Arkiv för kategori ‘Uncategorized’

Irak är inte säkert, Sudan är inte säkert, Afghanistan är inte säkert. Sverige deporterar till dessa länder, men det finns en gemensam nämnare i de protester som just nu pågår runtom i landet – och den är att det handlar om människor som hamnat i limbo som en konsekvens av de tillfälliga asyllagarna. Lagar som ju inte alls visar sig tillfälliga utan som tenderar att permanentas, eftersom det ofta är svårt att backa bandet när man börjat ändra i konstitutioner, vilket i detta fall öppnat upp för fortsatta högervindar i frågan. Och roten till det onda är EU:s strypsnåla flyktingpolitik. Men det borde gå att kraftsamla och snart börja driva frågan om rätten till asyl gemensamt, även grupperna emellan. Det är hög tid för en ny, enad folkrörelse för ett återupprättande av asylrätten.

Irak – vilda demonstrationer
De senaste dagarna har motståndet mot regimen i Irak blossat upp i vilda protester igen, protester som utmynnat i – enligt aktivister upp till ett hundratal, enligt mainstreammedia ett trettiotal – dödade. Den irakiska milisen går alltså som ett led i repressionen, ut mot civilbefolkningen med levande ammunition just nu. Man har dessutom strypt internet i stora delar av landet och i Bagdad infördes häromdagen utegångsförbud under vissa tider av dygnet. Detta har lett till vilda protester även runtom i övriga världen. Man har tröttnat på korruptionen, som inte visar sig ha minskat efter valet. Många förbättringar utlovades i form av reformer i syfte att skapa jobb, bättre sjukvård, bättre el och vatten, bättre allt till folket. Men inget hände utan pengar försvann som vanligt ner i korrupta politikers fickor. Därför blommar nu protesterna upp även internationellt och det som kallas den irakiska revolutionen har tagit ny fart.
En av de droppar som fick den irakiska bägaren att rinna över, var degraderingen av generallöjtnant Abdul-Wahab Al-Saadi, en nationell hjälte, en shiamuslimsk general från det som numera kallas Sadr City, vars familj har rötter i södra Irak. En man som kämpat och vunnit mot IS i städer som Tikrit och Mosul och som fick sparken från sin post som befälhavare för CTS, Counter Terrorism Service, och blev degraderad till ett skrivbordsjobb inom militära sektorn. Man hävdar att de grupperingar som drivit fram denna tydligt signalpolitikbärande ompositionering är de grupperingar inom regeringen som är drivande i skapandet av oheliga allianser militärt med Iran, och detta ogillas starkt av folket. Regimen i Bagdad håller nu krismöte under lördagen och röster höjs nu för synliga reformer redan inom de närmaste 10 dagarna, i syfte att lugna läget. I Sverige har det under fredagen varit demonstrationer i hela landet och de förväntas fortsätta även denna helg, just nu blommar det av demoevent på Facebook. Men Sverige fortsätter som vanligt att deportera människor till Irak, många asylsökande får avslag och ställs trots många gånger uppenbara skyddskäl, inför tvånget att återvända till farligheterna i Irak, utan att Sverige och Migrationsverket någonsin erkänner hur farligt det är för de som återvänder. Och man kan ställa sig frågan om man kommer att erkänna det ens nu. (Läs vidare, länk 1-5.)


Bild från demonstration i Göteborg den 4:e oktober 2019
Foto: Hanna Tellholt

Sudan
Den grupp från Sudan som strejkat vid Gustav Adolfs torg här i Göteborg sedan en månad, har nu fått beviljat förlängning av sitt demonstrationstillstånd och deras strejk fortsätter nu i en månad till. Eftersom Sverige nu via Migrationsverket deklarerat öppet att man ämnar fortsätta med att deportera till Sudan trots det usla säkerhetsläget där, så ser sig medlemmarna i gruppen nödgade att fortsätta med sin kamp, för att få det svenska Migrationsverket att verkligen förstå säkerhetsläget där. I gruppen StoriesFromSudan på Facebook fortsätter man lägga ut berättelser och videos som civilbefolkningen tagit. Det rör sig delvis om filmer från händelserna i somras, där repressionen vid demonstrationerna ledde till massakern i Khartoum den 3:e juni i år, där 128 stycken (som vanligt skiljer sig de officiella siffrorna och de inofficiella, regimen erkände 61 mord) fredligt demonstrerande människor mördades brutalt. Det var den första försiktiga och fredliga demonstrationen som skedde efter att president Omar al-Bashir störtats, och nuvarande regim skyller det på de paramilitära styrkorna, men det räcker inte med att man försöker med tricket skuldförskjutning, folket upplever inte att man ännu fått rättvisa. Samt: Ofta i sammanhanget glömmer man att nämna de ungefär 650 personer som skadade och även det 70-tal kvinnor som våldtogs av miliserna under massakern.
Och när man nu ser personer som varit delaktiga i massakern, visa upp sina ansikten som varandes landets nya ledare, innebär det alltså att man som civilperson kan tvingas ser sina egna eller sina familjemedlemmars, skolkamraters, vänners eller släktingars mördare, våldsverkare och våldtäktsmän sittandes i landets ledning.
Detta utan att de någonsin har behövt ställas inför rätta, utan att någonting överhuvudtaget skett, något, som möjligen skulle kunna skapa en ett litet fundament för ett förtroende stort nog att bygga ett lands framtid på.
Och så länge våldsdåden fortsätter, så fortsätter strejkgruppen och det begynnande motståndet i Sudan att visa ytterligare filmer och bilder, räkna och redovisa offren för även de nya dåden som sker och förtroendet för landet ledning är noll eller intet, som det ser ut i nuläget.
Så kampen kommer att fortsätta för rättvisa i Sudan och samtidigt kampen för att gruppens skyddsgrunder skall erkännas av Migrationsverket, så att man har en chans att få bygga upp ett fungerande liv här i Sverige, eftersom det kommer att dröja mycket länge innan Sudan blivit ett möjligt land att leva i, om ens någonsin. Lägger man till detta att rovdriften som sker av landets guldgruvor, med alla de baksidor som det för med sig i form av miljöförstörelse, hälsoproblem och maffialiknande, rent kriminella konstellationer till ledningar som sätter skräck i befolkningen i närområden, så inser man det som sudaneserna själva insett för länge, länge sedan: Att det är en extremt lång väg till ett fredligt och demokratiskt Sudan – mycket längre än omvärlden verkar förstå och då särskilt kanske även det svenska Migrationsverket. (Läs vidare, länk 7-8.)


