Relaterad bild
(Foto: AFP)

Denna länklista beskriver den senaste tidens händelser i Irak.
Listan uppdateras kontinuerligt, nu senast 180810.
Hanna Tellholt
Göteborg den 10 augusti 2018
(Med reservation för eventuella fel.)

FINLAND: YLE 180710: Forced deportations of Iraqi asylum seekers on hold “We will accept those returning of their own free will and those guilty of crimes,” says Iraqi ambassador Matheel al-Sabti.
AL-Mirbad på FB:
AL-Mirbad på YouTube:

180807 AL-Mirbad på FB: Alzubair, Basra, Irak, sent igår kväll-natt, hundratals invånare demonstrerar för ett Irak fritt från våld och korruption och med el, vatten, mat och arbete.

180807 AL-Mirbad på FB: Basra, Shatt al-Arab-distriktet, Irak, igår. Hundratals demonstranter fortsätter kampen för ett Irak fritt från våld och korruption och med el, vatten, mat och arbete.

180716 AL-Mirbad på FB: “Kontoret för den höge kommissionären för mänskliga rättigheter i Basra meddelar att säkerhetstjänsten har använt sig av en överdriven användning av våld vid demonstrationer i provinsen i går genom att skjuta skott.“ (Enkel översättning via Google Translate)
Middle East Monitor
Middle East Monitor 180724:
Iraq’s southern rebellion defies defeat in the face of state violence “Prominent Iraqi human rights activist Jabbar Abdul Karim Bahadli, famous for defending the rights of wrongfully convicted protesters and activists, was assassinated early on Monday by unknown assailants in Al-Hadi district of Basra Province. The killing was verified by Qasim Al-Otaibi, president of Basra’s Bar Association, after he expressed his condolences on social media several hours after the attack. Local press agencies reported that Bahadli was hit by as many as 15 bullets when his vehicle was ambushed. “Words cannot do justice to your loss,” his colleague Otaibi wrote on his personal Facebook page.
At least 13 people have been confirmed dead over the past 15 days, while local activists contacted by MEMO cite figures almost three times the official number. Among the dead was 20 year old Hussein Youssef Hussein, shot in the head during riots outside the headquarters of the Iran-backed Badr Organisation in Diwaniyah. A further 720 people were injured after forces in Baghdad’s Tahrir Square and other protest hot spots used water cannon, tear gas and live ammunition against unarmed civilians, amongst them children, women and elderly people. The security forces still failed to disperse the crowds.
Hundreds of peaceful protesters have been apprehended by state forces, and many have been tortured by irregular militias, and denied legal counsel and representation. The one man who threw his full weight behind their cause, as the outpouring of condolences from local people testifies, was Jabbar Abdul Karim Bahadli, whose assassination has been interpreted on social media as another attempt to keep the lid on political freedoms. As many as 65 arrests were carried out in Nasiriyah City and Dhi Qar Province, an activist who cannot be named for security reasons told MEMO, and the shutters have been pulled down on internet freedoms after access was limited under orders from the Iraqi Prime Minister. “They need to crush dissent at all costs,” the 32-year-old added. “Their survival depends on it.””
Aftonbladet 180715 kl 16.09:
Fortsatta oroligheter i södra Irak Hundratals demonstranter har försökt storma provinsregeringens byggnad i Basra i södra Irak. Protesterna, som spritt sig till flera städer, kommer efter missnöje med samhällsservicen. Oroligheterna har lett till att flyg till regionen ställts in eller dirigerats om.

Aftonbladet 180715 – Folkliga protester sprider sig i Irak

SVT 180716:
Protester i Irak sprider sig
Iraqi News Basra
Iraq Breaking News

180725 Iraqi News: Iraqi authorities release 273 detained protesters in Basra, Wasit “ Meanwhile, the director of the IHCHR office in Basra, Mahdi al-Tamimi, announced that “a total of 97 protesters have been released in Basra governorate so far, while eight others are still under investigation.” “The demonstrators have been tortured by the security forces during their detention,” Tamimi explained, adding that there is high-level coordination between the Iraqi judiciary and the commission to release the remaining protesters.”

180715 Iraqi News: Iraqi troops shoot four protesters dead as demonstrations continue in Basra

180715 Iraqi News: 16 protesters killed, injured, 33 others arrested in demonstrations at iraqs Muthanna
Aliraqnews8 på Facebook.

