt för att rädda sitt framtida liv. Man flyr för att man har något som kallas självbevarelsedrift.
Jag ska kort nämna ett problem här, och det är att det i många forum, särskilt i sociala medier, finns aktörer som försöker påmåla de som flytt från förvaret, kriminella epitet. Jag kan i detta sammanhang inte heller göra gällande att det inte skulle finnas brottslingar som inte har flytt från förvar, för så har skett och det sker ju även från fängelser: Brottslingar rymmer. Alltså med ordet brottslingar, avses personer som begått brott enligt Brottsbalken i lagboken. Men jag hoppas verkligen att ingen gör det stora intellektuella misstaget, att bunta samman alla som hamnar i ett förvar och flyr därifrån, med i juridisk mening brottslingar. Eftersom; Det är nämligen inget brott att söka asyl. Och till och med Polisen själva kan ibland erkänna att så är fallet. Det gör de, då de erkänner att de inte ämnar efterlysa personerna som flytt från förvaren, ja, inte mer än de redan är efterlysta av Gränspolisen alltså. Asylsökande som fått avslag är inte alltså inte brottslingar i Brottsbalkens mening. Däremot skulle jag vilja hävda att det borde vara brottsligt av samhället att låsa in asylsökande. Det är speciellt i moralisk och humanitär mening brottsligt av ett samhälle att göra så, eftersom många av dem redan är traumatiserade och förtjänar en mer humanitär behandling. Många är dessutom, förutom att de primärt traumatiserats i sitt hemland, även sekundärt traumatiserade av den svenska asylprocessen, som i flera avseenden är exceptionellt undermålig.
Att asylprocessen är undermålig är heller inget som Migrationsverket själva hemlighåller. Migrationsverkets egna undersökningar visar att i över hälften av asylutredningarna har man slarvat (4). Bland annat visar det sig att de skyddsskäl som de asylsökande har anfört, inte har utretts i tillräckligt hög grad. För den som inte flyr för sitt liv, kan denna beskrivning möjligen synas abstrakt, men för den asylsökande innebär detta sagt med lite andra ordval (mina ord), att Sverige i praktiken inte bryr sig om att du flytt för ditt liv och man tänker heller inte lyssna på varför du gjort det, även om du försöker berätta om det.
Nu börjar det också bli dags att dra linjer mellan de punkterna här. Den undermåliga utredningskvalitén resulterar ofta i att det går att överklaga ärenden, jag hävdar alltså här att det finns ett samband mellan 1) avslag och 2) lyckad överklagan. Skulle man till exempel kunna inför en särskild klausul för de ärenden som fått tre avslag, där en ny genomgång görs av utredningen i sin helhet? Utan att man behövet uppge nya omständigheter och försöka skapa prejudikat, eftersom gällande omständigheter kanske egentligen har hoppats över av Migrationsverkets egna personal? Kanske till och med ett beslut från Migrationsverket Rättsenhet om en tillfällig ”utredningsamnesti” skulle kunna fattas? För man kan inte bara stå och erkänna att utredningar är rättsosäkra. Det saknas här, en åtgärd där man säkrar upp utredningarna också. Här ser man just nu noll förslag från myndigheten själv, trots att myndigheten själv gått ut och erkänt sina flagranta misstag, som gett asylsökande ödesdigra konsekvenser i form av att de deporterats tillbaka till för dem farliga situationer i farliga länder. Vi har visserligen märkt att det finns ett motstånd mot ”amnesti för enskild grupp” hos riksdag och regering, men det är ju faktiskt inget som hindrar Migrationsverkets Rättsliga enhet att ta juridiskt ansvar för de misstag som skett.
FN kritiserar också Sverige för att man inte tillräckligt utrett skyddskäl i asylansökningar (5). Speciellt kritiseras åldersbedömningarna. Det är med stor flathet som hela samhället, både Migrationsverket, riksdag och regering hanterat all den kritik som åldersbedömningarna mött, både internationellt, från Rättsmedicinalverkets egna personal och inom läkarkollektivet. Vetenskapliga rön borde hanteras med klokhet och vishet, just nu har de grovt missbrukats av ett deportationsivrigt Sverige. När ska rättelse ske? Ja, enligt sittande regering, så möjligen 2020, om nu Barnkonventionen äntligen inkorporeras i svensk lag, enligt nuvarande proposition från regeringen, kanske man kan spekulera. Men att rättelse behöver ske, så har det varit länge. Och den – ja, jag vill kalla det för Prokrustesbädd (Googla på ordet) som nu skapat – det vedervärdiga sätt, på vilket man just nu juridiskt och praktiskt halar och drar särskilt afghanska ensamkommande ungdomar fram och tillbaka över ”den magiska 18-årsgränsen”, tills de går av på mitten, måste sluta nu. Det måste sluta nu, inte om två år. Detta är inte värdigt!
Frågor man kan ställa sig nu: När ska Migrationsverket börja ta ansvar för sina uselt genomförda utredningar? På vilket sätt, mer än att bara tillsätta ännu mer slarvig, ung och trött (Migrationsverket egna tidigare beskrivningar) personal, ämnar man komma till rätta med alla de utredningar som varit felaktiga? För det är väl inte rimligt att förvänta sig att man endast ämnar låta alla misstag vara vatten under broarna här? Det är trots allt medmänniskor det handlar om!
Människor försvinner inte i tomma intet, bara för att Migrationsverket först misshandlar dem byråkratiskt och sedan avför dem ur sina rullor. De fortsätter existera om de inte dödas av självmordsbombare eller för dem i hemlandet farliga personer. De håller sig på tå, de fortsätter vara på flykt. Några av dem lyckas till och med ta sig tillbaka, några lyckas kanske tillockmed byta spår i sin asylprocess, har tur och lyckas ordna med arbete istället, några har nätverk av goda människor som trots det helvete som Migrationsverket utsatt dem för, ändå lyckas hjälpa dem till ett bättre liv. Det är till sådana här människor jag sätter mitt hopp. De är ni alla som utgör vår moraliska framtidskompass. Tack för att ni finns, alla!
Kampen för rätten till asyl fortsätter!
Hanna Tellholt
Asylrättsaktivist
Göteborg den 15:e april 2018
Flygblad som kan kopieras upp och delas vid flygplatsaktion i händelse av enstaka deportation.
Länkar till artiklar som det hänvisas till i detta blogginlägg:
1) Offensiv 180411: Protester begränsade ny massutvisning.
http://offensiv.socialisterna.org/sv/1296/kampanj/14200/
2) Aftonbladet 180413: Rymning från förvaret i Kållered – 14 saknas.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/A2gQXq/rymning-fran-forvaret-i-kallered-14-saknas
3) Eskilstuna-Kuriren 180414: Två saknas efter rymning från Migrationsverket.
https://www.ekuriren.se/flen/nio-rymde-fran-migrationsverkets-forvar-tre-saknas-fortfarande/
4) Dagens Juridik 170201: ”Inte konstigt att det blir fel” – intern rapport avslöjar brister i varannan asylredning.
http://www.dagensjuridik.se/2017/02/inte-konstigt-att-det-blir-fel-intern-rapport-avslojar-brister-i-varannan-asylutredning
5) SVT 180322: FN-kritik mot svenska asylutredningar av barn.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/fn-kritik-mot-svenska-asylutredningar-av-barn
happytogobattle 