Sudan – 60 dagars strejk som kan komma att bli ännu längre
Foto: Hanna Tellholt

Afghanistan
Undertecknad berättade här i bloggen i somras, om de afghanska barnfamiljerna som strejkade vid Norra Bantorget i Stockholm. Deras strejk höll på i 66 dagar och har nu avslutats. Afghanistan har ju meddelat att man inte ämnar ta emot barnfamiljer och det blir således upp till Migrationsverket att sluta hålla dessa människor i limbo och erbjuda dem skydd och fortsatt liv i Sverige. Men nyligen, den 10:e september, deporterades återigen en mycket stor grupp på ca 50 unga personer till Afghanistan. Det sades vara planerat för ett 80-tal personer till att börja med, men idogt motstånd verkar ha lett till stopp av flera enstaka deportationsbeslut. De som personer som deporterades möttes av flera bombdåd, bl a dubbla bombdåd – alltså två stora på samma dag – i samband med valet, bombdåd som talibanerna nu tagit på sig, men frågan man ställer sig är varför dessa unga människor ens deporterades dit? Vad håller Migrationsverket på med? När ska pogromerna upphöra? (Läs vidare, länk 9-10.)


Bild från de afganska barnfamiljernas strejk vid Norra Bantorget sommaren 2019.
(Foto: Hanna Tellholt)

Således: Man kan konstatera att vi i Sverige har haft långa perioder av strejker för olika grupperingar. I denna blogg har beskrivits strejker som bedrivits av iranier, irakier, palestinier, afghaner, sudaneser – alla långvariga strejker. Många av de som kämpat har till slut fått uppehållstillstånd, man har kunnat se att Migrationsverket till slut har kunnat ändra på sina juridiska riktlinjer så att de bättre matchar det objektiva säkerhetsläget. Sedan går den svenska regeringen trots detta, i sann EU-anda, över dessa riktlinjer ändå och kohandlar sig till återvändandeavtal, som till exempel med Afghanistan. Och försök skedde direkt med Irak, så fort Irak utropade seger över IS, trots att det sedan har rapporterats att nya celler kommit till, som visar att kampen ändå inte är färdig där. Och vi har en regering som nu har bestämt sig för att förlänga de så kallade tillfälliga asyllagarna. När man kunde ha valt att avsluta dem och återgå till de tidigare. Så: Vad syftar vår regerings och riksdags rörelser till, annat än till att permanenta EU:s strypsnåla flyktingpolitik? När ska vi få se en skillnad åt ett mer humanitärt håll? Jag måste understryka att det enda inomparlamentariska parti, som aktivt tagit ställning emot de tillfälliga lagarna är Vänsterpartiet. De övriga partiernas politik blir i praktiken ytterligare tegelstenar på den redan höga muren i Fort Europa.

Jag vill avsluta med att påpeka ytterligare en komplexitet i sammanhanget och det handlar om Migrationsverkets kvasirättvisa lotteri av juridiska ombud. Man menar att det är rättvist att fördela ärenden till olika ombud, utifrån principen att om ett ombud begärs av många, så får detta ombud sedan inte ärenden från den fria fördelningskvoten också. Vilket leder till att istället mer oerfarna ombud får dessa asylärenden. Detta är bakgrunden till att många duktiga ombud anser sig motarbetade av själva systemet. Juridisk rättvisa borde kanske egentligen vara, att låta ombud som har en övergenomsnittlig erfarenhet av vissa länder, få fler ärenden ju mer rutinerade de är, alltså även en rättvis andel av den fria fördelningskvoten. Några som nu (återigen) driver frågan i Advokatsamfundet är advokat Emelie Hillert, tillsammans med sin kollega Linus Gardell vid Process Advokatbyrå. (Läs vidare, länk 11.)

Och när frågan om synergieffekter kommer på tal, det skulle även kunna finnas synergieffekter av enad kamp här, rätten till asyl sträcker sig ju faktiskt utanför den egna födelsenationsflaggans gränser och det borde egentligen vara möjligt att bedriva en mer enad asylrättskamp här i Sverige. Jag som skriver denna blogg har svårt att förstå hur egentligen någon kan vara ensidigt fokuserad på rätten till asyl för just en gruppering från något visst land, när asylrättskampen egentligen borde omfatta alla som har behov av att få sina skyddskäl erkända – oavsett vilket land man kommer ifrån. Det är hög tid, att vi tillsammans börjar bedriva en mer enad kamp om vi ska lyckas ändra på asylrättsläget åt ett bättre håll. För många har lidit för länge av att leva i asyllimbo. Det behövs inget mindre än en ren asylrättsrevolution nu och den har behövt ske i detta landet, länge.

Kampen för återinförandet av asylrätten fortsätter!

Göteborg den 5:e oktober 2019

Hanna Tellholt
Aktivist

Länkar:
1) 2019-10-04 – Gulfnews.com: Iraq: 30 dead as thousands protest across country
https://gulfnews.com/world/mena/iraq-30-dead-as-thousands-protest-across-country-1.1570142669030?fbclid=IwAR3-4nzsvgh2aDS_GqCezq2Z3tfUnoNX11rskYwMjhQHhSQs6ct70lLGN-s

2) 2019-10-05 – Aljazeera: Iraq PM lifts Baghdad curfew
https://www.aljazeera.com/news/2019/10/iraq-pm-lifts-baghdad-curfew-191005070529047.html

3) 2019-10-03 – Euronews.com: Is this Iraqi General behind Iraq’s wave of protests?
https://www.euronews.com/2019/10/03/is-this-iraqi-general-behind-iraq-s-wave-of-protests

4) 2019-09-28 – Voanews.com: Controversy Grips Iraq After Removal of Top Commander
https://www.voanews.com/middle-east/controversy-grips-iraq-after-removal-top-commander

5) 2019-10-01 – Independent.co.uk: Iran-US tensions threaten fragile stability in Iraq, amid army dismissals and reconstructing
https://www.independent.co.uk/news/world/middle-east/iraq-iran-us-tensions-latest-isis-hashd-shaabi-a9126246.html

6) 2019-07-03 – TheGuardian – Sudanes protesters demand justice after mass killings
https://www.theguardian.com/world/2019/jul/13/sudanese-protesters-demand-justice-after-mass-killings