180720 Aliraqnews8 på FB: Skottlossning mot demonstranter vid Tahrir square, Baghdad

180720 Aliraqnews8 på FB: Maskerade legosoldater/milis? vid Tahrir square, Baghdad
Militia threatens to ‘cut off’ hands of Iraqi protesters targeting its offices

180714 Iraq declares state of emergency amid ongoing violent protests
180717 CNN
: “ Baghdad (CNN) At least eight people are dead and dozens injured in weeklong protests over jobs and basic services, Iraq’s Ministry of Health spokesman Saif al-Bader said Monday. The protests started in the southern Iraq port city of Basra and spread to different areas of the country.At least 56 people have been wounded, seven of them critically, Bader said in a news conference.”
180716 MiddleEastEye:
At least five dead as Basra protests spread across southern Iraq Anger over unemployment and a lack of electricity and drinking water has led to some of Iraq’s biggest recent demonstrations
Aljazeera 180714:
Iraq: Protests rage over poor public services, unemployment

Aljazeera 180715:
Tear gas and water cannon fired at Iraqi protesters in Basra

Aljazeera på YouTube 180718: Southern Iraq unrest: Protest outside oil field near Basra

Aljazeera på YouTube 180716: Death toll rises in southern Iraq protests

Aljazeera på YouTube 180715: Tear gas and water cannons fired at Iraqi protesters in Basra “At least seven people have been injured in the oil-rich Iraqi city of Basra after police fired tear gas and water cannon at protesters rallying for better services and employment opportunities, police and activists have said. Hundreds of Iraqis gathered outside Basra’s main provincial government building on Sunday, before the situation quickly turned violent and security forces used tear gas and water cannon. ”Some protesters tried to storm the building,” one police source told the Reuters news agency. ”We prevented them by using water cannons and tear gas.” According to the source, nineteen members from the security forces were wounded by stone-throwing protesters. Activist Laith Hussein said the protesters numbered in the ”thousands,” and managed to force the closure of the vital Umm Qasr port on the Gulf and roads leading to major oil fields to the north and west of Basra. Responding to the protests, Iraq’s prime minister, Haider al-Abadi, has promised to invest $3bn in jobs, housing and services. “
TheGuardian 180718:
Protests spread through cities in Iraq’s oil-rich Shia south Several killed and hundreds hurt as unrest enters second week, upping pressure on PM
Reuters 180715:
Two protesters killed in clashes with Iraqi police as unrest spreads in south ”BASRA, Iraq (Reuters) – Two protesters were killed on Sunday in clashes with Iraqi security forces in the town of Samawa, a police official said, amid growing anger in southern cities over poor public services and widespread corruption.”
Hundreds of people tried to storm a courthouse. Shots were fired toward us. It was not clear who was shooting. We had no choice but to open fire,” said the police official in Samawa. Earlier, police in oil hub Basra wounded 48 people when they fired in the air to disperse a crowd of hundreds that tried to storm a government building and demonstrated near an oil field. Some 28 members of the security forces were also wounded, according to Major General Thamir al-Hussaini, commander of the Interior Ministry’s Rapid Response Forces.
In a town near the southern city of Amara, police shot into the air to disperse protesters after demonstrators set fire to the municipality building. Thirteen protesters and seven policemen were wounded in the clashes.”

Reuters 180715, updated 11.49: Iraq police fire in air as protesters try to storm Basra govt. building BASRA, Iraq (Reuters) – Iraqi police fired in the air as hundreds of protesters tried to storm the main provincial government building in Basra, wounding six people on Sunday in a week of unrest that has swept southern cities over poor services, police sources said. “Some of the protesters tried to storm the building. We prevented them by using water cannons and tear gas,” said one of the police sources. Security forces also faced demonstrations about four km from Eni’s Zubair oil field near Basra, a crumbling oil-exporting city. Nineteen people were wounded, three by live fire, according to police sources.
The Express Tribune The Express Tribune 170715: Two killed in southern Iraq as protests spread
DW – Deutsche Welle – Middle east

DW 180715: Protests spread from oil-rich Basra across southern Iraq “Curfews have been imposed, troops put on the streets and the internet reportedly shut down. Burgeoning protests in Iraq against corruption and poor services represent a major challenge and risk boiling over.” ———————————————————-
The New Arab

The New Arab 180713: “Iraq’s prime minister heads to Basra after violent protests Iraqi Prime Minister Haider al-Abadi visited the Basra on Friday hoping to restore calm in the southern city, which has been gripped by protests over unemployment, his office said. Abadi flew straight into the city from Brussels where he attended a NATO summit to discuss the Islamic State group and immediately held talks with officials, a statement said. Demonstrations have been ongoing over the past several days, with protesters in some cases setting tyres ablaze to block roads and trying to storm government installations. The protests erupted on Sunday and security forces opened fire killing a protester, sparking further anger. As well as unemployment, protesters are frustrated by rising living costs and a lack of basic services in the city, the capital of Basra province. There were further protests on Friday morning and calls for a demonstration in the afternoon in front of the local provincial headquarters. In a statement released by his office, Luaibi said the demonstrators failed to enter the area but had set fire to a gate and a security post. Officially, 10.8 percent of Iraqis are jobless, while youth unemployment is twice as high in a country where 60 percent of the population are aged under 24. Abadi has vowed to rebuild the economy, ravaged by years of conflict, but frustrations have been growing especially in the oil-rich south. Iraq is the second biggest producer of crude in the OPEC oil cartel, with 153 billion barrels of proven reserves.”
– nyhetssajt på arabiska, även med sida på Facebook.