7) 2019-10-02 – Aljazeera.com: Sudan’s transition: Residents say little has changed
https://www.aljazeera.com/news/2019/10/sudans-transition-residents-changed-191002101835114.html

8) 2019-10-02: Socialisterna.org: Sudan: ”Ut med gruvbolagen och miliserna”
http://www.socialisterna.org/sudan-ut-med-gruvbolagen-och-miliserna/

9) 2019-10-02 – Worldsocialist.net: Sweden: Afghanistan’s refugee women want justice!
http://worldsocialist.net/?p=443&fbclid=IwAR0pOsGtp2vjG4i2lmBMyp-HXRl5eERwL91j2ulmHNSHyrbL-3NIIZE8SOg

10) 2019-09-18 – Aftonbladet: Minst 48 döda i dubbla bombdåd i Afghanistan
https://www.aftonbladet.se/tv/a/295947/minst-48-doda-i-dubbla-bombdad-i-afghanistan

11) 2019-10-03 – Emelie Hillert – Uppföljning angående Migrationsverkets förordnandesystem.
https://www.facebook.com/photo.php?fbid=482344162319537&set=a.105795259974431&type=3&theater

Annonser

#blueforsudan
#sudanisnotsafe

Den sudanesiska strejkgruppen är nu inne på dag 22 av demonstrationer vid Gustav Adolfs torg i Göteborg. Man har ansökt om förlängning av sitt demonstrationstillstånd för ytterligare 2 månader och väntar på besked om detta. Det finns stor anledning att fortsätta protesterna. 

Den 24:e september kom en rättslig kommentar från Migrationsverket, som handlar om att man inte längre finner anledning att generellt sett pausa deportationerna till Sudan. (1) I linje med denna nya hållning har medlemmar i gruppen nu börjat kallas till återvändandesamtal, vilket är mycket oroande då gruppens medlemmar har fortsatt behov av skydd.

Denna nya rättsliga kommentar går inte alls ihop med folkets uppfattning om läget i Sudan, vare sig de som är kvar i Sudan och de sudaneser som lyckats fly till andra länder världen över. Stora protester har skett världen över, mot de mord som skett på demonstranter sedan december. Man kräver en ny chef över rättsväsendet, en ny riksåklagare och rättvisa för alla de som mördats i de tidigare demonstrationerna. (2, 3)

Kommentaren går inte heller ihop med den rapport som Migrationsverket själva gav ut den 9:e september, där man menar att det finns stora risker för ett eskalerande våld under den kommande övergångsperioden. (4) Så nu visar Migrationsverket återigen sitt Janusansikte och talar med två tungor samtidigt: En tunga som i sin egen rapport berättar om risker för eskalerande säkerhetssituation, en tunga som i ett rättsligt uttalande, talar om ett läge som kanske ligger i framtiden men absolut inte nu.

Det blir också tydligt att Återvändandeenheten på Migrationsverket bara lyssnar till den ena sidan och blundar för farorna när några av de som fått avslag får brev om detta är deras sista chans att inställa sig för återvändandeövertalningsförsök, annars blir de efterlysta och jagade som vore de brottslingar, när allt de söker är trygghet från faror. Utsatta i det land de flydde från, utsatta i det nya landet, när ska de få vila och kunna bygga upp sina liv?

Samtidigt vill de nya styrande i Sudan gärna att världssamfundet lägger blöta filtar över elden och protesterna. Sudans nye premiärminister Abdalla Hamdok, vädjade inför FN att man skall ta bort Sudan från USA:s lista över ”State Sponsors of Terrorism”, allt för att internationellt sett nu försöka få ett bättre rykte. (5) Och han motiverar detta med att ”folket har lidit” mycket av sanktionerna gentemot landet och det har han i och för sig rätt i. Men när landets egna milis fortfarande är det största hotet mot sin egen befolkning, kan man ställa sig frågan om det går att lätta bördan på folkets lidandet genom ett bättre internationellt rykte. Och det är trots allt en övergångsregering just nu och det är en lång väg innan man kan tala om att detta är någon säker resa på väg mot demokrati, det kommer till exempel även behöva hållas val om man skall börja närma sig kriteriet att vara en demokrati.

Tydligt är iallafall att Sudans tillfälliga ledning här visar att de har bråttom att rentvå sig internationellt. Och sedan kommer det svenska Migrationsverket som vanligt att ivrigt vilja välvilligt övertolka till egentligen icke existerande trygghet, för att snabbt kunna deportera till ännu ett farligt land, eftersom enda syftet just nu med EU:s flyktingpolitik, är att kunna öka höjden på Fort Europas Murar.

Men frågan är hur snabbt man kan tvätta bort folkets blod från sina händer. Och om det kommer nytt folkligt blod på dem, hur ska den sudanska regimens händer någonsin kunna bli rena? I detta land, som kanske främst präglas av en muntlig berättartradition (av flera skäl, det är farligt att vara journalist i Sudan), berättas det regelbundet folk emellan, om nya mord på civilbefolkningen, mord som den nyckfulla milisen genomför. En sådan händelse var t.ex. när milisen sköt ihjäl en ung man som inte ville ge bort sin mobiltelefon till en grupp miliser. Det var en enkel mobiltelefon av äldre modell, men han behövde den och ville inte ge bort den. För det blev han mördad. Jag vet inte namnet på mannen och frågan är om världen någonsin kommer att få veta hans namn och troligen kommer inte artiklar att skrivas om händelsen heller. Men denna lilla historia och mängder av liknande sådana, antyder att vägen till ett säkert Sudan kommer att vara lång och svajig. Och så länge det är så, är det inte dags att skynda på med några deportationer till Sudan.

Återinför stoppet av deportationer till Sudan!
Erkänn skyddsgrunderna för de som söker asyl från Sudan!
Sverige – sluta deportera till farliga länder!