180720 Rudaw: Baghdad joins southern anti-government protests

180714: Inlägg på Rudaw på FB – Regeringens egna skyddsstyrkor skjuter med vattenkanoner mot demonstranter i Najaf.
Paradigm Times
Paradigm Times
– nyhetssajt på arabiska med sida på Facebook.

180714: Inlägg på Paradigm Times på FB – Demonstrationer utanför Sheraton Hotell i Basra när premiärminister Haider al Abadi är där.
Haram Moulay Irakisk nyhetssida på Facebook.

180714: Video 1: Inlägg på sidan “Haram Moulay” på Facebook: Regeringens egna skyddsstyrkor ? skjuter med vapen ? i samband med demonstrationerna i Najaf.

180715: Video 2: Inlägg på sidan “Haram Moulay” på Facebook: Regeringens egna skyddsstyrkor ? skjuter med vapen ? i samband med demonstrationerna i Najaf.

180715: Inlägg på sidan “Haram Moulay” på Facebook: Eskalerande läge i Basra

180715: Råd om hur komma runt det faktum att regeringen kväver internet i olika delar av landet.

NewsChannel på YouTube
180715 NewsChannel: Protests spread from oil-rich Basra across southern Iraq | DW | 15.07.2018
Also link here to the news article 180715 on DW – German new site:

Ruptly på YouTube
180713 Ruptly:
Iraq: Economic protests enter fifth consecutive day in Basra

AFP News Agency på YouTube
180712 AFP News Agency:
Tension grips Iraq’s Basra after protester killed
Videos, bilder och inlägg på FB & Twitter

Länk till aktuell hashtag på Twitter:

180720 FB: Video från demonstrationen vid Tahrir square, Baghdad 180720

Aliraqnews8 på FB: Demonstrations continues in Basra

180720 YC.Iraq på FB: Maskerade miliser beskjuter demonstranter

180719 FB: Activists Talk About Arrests Protesters have been consistently treated and beaten by the Iraqi government against demonstrators and sources of 104 victims and the government tensions tribes

180717 Twitter: Another protester was killed in #Basra

180717 Twitter: Inlägg med bild på förtvivlad man som bär på pojke som dödats

180717 FB: Video som visar hur milisen misshandlar demonstrant grovt

180716 FB: Video från demonstrationerna i Baghdad som visar hur milisen misshandlar demonstrant grovt

180716 FB: Foto från demonstrationerna i Baghdad som visar hur ung demonstrant tvingas ner av SWAT-teammedlem, liggande på marken och hotas med k-pist

180716 från ca kl 21.40 FB: Livevideo på FB som visar skottlossning, uppges vara i Bagdad

180716 från ca kl 21.15 FB: Video på FB som visar skadade/dödade demonstranter, enligt uppgift har nu 4 personer dödats i Karbala.

180716 FB: Video på FB som visar skottlossning från militärpolisens sida, uppges vara i staden Karbala.

180716 FB: Inlägg på FB påmediasida som drivs av journalisten Badr Nasir, foton av demonstranter som skadats vid protesterna

180716 FB: Video på FB som visar pågående demonstration i Basra

180715 FB: Video på FB som visar skottlossningstillfälle i Najaf Det uppges att 2 personer dödats i Najaf

Slut på länklistan.————-

(Foto från APT/TT, ur artikel i Aftonbladet 180714 )


Veckan som gick: En till slut minimerad deportation från Sagåsen, Kållered, Göteborg, med buss fyllda av ûberförberedda och till tänderna rustade poliser men med få tvångsdeporterade personer i den. Aktivister, jurister och advokater som jobbat med verkställighetshinder ända in i kaklet, busstopp i T-korset i Kållered och hungerstrejk i förvaret. I slutet av veckan, två rymningar från två av förvaren. Ja, kampen för rätten till asyl har i högsta grad varit livaktig under den senaste tiden.

Deportationen den 9/4: Gränspolisen hade förberett för 27 personer att deporteras till Afghanistan, det blev 5 personer som till slut deporterades (se artikel i länk 1 nedan). Vid förvaret i Kållered var vi ett 100-tal personer som hade samlats för att protestera mot dagens gruppdeportation. Innan dess hade det skrivits verkställighetshinder, yrkanden och överklaganden av jurister och advokater i samråd med aktivister. Aktivister demonstrerade och genomförde också en blockad vid T-korset i uppfarten till Kållered. Men det största motståndet var ändå inte det som syntes på ytan och kunde fångas av reportrars kameror, i artiklar eller i sociala medier. Det skedde inuti de förvarstagna själva, som innan deportationen börjat hungerstrejka.

När en människa börjar hungerstrejka, tar hon till det sista motståndsvapen hon har och det är hennes egna självdestruktion. Att det gått så långt, som till att unga människor gör så här, är något som borde tas på långt större allvar än som skedde. Det är ett mycket illavarslande tecken att unga människor inte har större hopp om sitt liv och sin framtid än så. Vuxenvärlden borde kunna ingjuta långt större hopp och det är faktiskt inte så att Sverige inte har råd att hjälpa de ungdomar som nu befinner sig här. Det som saknas är bristen på politisk vilja och det i sig, verkar vara ett mycket svårlöst problem. Hur får man vuxna, välsituerade politiker att vilja skapa bättre förutsättningar för unga flyktingar och inte bara för sig själva?

Juristers och advokaters aktiviteter i samråd med aktivister i kontakt med de förvarstagna ledde till lyckat resultat i form av genomförda verkställighetshinder och överklaganden för flera. Till slut blev det endast 5 (en del uppger att det var 6) personer som deporterades från förvaret i Kållered just denna dag. Och om man då även lägger till att även två enstaka deportationer stoppats veckan innan, så kan man konstatera att motståndet mot dessa deportationer är högst fungerande och livaktigt. Vid en tidigare gruppdeporation till just Afghanistan, var det ca 10 av 20 som blev kvar, alltså ungefär hälften. Och denna gång alltså mer än dubbel så många, på den juridiska arenan stoppade deportationer. Det är dubblerat resultat och en stor framgång för Asylnätverket, det stora nätverk av aktivister och civilpersoner som på olika arenor kämpar för de asylsökandes rätt till asyl.

Jag vill lägga till en sak här: Jag vänder mig emot att en chef inom Polisväsendet under veckan som gick, gick ut i media och uttalade sig politiskt, genom att påstå, att det civila motstånd som skedde under demonstationen, skulle stå i emotsägelse mot ”fri opinionsbildning”. Det är direkt felaktigt att påstå en sådan sak, han blandade verkligen begreppen där. Civilt motstånd handlar om att man som civilperson förstått vilka lagar som gäller, men att man anser att de står i strid med högre, mer humanistiska värden som samhället underlåter att följa. Vad gäller juridiken vid stopp av deporationer, så åberopar aktivister i dessa sammanhang det juridiska begreppet ”Nöd” (inte nödvärn, det är en annan sak). Begreppet ”nöd” i juridisk mening, handlar om att man med sin kropp försökt hindra att en person hamnar i fara för sitt liv och sin hälsa, i detta fall om den blir deporterad. Man vill alltså rädda en annan persons liv och man gör det med sin kropp i ett försök att stoppa deportationen. Felaktigheten som chefen inom Polisväsendet gjorde, var att försöka få det att se ut som att genomförandet av deporationen hade något att göra med fri opinionbildning och som att aktivisterna var emot detta, han blandar äpplen och päron här, vilket ofta sker från Polisens sida. Men makten har som alltid rent historiskt försökt definiera och demonisera dem som gör motstånd mot den. Det kommer att bli rättegångar framöver, där de 8 personer som frihetsberövades, kommer att prövas i en juridisk process, de flesta troligen under begreppet ”ohörsamhet mot ordningsmakten”. Vi får följa den kommande tiden, hur det går med detta.

180409: Stoppad buss i T-korset vid utfarten från förvaret i Kållered

Vad hände senare under veckan då? Jo, under natten till fredagen den 13/4 rymde 14 personer från förvaret i Kållered (se artikeln i länk 2 nedan). Och under natten till lördagen den 14/4 rymde 9 personer från förvaret i Flen (se artikel i länk 3 nedan). Varför rymmer man? Finns många förklaringar till detta, men en förklaring som hänger ihop med detta blogginlägg handlar om att man upplever att man inte hörts tillräckligt noggrant av Migrationsverket, att ens asylskäl har ignorerats totalt och det kan här vara möjligt att Migrationsverket har missat att man egentligen har skyddsskäl. Man flyr helt enkelt för att rädda sitt framtida liv. Man flyr för att man har något som kallas självbevarelsedrift.

Jag ska kort nämna ett problem här, och det är att det i många forum, särskilt i sociala medier, finns aktörer som försöker påmåla de som flytt från förvaret, kriminella epitet. Jag kan i detta sammanhang inte heller göra gällande att det inte skulle finnas brottslingar som inte har flytt från förvar, för så har skett och det sker ju även från fängelser: Brottslingar rymmer. Alltså med ordet brottslingar, avses personer som begått brott enligt Brottsbalken i lagboken. Men jag hoppas verkligen att ingen gör det stora intellektuella misstaget, att bunta samman alla som hamnar i ett förvar och flyr därifrån, med i juridisk mening brottslingar. Eftersom; Det är nämligen inget brott att söka asyl. Och till och med Polisen själva kan ibland erkänna att så är fallet. Det gör de, då de erkänner att de inte ämnar efterlysa personerna som flytt från förvaren, ja, inte mer än de redan är efterlysta av Gränspolisen alltså. Asylsökande som fått avslag är inte alltså inte brottslingar i Brottsbalkens mening. Däremot skulle jag vilja hävda att det borde vara brottsligt av samhället att låsa in asylsökande. Det är speciellt i moralisk och humanitär mening brottsligt av ett samhälle att göra så, eftersom många av dem redan är traumatiserade och förtjänar en mer humanitär behandling. Många är dessutom, förutom att de primärt traumatiserats i sitt hemland, även sekundärt traumatiserade av den svenska asylprocessen, som i flera avseenden är exceptionellt undermålig.