Hanna Tellholt
Aktivist
Göteborg den 28:e september 2019

Länkar:
StoriesFromSudan – FB-grupp på Facebook som stödjer demonstranterna:
https://www.facebook.com/groups/665279387303966/

Förra blogginlägget om den sudanesiska strejkgruppen:
https://happytogobattle.wordpress.com/2019/09/13/sudan-brinner-varfor-beviljas-da-inte-sudaneser-asyl/

1) Migrationsverket – Lifos: Rättslig kommentar angående situationen i Sudan – SR 26/2019.
https://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=43602

2) Aftonbladet 190912: Tusentals i nya protester i Sudan
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/kJX6qX/tusentals-i-nya-protester-i-sudan

3) Reuters 190912: Thousands demand justice for slain protesters in Sudan
https://www.reuters.com/article/us-sudan-politics-protesters/thousands-demand-justice-for-slain-protesters-in-sudan-idUSKCN1VX20B

4) Migrationsverket – Lifos: Lägesanalys: Protester, militärkupp och en oviss framtid (version 4.0)
https://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=43601

5) Hamdok urges US to remove Sudan from sponsors of terrorism list
https://www.aljazeera.com/news/2019/09/hamdok-urges-remove-sudan-sponsors-terrorism-list-190928114523961.html

#BlueForSudan

Sedan 1 vecka tillbaka nu, har sudaneser strejkat i Göteborg. Det rör sig om en kärna av grupp som från början bestått av 22 personer, men gruppen växer. Man har hamnat i ett limbo. Migrationsverket har pausat utvisningarna till Sudan, UD avråder från resor dit, oroligheterna i landet ökar efter att diktatorn Omar al-Bashir störtades. Ändå beviljas inte personer från Sudan asyl i Sverige. Varför?


Sudanesiska strejkgruppen har demonstrerat i ur och skur. På denna bild:
1. Omer, 2. Mohammed Sharif, 3. Moayd, 5. Monstesir, 7. Mohammed

Beslutet om att pausa sudanesiska ärenden har förelegat sedan april i år (1) och UD avråder sedan 2008 från resor dit (2). I gruppen, som nu kommer att strejka varje dag på Gustav Adolfs torg i Göteborg, finns även personer som väntat i så länge som upp till 9 år på att få asyl, sedan de flytt från Sudan, ett land i Östafrika som präglats av långvariga konflikter (7).

Gruppen kommer att vara på torget varje dag från kl 13 och fram till midnatt och varje lördag kommer det att vara olika evenemang. Imorgon kl 13-15 sker det första evenemanget (3), med musik och olika tal där man kommer att berätta om läget i Sudan och föra fram sin situation. De som besöker gruppen uppmanas att gärna bära blått, då #BlueForSudan är en internationell kampanj som handlar om att man visar solidaritet med kampen för ett demokratiskt Sudan.


Gruppen torsdag kväll, den 13:e september 2019, samma kväll hade kommunfullmäktige sitt höstöppningsmöte

Medan kampen för demokrati pågår inom och utanför Sudan, i diasporan, så ökar oroligheterna inne i Sudan. I huvudstaden Khartoum igår, demonstrerade tusentals personer utanför presidentpalatset (4), i protester mot all den korrumption och allt våld som förevarit, både före och efter diktatorn al-Bashir störtades. Den övergångsregering som tagit över försöker gärna presentera sig inför världssamfund och media, som förmögna att skapa ordning i kaos, men i själva verket finns en stor risk att olika grupperingar kommer att hamna i olika konfliker p.g.a. kampen om makten i landet och man har ännu inte lyckats bygga upp ett fungerande rättsssystem, riksåklagaren har avsatts av den nya juntan och faktum är att det är livsfarligt att befinna sig i landet, där människor dödas dagligen i det kaos där våld och stor nöd råder. Samt, med den historik med dödligt våld vid protester, såsom skedde i Khartoum i somras (6), finns en stor risk för ett eskalerande våld gentemot mot civilbefolkningen i samband med alla större folkliga protester.

En av initiativtagarna till den strejk på Gustav Adolfs torg i Göteborg som pågår just nu, är Mohammed Dawood. Hans familj, bestående av 7 syskon och hans mor och far, befinner sig just nu i ett flyktingläger i Darfur. Familjen tvingades lämna sin hemstad El daein förra året, då den brändes ner under oroligheterna.


Mohammed Dawood

Men att komma till ett flyktingläger innebär inte att det blir slut på nöden, tvärtom. Det är stor brist på allt i flyktinglägren i Darfur och det råder många konfliker, där folk dödas även där (5). Man ska inte glömma att Sudan från början är ett klansamhälle, vilket leder till att konfliker som föreligger inom och mellan klaner, kan pågå i princip hur länge som helst, iblands tills en hel blodslinje har eliminerats. Det kommer att ta oerhört lång tid att skapa fred i ett land som präglas av den här typen av konflikter, om det ens någonsin är möjligt. Och därför flyr man.

Och då flyr några ytterst få av dessa extremt utsatta människor, till, till exempel Sverige. Det är inte många som gör det, eftersom de flesta flyr till mer näraliggande länder. I Sverige väntar, enligt uppgift från Migrationsverket, 131 personer på att få besked om sina asylbeslut och sedan 2017 har 241 personer sökt asyl, 24 har fått bifall och 55 har fått avslag (1). Det är inte någon stor grupp och det är en stor skam att Sverige inte bifaller asyl åt hela gruppen.

Frågan man kan ställa sig är om Sverige egentligen någonsin tänker hedra den Flyktingkonvention man faktiskt har ratificierat. Istället väljer Sverige just nu att hålla en så utsatt grupp i limbo, några personer försöker överleva här trots avslag sedan länge, några har inte några fått svar alls och några personer har tvingats driva sina ärenden till och med så länge som i 9 år. Flera i gruppen lever utan dagersättning och boende och har ingenstans att ta vägen nu, utom ut på gatan. Och notera i det sammanhanget nogsamt, att UD varnade för resor till Sudan redan 2008.

Så nej, det räcker inte med att Migrationsverket pausar deportationer, det är för dåligt! Det som behövs är nya juridiska riktlinjer hos Migrationsverket, gällande Sudan, riktlinjer som matchar det oroliga säkerhetsläget i landet. Och det är dags att hela gruppen får amnesti. Idag. Det är dags att de får känna trygghet, säkerhet och få fast mark under sina fötter nu.

Således: Amnesti nu, åt alla från Sudan!
Kampen för rätten till asyl fortsätter!

Hanna Tellholt
Aktivist i asylnätverket
Göteborg, den 13:e september 2019

Länkar: 
1) 190412: Migrationsverket pausar utvisningar till Sudan.
https://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Pressrum/Nyhetsarkiv/Nyhetsarkiv-2019/2019-04-12-Migrationsverket-pausar-utvisningar-till-Sudan.html

2) Sudan – avrådan – ursprungligt beslut 2008-05-12, uppdatering 2019-08-13.
https://www.regeringen.se/uds-reseinformation/ud-avrader/sudan—avradan/

3) Evenemang Gustav Adolfs torg, Göteborg, lördagen den 14/9.
https://www.facebook.com/events/2185285055096581/

4) 190912 Aftonbladet: Tusentals i nya protester i Sudan
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/kJX6qX/tusentals-i-nya-protester-i-sudan

5) 190416 Aftonbladet: Många döda i strider i Darfurläger
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/0nBV7B/manga-doda-i-strider-i-darfur-lager

6) Aljazeera på YouTube, juni 2019: Gunfire as Sudan military moves in to clear Khartoum sit-in
https://www.youtube.com/watch?v=yn7POKSI7sk&t=1591s

7) Utrikespolitiska institutet – Landguiden – Sudan
https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/sudan/

Idag, tisdagen den 30:e juli, har de afghanska barnfamiljerna strejkat i tre veckor och man är nu inne på den fjärde veckan av sittstrejk. Man har växlat mellan att vara på Norra Bantorget på dagarna och sedan marchera till Mynttorget, vid Riksdagshuset för demonstrationer på eftermiddagarna.

Man är visserligen uttröttade och några barnfamiljer har åkt hem, men nya har tillkommit och man har fortfarande inte uppnått målet för strejken, som har varit att få någon form av besked från Migrationsverket och våra politiker, om hur man kommer att hantera ärendena för de många barnfamiljer, där några har hamnat och några riskerar att hamna på gatan under den kommande hösten.

Många upplever att de inte har något att förlora, de redan blivit så marginaliserade att deras tillvaro inte kan bli värre än det redan är. Strejken har liksom visualiserat deras problem.

Men de saknar än så länge bättre respons från Migrationsverket, politikerna och övriga samhället.

Shogota Barez från Junsele, som är en av initiativtagarna till strejken, tycker inte att man uppnått målet ännu, utan att gruppen hittills har negligerats, även om man visserligen haft några få besök av politiker och vissa artiklar skrivits i media.

Men responsen gällande barnfamiljernas lägen har ännu inte kommit. Inte ens ett besök från någon representant, som har kunnat ses vid övriga gruppers strejker, har Migrationsverket brytt sig om att ordna med. Det är ”nånannanismen” som råder just nu och tjänstemän och politiker skyller på varandra.

Det står helt klart att den här gruppen måste komma upp på fler agendor den kommande tiden, både i riksdagen och på Migrationsverkets Rättsenhet, som behöver omformulera sina juridiska riktlinjer så att de bättre matchar det budskap som Afghanistan redan har gett, att man inte kommer att ta emot barnfamiljer så länge landet inte är säkert.

Under tiden händer ständigt nya bombdåd i Kabul, senast i förrgår hände ett, som drabbade minst 50 personer varav 10 dog (1).

Ikväll mellan kl 17-20 höll gruppen en demonstration vid Mynttorget. Det var många som talade idag och man märker att de strejkande har stärkts och numera talar vant och säkert efter denna långa period av aktivt motstånd.

Efter att man återkommit till Norra Bantorget, följde en lång och bra diskussion om hur man nu skall fortsätta kampen. En sak är dock helt klar redan nu, och det är att kampen för rätten till asyl kommer att fortsätta. Hur det kommer att fortsätta kan man följa via gruppens sida på Facebook, se länk nedan.

Hanna Tellholt

Aktivist

Stockholm, tisdagen den 30:e juli 2019

Länkar:

Gruppens sida på Facebook:

https://www.facebook.com/Liv-utan-gr%C3%A4nser-418779852278740/

RS, Artikel 190717: http://www.socialisterna.org/barnfamiljer-i-ny-sittstrejk/

KhaamaPress – om senaste bombdådet i Kabul:

https://www.khaama.com/casualties-toll-from-kabul-blasts-rises-above-50-women-children-among-killed-wounded-03444/?fbclid=IwAR2skUHen4XDqWv6DYagvIykGW0fAYAtk5o3rKEHl951_37fuMCmNuWTsSI

Bilder från dagens demonstration vid Mynttorget i Stockholm.

#livutangränser #afghanistanisnotsafe #stopdeportationstoafghanistan

Mitt på dagen lördagen den 20:e juli är det varmt och soligt på Norra Bantorget. De afghanska barnfamiljernas sittstrejk fortsätter och ikväll kommer man även att ha en demonstration vid Mynttorget, som börjar idag, lördag, klockan 18.

Jag pratar lite med en av de kvinnor, som tog initiativet till sittstrejken från början. Hon heter Shogota Barez och kommer från Junsele. Fatema Rasoli, som är från Östersund, hjälper till med att tolka.

Shogota berättar att det var 10 familjer från området där hon bor, som åkte ner för att strejka. Man är nu inne på 12:e strejkdagen och det har varit upp till ca 270 personer med när det varit som mest deltagare. Vädret har varit stundtals dåligt och det har blivit jobbigt de dagar då det regnat. Nu har man fått tillstånd att fortsätta strejka i ytterligare 15 dagar.

Shogota har åkt ner med sin man och deras två söner, som är 3 och 8 år gamla. Om sig själv och sin egen bakgrund berättar hon att hon blev tvungen att lämna Afghanistan en gång i tiden, då hon var i 19-årsåldern, p.g.a. att hon träffat en man som tillhörde en annan folkgrupp. Varken hennes egen familj eller mannens familj, ville respektera och acceptera deras förhållande, så de flydde till Iran och har levt där i 25 år.

Det var svårt att leva och klara sig i Iran, där invandrare från Afghanistan behandlas som andra klassens medborgare, men Shogota fick kraft och motivation i sitt liv, när hon började undervisa papperslösa barn. Hon hade själv fått gå i skolan i Afghanistan och för henne har det varit mycket viktigt att kunna hjälpa barn att få en utbildning oavsett vilken social status barnen råkar ha haft. Jag tänker att i Sverige hade hon kunnat fullfölja en sådan här motivation och utbilda sig till lärare, istället för att hela tiden behöva vänta på sitt uppehållstillstånd.

Fatema Rasoli, Maryam Hosseini med ett av sina barn, Shogota Barez, Fatemeh Miralipour

Om strejken säger Shogota att hon hade större förhoppningar om att få ett bättre gensvar från olika hjälporganisationer, politiker och myndigheter. Nu har trots allt barnfamiljer funnits här på stadens torg i 12 dagar och hittills har man endast fått besök av tre politiker och det har endast rört sig om korta besök.