Att asylprocessen är undermålig är heller inget som Migrationsverket själva hemlighåller. Migrationsverkets egna undersökningar visar att i över hälften av asylutredningarna har man slarvat (4). Bland annat visar det sig att de skyddsskäl som de asylsökande har anfört, inte har utretts i tillräckligt hög grad. För den som inte flyr för sitt liv, kan denna beskrivning möjligen synas abstrakt, men för den asylsökande innebär detta sagt med lite andra ordval (mina ord), att Sverige i praktiken inte bryr sig om att du flytt för ditt liv och man tänker heller inte lyssna på varför du gjort det, även om du försöker berätta om det.

Nu börjar det också bli dags att dra linjer mellan de punkterna här. Den undermåliga utredningskvalitén resulterar ofta i att det går att överklaga ärenden, jag hävdar alltså här att det finns ett samband mellan 1) avslag och 2) lyckad överklagan. Skulle man till exempel kunna inför en särskild klausul för de ärenden som fått tre avslag, där en ny genomgång görs av utredningen i sin helhet? Utan att man behövet uppge nya omständigheter och försöka skapa prejudikat, eftersom gällande omständigheter kanske egentligen har hoppats över av Migrationsverkets egna personal? Kanske till och med ett beslut från Migrationsverket Rättsenhet om en tillfällig ”utredningsamnesti” skulle kunna fattas? För man kan inte bara stå och erkänna att utredningar är rättsosäkra. Det saknas här, en åtgärd där man säkrar upp utredningarna också. Här ser man just nu noll förslag från myndigheten själv, trots att myndigheten själv gått ut och erkänt sina flagranta misstag, som gett asylsökande ödesdigra konsekvenser i form av att de deporterats tillbaka till för dem farliga situationer i farliga länder. Vi har visserligen märkt att det finns ett motstånd mot ”amnesti för enskild grupp” hos riksdag och regering, men det är ju faktiskt inget som hindrar Migrationsverkets Rättsliga enhet att ta juridiskt ansvar för de misstag som skett.

FN kritiserar också Sverige för att man inte tillräckligt utrett skyddskäl i asylansökningar (5). Speciellt kritiseras åldersbedömningarna. Det är med stor flathet som hela samhället, både Migrationsverket, riksdag och regering hanterat all den kritik som åldersbedömningarna mött, både internationellt, från Rättsmedicinalverkets egna personal och inom läkarkollektivet. Vetenskapliga rön borde hanteras med klokhet och vishet, just nu har de grovt missbrukats av ett deportationsivrigt Sverige. När ska rättelse ske? Ja, enligt sittande regering, så möjligen 2020, om nu Barnkonventionen äntligen inkorporeras i svensk lag, enligt nuvarande proposition från regeringen, kanske man kan spekulera. Men att rättelse behöver ske, så har det varit länge. Och den – ja, jag vill kalla det för Prokrustesbädd (Googla på ordet) som nu skapat – det vedervärdiga sätt, på vilket man just nu juridiskt och praktiskt halar och drar särskilt afghanska ensamkommande ungdomar fram och tillbaka över ”den magiska 18-årsgränsen”, tills de går av på mitten, måste sluta nu. Det måste sluta nu, inte om två år. Detta är inte värdigt!

Frågor man kan ställa sig nu: När ska Migrationsverket börja ta ansvar för sina uselt genomförda utredningar? På vilket sätt, mer än att bara tillsätta ännu mer slarvig, ung och trött (Migrationsverket egna tidigare beskrivningar) personal, ämnar man komma till rätta med alla de utredningar som varit felaktiga? För det är väl inte rimligt att förvänta sig att man endast ämnar låta alla misstag vara vatten under broarna här? Det är trots allt medmänniskor det handlar om!

Människor försvinner inte i tomma intet, bara för att Migrationsverket först misshandlar dem byråkratiskt och sedan avför dem ur sina rullor. De fortsätter existera om de inte dödas av självmordsbombare eller för dem i hemlandet farliga personer. De håller sig på tå, de fortsätter vara på flykt. Några av dem lyckas till och med ta sig tillbaka, några lyckas kanske tillockmed byta spår i sin asylprocess, har tur och lyckas ordna med arbete istället, några har nätverk av goda människor som trots det helvete som Migrationsverket utsatt dem för, ändå lyckas hjälpa dem till ett bättre liv. Det är till sådana här människor jag sätter mitt hopp. De är ni alla som utgör vår moraliska framtidskompass. Tack för att ni finns, alla!

Kampen för rätten till asyl fortsätter!

Hanna Tellholt
Göteborg den 15:e april 2018

Flygblad som kan kopieras upp och delas vid flygplatsaktion i händelse av enstaka deportation.

Länkar till artiklar som det hänvisas till i detta blogginlägg:
1) Offensiv 180411: Protester begränsade ny massutvisning.

2) Aftonbladet 180413: Rymning från förvaret i Kållered – 14 saknas.