Då man söker kontakt med politiker och hjälporganisationer som t.ex. Röda Korset, får man hela tiden svaret att folk är borta på semester. Refugees Welcome har varit där, men sedan har de inte tillbaka, kanske har de åkt på semester. Men nöden tar varken semester eller andrum. Gruppen behöver hjälp på flera sätt och den hjälpen behövs nu, här och idag. En strejk sker inte för att man tycker att det är roligt utan för att det finns ett starkt behov av förändring. Den här gruppen behöver mycket hjälp och stöd, det är sjuka och trötta mammor, pappor och barn som är här, de har blivit negligerade av det svenska samhället och de använder sig nu av det sista medel de har att ta till och det är att strejka.

Några av de andra kvinnorna berättar om svåra saker, som att behöva börja ta antidepressiv medicinering, tappa livslusten, att ha ständiga smärtor (en person har t.ex. skolios men får inte beviljat sjukgymnastik där hon bor), att känna att ens barn inte får hjälp (ett barn har fått en bokstavsdiagnos, men man får ingen hjälp med LSS). Sverige ger dessa familjer en enda stor likgiltighet. Det ofta förekommande svaret som upprepas inför dem, är att de inte kan få någon hjälp med någonting, för att de inte har sina fyra sista siffror.

Därför har man fått nog och därför strejkar man. Man kommer inte att acceptera att Sverige försöker skära ner på dagersättningar, hota med tvångsdeportationer till de eskalerande farligheterna i Afghanistan eller att svenska vårdinrättningar nekar dem vård. Man vill se fler besök av politiker, man vill se fler besök av Migrationsverkets representanter och man söker svar på vad Sverige tänker göra för att leva upp till de åtagande man ändå skrivit under på, när man undertecknade FN:s Barnkonvention och Flyktingkonventionen.

Således: Kampen för rätten till asyl fortsätter!

Hanna Tellholt

Aktivist

Stockholm 20:e juli 2019

Sittstrejken fortsätter. I ur och skur har man samlats på Norra Bantorget. Idag, onsdagen den 17:e juli, tittar solen äntligen fram igen och här befinner sig från och till uppskattningsvis mellan 40 till ungefär 300 personer.

Initiativet till den här sittstrejken kom norrifrån, närmare bestämt Junsele och Kramfors, men eftersom ryktet spridit sig om sittstrejken har folk anslutit sig från hela landet. Här finns familjer från Gotland, Norrköping, Jönköping, Göteborg och ett flertal andra orter. De flesta av familjerna kom 2015 och fler har nu fått flera avslag.

Kamilla och hennes familj
Kamilla är med på sittsstrejken tillsammans med döttrarna Fatemeh, Sunbod och sonen Sahand och pappa Ali Saifi.

Mamma Kamilla är sammanbiten och trött. Hon berättar att hon till slut, efter att ha väntat så länge på prövning (1 år) och sedan få avslag efter avslag, blivit så dålig att hon fått problem med sitt psykiska mående. Hon får nu stödsamtal hos en psykolog regelbundet men frågan är om det räcker. Hon märker att den långa väntan har tärt på psyket. Som mamma bär hon hela familjens smärta på något sätt och det blir för mycket för henne. Hon, som tidigare jobbade som lågstadielärare, har nu fått problem med minnet, har svårt att sova och är hela tiden orolig och nedstämd. Efter sista avslaget har man dragit in på dagersättningen och Kamilla oroar sig redan nu över hur allt ska gå med överlevnaden. Hon nämner busskort som en viktig faktor för att allt skall fungera. Nu när Migrationsverket har sänkt dagersättningen, är hon orolig för hur familjens medlemmar skall kunna ta sig till sina respektive skolor i höst.

20190717_164225.jpg

Mamma Kamilla

Dottern Sunbod har svårt att se en möjlig väg framåt. Hon går just nu Barn- och fritidsprogrammet och skall börja andra årskursen i höst. Hon blir diskriminerad på fler sätt och att hon inte får tillgång till samma framtidsmöjligheter som hennes klasskamrater. Eftersom hon inte har ett personnummer så får hon inte jobba och hon får inte heller söka uppehållstillstånd på basen av studier, då hon inte räknas som ensamkommande. Det blir ett slags Moment 22. Sunbod skulle behöva få hjälp en arbetsgivare att ordna fram ett samordningsnummer, men där familjen måste bo just nu finns inte många arbetsgivare.

Sonen Sahand älskar fotboll och lever för att spela, hans dröm är att bli proffsfotbollsspelare i framtiden och han är redan känd lokalt i Kramfors för sin fotbollstalang.

Den andra dottern i familjen, Fatemeh, vill bli läkare i framtiden. Hon älskar att studera och suger i sig kunskap som en svamp. Hon är ivrig att få med sig så mycket som möjligt i form av kunskap och hon resonerar som så att om något händer och hon tvingas lämna Sverige, så har hon ändå med sig relativt sett mer kunskap än hon haft innan hon kom till Sverige. Jag tänker på hur långt den här unga tjejen skulle kunna komma om hon bara fick studiero och slapp känna ständig oro för om familjen får stanna i Sverige eller inte.

Mohammad Amir och hans döttrar
Mohammad Amir är med vid strejken tillsammans med sina döttrar Narges, 14 år och Nasrin, 10 år. Mamma Seddiga är kvar i Jönköping med lillasyster Fatima och lillebror Johannes.

Narges berättar att när familjen kom hit för 4 år sedan, då hon alltså var 10 år gammal, så var hon först hemma i nästan ett och ett halvt år, innan hennes skola kunde få komma igång. Det blev mycket hon behövde komma ikapp med. Nu pratar hon god svenska och hon har fått jobba hårt för att hänga med i alla ämnen, det är imponerande vilken intellektuell kraft en ung människa kan ha men Narges haft ofta varit ledsen och känt sig utanför när hon jämför sitt liv med sina klasskamraters. Hon har fått kämpa orimligt hårt för saker som för svenska ungdomar tas för självklart, att kunna studera och bygga upp en början till ett självständigt liv.

Pappa Mohammad Amir berättar att när familjen levde i Iran, dit de tidigare flytt, så hyrde han flera hektar odlingsmark, odlade grönsaker där och sålde sedan. Han har blivit en duktig odlare och gör nu samma sak i Sverige. Han visar stolt upp bilder av flera stora växthus han byggt upp och de grönsaker han odlat fram.