3) Eskilstuna-Kuriren 180414: Två saknas efter rymning från Migrationsverket.

4) Dagens Juridik 170201: ”Inte konstigt att det blir fel” – intern rapport avslöjar brister i varannan asylredning.

5) SVT 180322: FN-kritik mot svenska asylutredningar av barn.


Senast uppdaterad: 180311

Detta är lite basic info om läget för migranter i Frankrike, speciellt då man kommer till Paris. En del av info på denna sida är skriven på franska och då får man använda t.ex. Google Translate. Jag har översatt delar av texterna som jag finner relevanta i nuläget.

Diverse länkar
Paris: Centre Humanitaire Porte De La Chapelle

Artikel från 170529, om Centre Humanitaire Porte De La Chapelle

——————Enkel översättning via Google Translate av delar av artikeln:
Varje dag kommer det humanitära mottagningscentret att välkomna 50 till 80 personer, från 8:00 till 8:00 . Under välkomstbubblan, en uppblåsbara struktur på 900 m², kommer de att dra nytta av förhandsbedömningar på grundval av uttalanden för att styra dem till en enhet anpassad till deras situation. De kommer också att ha tillgång till all nödvändig information om sina rättigheter och förfaranden, tack vare dokumentationen om asylvägen i Frankrike, översatt till engelska, litterära arabiska, Pashto, Dari och Tigrinya.

Migranter, isolerade män som vill anmäla sig till en asylansökan i Frankrike kommer att besöka det tillfälliga boendeutrymmet under en 10 000 m² stor hall på 2 nivåer i en period av 5 till 10 dagar . Detta område har 400 platser för stora migrerande män, isolerade och nyanlända. Det kan därför rymma nästan 1500 personer per månad.Det är indelat i 8 kvarter på 50 platser, alla med sanitära faciliteter (1 dusch, toalett och handfat för 8 personer, utöver normerna för högkommittén för flyktingar), ett kontor för arbetare, ett förråd / aktivitetsrum och utrustade rum (sängar, eluttag och individuella skåp) som rymmer 4 personer. Alla dessa utrymmen har elvärme. Varje ö förvaltas av ett permanent och engagerat team av anställda som garanterar mottagarna tillgång till vitala behov (hygien, mat, boende), till de olika aktiviteterna och uppföljningen av deras fil.
Med stöd från den regionala Health Agency (ARS), kommer pole ”hälsa” arbeta på en daglig basis med de Paris SamuSocial medicinska team som kommer att erbjuda alla migranter som vill se över sin hälsa och först vård. Detta erbjudande kompletteras av närvaron av världens Läkare Association och EMPP (Mobile Teams Psychiatry osäkerhet), som kommer att erbjuda samråd med särskild hänsyn till behandling av psykologiska trauman. Denna uppdelning kommer att uppfylla de små sår och andra dagliga behov, utföra hälsoövervakning och styra flyktingar till common law-systemet i händelse av allvarlig sjukdom, infektion eller behöver djup recensioner. Psykologiskt stöd kommer att kunna göras genom tolkarnas närvaro.

Vid slutet av boendeperioden 5 till 10 dagar kommer personer att hänvisas till boendecentra anpassade till deras situationer över hela det nationella territoriet: CHU-invandrare (Emergency Housing Centre), CAD (centrum för mottagning och orientering), CADA (mottagningscenter för asylsökande) eller den nationella flyktingplattformen (mer än 600 volontärkommuner).”
Slut översättning.————-

Paris Refugee Ground Support.

France Terre d’Asile – fransk asylrättsorganisation.

La Cimade – organisation för flyktingars rättigheter.

Svenska kyrkan i Paris.

180213 – Aida – 2017 Update France.

Statistik – bra flödesschema över den juridiska processen på sid 18.

Statistik – Frankrike – These are the French immigrations numbers, från 170116.

Franska Migrationssverket – OFII

Obs! Viktigt! – Ny lag som antogs i mitten av februari i Frankrike – Retention!
DW 180221 – France presents new immigration bill

Euroactiv 180227 – Serious shorcomings in the draft French draft law on asylum

La Cimade blog 180215 – Retention – une loi devastatrice pour les droits des personnes dublinees

Enkel (och dålig) översättning av artikeln via Google Translate:
Retention: en förödande lag för ”Dubliners” rättigheter 14 februari 2018 Torsdagen den 15 februari 2018 kunde nationalförsamlingen definitivt anta förslaget till lag om tillämpningen av det europeiska Dublin-systemet. Cimade kräver upprättandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem där valet av värdland skulle göras av personen och i omedelbar framtid att upphäva de förödande effekterna av Dublinförordningen. Torsdagen den 15 februari 2018 kunde nationalförsamlingen definitivt anta förslaget till lag om tillämpningen av det europeiska Dublin-systemet. Faktum är att i lagskommitténs alla ändringar av parlamentsledamöterna Republiken i rörelse drogs tillbaka på begäran av regeringen att validera en text som härdats av senaten. Bara några parlamentsledamöter lade fram ändringar i sista stund för att ändra texten. Om de inte antas av kammaren i morgon kommer senatens lag senast att träda i kraft. Räkningen kommer att göra det möjligt för prefekturerna att mångfalt öka interneringen av personer som gör en asylansökan i Frankrike innan de ens bestämmer om de måste gå till ett annat europeiskt land för att få undersöka det. Det här är det land där de kom in i Europeiska unionen och där deras fingeravtryck var registrerade eller den där de ansökte om asyl. Den 27 september 2017 hävdade Kassationsdomstolen att en sådan internering inte var möjlig, eftersom det inte fanns någon definition enligt lagen om ”risken för flykt” av de berörda asylsökande. Den upprepade denna rättspraxis med en ny dom av den 7 februari 2018. Den föreslagna lagen definierar en antagen ”risk för flykt” genom tolv extremt breda situationer, så att människor, inklusive barn, kan hållas i fängelse nästan systematiskt. En röd linje korsas: det gör det möjligt för första gången att låsa upp personer redan innan ett beslut om utvisning utfärdades, vilket strider mot det konstitutionella rådets konsekventa rättspraxis [1]. Det minskade också tidsgränsen för att utmana dessa beslut från femton till sju dagar. Medan mer än 35 000 utlänningar har varit föremål för ett Dublinförfarande 2017 i Frankrike, kommer denna lag att leda till att man fyller administrativa interneringscenter för män, kvinnor och barn som bara begär en skydd. Dublinförordningen är ett orättvist system eftersom det ställer större ansvar för de europeiska staterna vid EU: s yttre gränser för att undersöka asylansökningar. Cimade kräver upprättandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem där valet av värdland skulle göras av personen och i omedelbar framtid att upphäva de förödande effekterna av Dublinförordningen.”

Bild: Enrico Bertuccioli/Cartoon Movement

Kampen för rätten till asyl fortsätter!

Hanna Tellholt
Aktivist i nätverket för rätten till asyl
Göteborg den 11:e mars 2018


Den tidigare i Baluchistan torterade Zahid Baloch frihetsberövades under gårdagen och befinner sig just nu i förvaret i Kållered. Rättvisepartiet Socialisterna kämpade igår utanför förvaret för att få träffa honom och för att få lämna in de många mediciner han behöver, då förvaret ignorerat att ge honom dessa samt vägrade låta honom få genomföra det läkarbesök som tidigare var planerat att ske kl 13 igår, fredagen den 16:e februari.

Zahid Baloch

Zahid befann sig i Nordstan, Göteborg, när han blev frihetsberövad under en av de REVA-liknande, rasprofilerade inre gränskontroller som Polis och Gränspolis just nu regelbundet genomför där. Ja, de där orden översatta till begripligheter blir: Zahid såg utländsk ut, och Polisen krävde då legitimation. Fundera på den saken, ser du utländsk ut – var då alltid beredd att visa id och pass och bevisa din rätt att få existera, för det är så det går till dessa dagar. Man påstår att det hårt kritiserade REVA-projektet är avslutat men notera att de så kallade inre gränskontrollerna inte behöver ha minskat för den sakens skull.

Zahid, som tidigare sökt asyl i Norge men som fått avslag där och som flytt till skydd i Sverige, fördes efter frihetsberövandet vidare till förvaret i Kållered. Det är egentligen endast två veckor kvar innan han skulle ha kunnat söka asyl på nytt i Sverige. Hur det går nu med hans ärende återstår att se, men det förtjänar egentligen att lyftas direkt i CAT, Committe Against Torture (se länk 1), som är FN:s organ där ärenden som liknar Zahids, har erkänts de skyddsgrunder som tidigare nekats dem, men grundprincipen med ett ärende är att strida klart på alla lägre nivåer först, så vi får se hur det går med detta nu. Han har ett juridiskt ombud som kommer att lyfta hans ärende.

Zahids egna berättelse om vad han varit med om, är så svår och tung att ta in, att den tar emot att ens skriva om den. Hur skall det då inte vara att ha varit med om den? Jag citerar ett tidigare uttalande: ”De klädde av mig naken, krossade mina fotleder, bröt av mina fingrar.” Jag skriver inte mer här om det som skett men faktum är att Zahid har för ögat synliga tortyrskador och det finns mycket dokumentation gjord sedan tidigare i de undersökningar som gjorts av Röda Korsets personal vid Kris- och Traumaenhet. Hans fall har även tidigare tagits upp i FN-forum. Den pakistanska staten följer sina dissidenters politiska aktiviteter även då de befinner sig i exil och man utövar även en svår repression mot Zahids familj, där t.ex. Zahids far uppsöktes av militär och misshandlades svårt för ett år sedan.

Det skulle egentligen kunna vara enkelt för Sverige att bevilja en så här svårt torterad person asyl snabbt, om man brydde sig om att efterfölja lagar och konventioner, men här är Sverige alltså redo att göra ett misstag ännu en gång. Det verkar inte räcka att man tidigare dömts 20 gånger i Europadomstolen (se länk 2 och 3).