Pappa Mohammad Amir och döttrarna Narges och Nasrin

Jag tänker att det är en sorg att något som är en sådan rik resurs, en studiemotiverad ung flicka, en grönsaksodlande pappa med gröna fingrar, varför ska de hindras överhuvudtaget till att åter kunna bygga upp sina liv igen, efter ha flytt från ett land som inte går att leva i.

Marzie
Marzie är med på strejken med sin dotter och sin man Hussein. Hon berättar att hon fått två avslag och nu är orolig för att det tredje avslaget skall komma. Hon är rädd för att, om det tredje avslaget kommer, att boendet skall dras in och att familjen inte kommer att klara sig. Hon lever i en oro varje dag, en oro som till slut har satt sin prägel på hennes hälsa. Hon har fått börja med antidepressiva mediciner, har hjärtproblem, högt blodtryck och flera andra sjukdomar. Hon har med sig alla sina mediciner och visar en Dosett, en sådan som man portionerar ut medicinen i. Tabletterna är så många att det nästan inte går att stänga facken.

20190717_153850.jpg

Marzie

Marzies dotter berättar att läkarna ville lägga in mamman på sjukhus för att man var orolig över att mamman hade tappat viljan att leva, men att dottern då hade svarat att hon själv skulle ta hand om sin mamma hemma, tillsammans med pappa Hussein. Jag frågar då dottern hur det blir för henne, med skolan och allt. Hon säger att det går, men hon ser ledsen och trött ut. Hon berättar att mamma Marzie inte sover. Hon är uppe på nätterna och kommer in till dotter och ser efter så att att hon verkligen lever. Den ständiga oron och rädslan för det Damoklessvärd, som ett tredje avslag skulle innebära, sätter sin prägel på hela familjen och mamma Marzie håller på att gå sönder.

Hennes dotter har drömmar. Hon skulle gärna vilja öppna ett café när hon gått klart skolan. Hon tycker om att baka och berättar detaljerat om hur hon vill att hennes café skall se ut. Jag önskar att hon en dag skall kunna starta det. Hon har så mycket liv i sig, den här unga flickan, ett liv som just nu tyngs ner på ett helt orimligt sätt av en situation som är inhuman.

Kampen kommer inifrån, nu är det allvar
Överhuvudtaget blir det tydligt för mig när jag pratar med de strejkande denna dag, hur svårt det blir för hela familjerna som en konsekvens av inhumana beslut, lång väntan och en allmän känsla av att inte bli tagen på allvar av Migrationsverket.

Sedan jag själv började vara aktiv i flyktingfrågor har jag följt många strejker, bland iranier, palestinier, irakier och afghaner. Det har oftast varit män som orkar strejka, kvinnorna och barnen har valt att stanna hemma då det ju är svårt att strejka med små barn.

Den här gången är första gången jag ser så många barn som är med i en strejk. Initiativet har kommit inifrån. Det är kvinnor i Junsele och i Kramfors, som helt enkelt fått nog nu. Det är en mycket stark signal när kvinnor och barn, hela familjer, kliver ut på ett torg och väljer strejken som kampform. Det är ett tecken på att den svenska regeringens och Migrationsverkets usla behandling av människor har gått för långt.

Men jag undrar också: Var är representanterna från Migrationsverket? Jag har tidigare sett representanter från Migrationsverket besöka strejker. De kom och pratade med de strejkande iranierna vid Gustav Vasas torg i Göteborg, de bar till och med vatten till de hungerstrejkande palestinierna vid Olof Palmes torg i Göteborg, som en symbolhandling för att visa att man tog palestiniernas problem på allvar. Var är Migrationsverkets representanter nu?

Och var är de politiska partiernas representanter? Bryr de sig inte? Var är de som talar alla de vackra orden om hur viktigt med barn-skola-omsorg? Är alla nu på semester och har flugit utomlands för sina höga politikerlöner, eller snickrar på en sommarstuga, som de påstår att de bor i året om, medan de tar ut extra ersättning i sitt riksdagsarvode? Det enda parti jag hittills sett besökt denna sittstrejk har varit Vänsterpartiet, via sin representant Christina Höj Larsen. Fler politiker behöver ta sig till Norra Bantorget, hur svårt kan det vara? Det ligger ju nära T-Centralen och Stockholms Centralstation!

Denna dag blir det också en ljusmanifestation på kvällen.

Man håller en tyst minut för de fem personer som idag har deporterats från förvaret Märsta. Aktivister åkte ut och försökte göra motstånd, men denna gång hade Gränspolisen lekt katt och råtta med de som försökte hjälpa personerna i förvaret. Man hade gett desinformation i flera omgångar. Först hade information gått ut till de som skulle deporteras, att de skulle åka kl 18, sedan kl 16, men i själva verket åkte man redan kl 14.45. Det var ett trött asylnätverk, som i elfte timmen försökte mobilisera till den aktion vid förvaret, men Nellie Shirazi som är en av aktivisterna, säger ändå att kampen fortsätter och nästa gång får vi åka ut ändå tidigare.

Nellie Shirazi, aktivist

Kampen kommer inte att sluta för att myndigheternas representanter leker med människoliv och tvångsdeporterar människor till ett livsfarlig land, där bombdåden dagligen avlöser varandra.

Kampen för rätten till asyl fortsätter!

Hanna Tellholt
Aktivist
Stockholm, 17:e juli 2019

Tisdagen den 9:e juli startade en strejk vid Norra Bantorget i Stockholm. Det rör sig om afghanska barnfamiljer och strejken organiseras av nätverket ”Liv utan gränser” (1), stöds av ett flertal olika organisationer, med och samordnar är kanske främst Refugees Welcome Stockholm och Benjamin Fayzi, som är ordförande i Ensamkommandes Förbund Stockholm, talesperson för och grundare av Ung i Sverige samt arbetar med med Rädda Barnen.

Det handlar om att afghanska barnfamiljer som tröttnat på att vänta och på att få avslag efter avslag i ett Sverige, som inte klarar av att uppfylla det man egentligen har förbundit sig att följa i FN:s Barnkonvention.

FN har redan, via Barnrättsrådet, kritiserat Sverige på ett flertal punkter som ytterst mynnar ut i att Barnkonventionen ännu inte inkorporerats i svensk lag (2). Många humanitära organisationer kämpade för saken och förra sommaren, 2018, kunde man till slut få till stånd beslutet om att så skall ske. Så den första januari 2020 kommer Barnkonventionen till slut av inkorporeras i svensk lag (3), vilket bör få konsekvensen att barns rättigheter kommer ännu mer i fokus i samband med olika beslut som rör barnens liv.

Men barns liv vävs in i fler olika lagrum, även Utlänningslagen så det återstår ännu att se hur det slår ut när nya lagskrivningar skall tillämpas i praktiken. Klart är att regeringen ju har satt krokben för asylrätten iockmed de tillfälliga asyllagarna, som de även tydligt visat, vill ska fortsätta gälla minst 2 år till, vilket regeringen gick ut med i en proposition i maj i år (4). Enligt denna proposition ville regeringen att de tillfälliga lagarna skall gälla fortsättningsvis till den 19:e juli 2021 och sedan togs beslutet i riksdagen den 18:e juni (5), om att så skulle ske , där det enda parti som röstade nej till detta var Vänsterpartiet. Nu kommer alltså en förlängning att träda i kraft den 20:e juli och de gäller nu alltså fortsättningsvis till den 19:e juli 2021. Tyvärr.

Vi var många som var besvikna på detta beslut, men de flesta av oss som är besvikna, sitter inte i regering och riksdag, utan sliter med en tuff verklighet där vi på olika sätt försöker hindra de som drabbas av detta grymma beslut, att hamna i ren humanitär nöd.

Rädda Barnen pekar i en rapport (6) i slutet av förra året, om att nöd har rapporterats gällande de barn och unga som Europa tvingat att återvända till stora faror och noll framtidsmöjligheter i det söndertrasade och farliga land som Afghanistan är. Man pekar på data från FN som visar på att första halvan av 2018 var det dödligaste hittills för afghaner och av de 1700 dödade och skadade, var 363 dödade och 992 skadade, barn. Det är fortfarande oklart varför Sverige fortsätter att deportera de som lyckats fly från sådana omständigheter.

190716: Bilder från Liv utan gränsers egen sida på Facebook, barnen som är med i strejken får lite sysselsättning och stöd att fortsätta leka och skapa.

Det är också fortfarande oklart varför Sverige inte bättre uppgraderar sina juridiska riktlinjer gällande Afghanistan och säkerhetssituationen där . Världssamfundet i övrigt rapporterar kontinuerligt om de återkommande bombdåd, våld och död som drabbar civilbefolkningen, men just det svenska Migrationsverket fortsätter att blunda aktivt. Vad skall få dem att öppna sina ögon? När ska det svenska Migrationsverket, Sveriges regering och Sveriges riksdag börja erbjuda andra än sig själva – skydd? Vi är många som följer det som händer i Afghanistan och listan på händelser där börjar bli mycket, mycket lång (8), men till slut börjar man tänka att det inte spelar någon roll för det svenska Migrationsverket, hur farligt det är i ett land. Den humanitära rätten verkar just nu spela en så liten roll, att Sverige för länge sedan tappat sitt renommé såsom varande en skyddande hamn för utsatta människor och vi är många som vägrar att acceptera att det går till så här.

Strejken pågår just nu (9, 10) och jag vill uppmana alla som kan, att besöka strejkgruppen, peppa dem och låt dem känna ditt stöd. Ta gärna med sovsäckar, liggunderlag, värmande tröjor och filtar, gärna regnkläder (det har både regnat och varit kallt). Det går även bra att swisha en slant till nr: 123 28 00 001 och skriv ”Liv utan gränser”. Som vanligt gäller principen: Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Kampen för rätten till asyl fortsätter!

Stoppa deportationerna till Afghanistan!
Riv de tillfälliga lagarna!
Utvisa inga, varken barn, unga eller äldre till Afghanistan!
Återinför rätten till asyl!

Hanna Tellholt
Aktivist
16:e juni 2019

Bild: © danzigercartoons.com

Länkar:
1) Liv utan gränsers Facebooksida:
https://www.facebook.com/Liv-utan-gr%C3%A4nser-418779852278740/

2) UNICEF: Sverige får kritik av FN.
https://unicef.se/barnkonventionen/sverige-far-kritik-av-fn

3) UNICEF Blogg 180613: Barnkonventionen blir svensk lag 2020.
https://blog.unicef.se/2018/06/13/barnkonventionen-blir-lag/

4) 190509: Regeringens pressmeddelande om förlängning av tillfälliga lagen i ytterligare 2 år.
https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2019/05/regeringen-foreslar-att-den-tillfalliga-lagen-forlangs-i-tva-ar/

5) 190618: Migrationsverket: Tillfälliga lagen förlängs efter beslut i riksdagen.
https://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Pressrum/Nyhetsarkiv/Nyhetsarkiv-2019/2019-06-18-Tillfalliga-lagen-forlangs-efter-beslut-i-riksdagen.html

6) 181016: Rädda Barnen, pressmeddelande: Ny rapport – Stora risker för barn och unga som återvänder till Afghanistan.
https://press.raddabarnen.se/pressreleases/ny-rapport-fraan-raedda-barnen-stora-risker-foer-barn-och-unga-som-aatervaender-till-afghanistan-2764690?fbclid=IwAR1xoUn5EnLWt3UgKRPR7xxQGQxlRTgGFHJAMsQfGU0SSSwTKR2od7DwEd4

7) Lifos – Migrationsverkets egen databas med landrapporter etc för Afghanistan.
https://lifos.migrationsverket.se/fokuslander/fokus/2016-03-30-afghanistan.html

8) Länklista – Afghanistan – Lista med nyhetslänkar över några av de händelser med bombdåd som skett i Afghanistan under de senaste åren.
https://www.facebook.com/notes/hanna-lucia-tellholt/afghanistan/745253825492006/

9) SVT 190712: Afghanska barnfamiljer i sittstrejk på Norra Bantorget.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/afghanska-barnfamiljer-i-sittstrejk-pa-norra-bantorget?cmpid=del%3Afb%3A20190713%3Aafghanska-barnfamiljer-i-sittstrejk-pa-norra-bantorget%3Anyh%3Alp&fbclid=IwAR1m1vNIMCE2m098amI4bhoQRsh-79EteewXcrQ0cFK9jagLOi0dA8ouNxM

10) Dagens Arena 190712: Vi gör vad som krävs för att rädda våra barn.
https://www.dagensarena.se/innehall/vi-gor-vad-som-kravs-att-radda-vara-barn/?fbclid=IwAR1VZEa5itqChtMt5W20917P0Kos0t9jvJgEdb4y8pCrVEmhtuLWoZ6C9Q4