Inte heller verkar förvaret i Kållered någonsin lära sig, trots upprepade JO-anmälningar (se länk 4). Jag som skriver detta och som regelbundet besöker flyktingar i förvar, måste säga, att jag vet inte hur många gånger nu vi haft problemet med att de intagna inte får adekvat vård och att förvarets personal helt öppet negligerar allvarliga psykiska lägen, lägen som i den reguljära vården renderar psykiatrisk specialistvård.

Det är mycket upprörande att man kan vara så nonchalant i så allvarliga frågor då det ju även är traumatiserande i sig att vara isolerad och fråntagen sin frihet i ett förvar.  Jag känner att jag behöver få ytterligare klargöra hur jag ser på detta. Alltså: Är man redan innan traumatiserad kan det slutliga läget som uppstår inombords hos en förvarstagen, närmast beskrivas som tortyrliknande – igen och igen och igen. Det är den primära traumatiseringen som skedde vid tortyren, sedan kommer den den sekundära traumatiseringen som sker vid att behöva lämna all och fly sitt hemland, den tertiära vid chocken över att bli så illa behandlad som en flykting blir i Sverige, den kvartära vid frihetsberövandet och förvarstagandet – det blir lager på lager av trauman. Det verkar som att många av de som arbetar i förvaren inte tar ordentlig hänsyn till de här aspekterna utan istället normaliserar särskilt det psykiska dåligmåendet. Att då till och med nekas sin ordinarie förskrivna medicinering, blir så oerhört grymt. Inte ens sina mediciner ska en lidande människa få tillgång till. Varför? Hur kan man neka sådant?

Det som skedde vid gårdagens demonstration för Zahid vid Kållereds förvar, var att förvarets personal till slut gav med sig och lät Kristofer Lundberg, Rättvisepartiet Socialisterna, lämna in Zahids mediciner och nu fortsätter kampen för Zahids rätt till asyl. Och jag hoppas att världen får upp ögonen för detta exempel, som inte är det första och tyvärr inte heller det sista, där Sverige försöker komma undan med en ful behandling av torterade personer som behöver asyl och skydd.

Bilder från demonstration för Zahid Baloch vid Kållereds förvar, fredagen den 16:e februari 2018

Kampen för rätten till asyl fortsätter!

Hanna Tellholt
Aktivist i asylnätverket
Göteborg den 17:e februari 2018

1) CAT – The Committe Against Torture

2) Sverige bryter mot internationell rätt

3)  Dagens Juridik 130909: Sverige fälls i Europadomstolen för brott mot tortyrförbudet

4) SvD 170714: Förvaret i Kållered föremål för fem JO-utredningar

Den Heldag med Rosengrenska som brukar hållas varje vår och höst, hölls på Världskulturmuséet i Göteborg söndagen den 26:e november. Det var som alltid en informationstät dag. Deltagarna fick en kort rapport från Rosengrenskas motttagning för vård av papperslösa, en längre rapport gällande läget för vården av papperslösa i Västra Götalandsregionen, en exposé över 10 års arbete för Rätt till vård, information om ett projekt om psykisk ohälsa i Skaraborgs län, ett besök av två ensamkommande ungdomar som med egna ord berättade om sina erfarenheter. I slutet av den avslutade barnläkare Henry Ascher med att tala om mänskliga rättigheter och medicinsk etik vid åldersbedömning och avvisning.

Seminariet inleddes med att Rosengrenska stiftelsens ordförande Lina Lönnberg hälsade välkommen. Hon beskrev några saker som har förändrats vad gäller Rosengrenska arbete. Den första och största förändringen är just nu att man samarbetar med den organisation för ensamkommande – Agape – som startat i Göteborg. Detta då man upptäckt särskilt många existerande vårdhinder för just de ensamkommmande från Afghanistan. En av konsekvenserna av detta samarbete är redan nu att man kunnat nedteckna flera fallbeskrivningar på vårdhinder för ensamkommande, som man ämnar inkomma med till VGR för konkreta åtgärder.

Man har även efter många års slut nu kommit så långt att man lyckats skapa strukturer för samarbete med Västra Götalandsregionen (förkortas hädanefter VGR), där man samarbetar direkt med Patientnämnden och kan arbeta effektivt med att få åtgärder på klagomål vid vårdhinder. Rosengrenska betraktas numera, på gott och ont, som en etablerad organisation. Det goda är att man åtnjuter ett förtroende inom även reguljära vården, det onda blir att Rosengrenska iochmed detta riskerar att få funktionen av ett slags alibi för åtgärd. Alltså: Istället för att VGR förbättrar den reguljära vården, så nöjer man sig med att luta sig mot en organisation som egentligen är tänkt att vara högst temporär. För att ytterligare förtydliga detta: Rosengrenska stiftelsen har hela tiden haft som ett av sina mål att inte behöva finnas. Att man en gång i tiden bildade denna NGO-organisation var för att det fanns stora brister inom den reguljära vården för de papperslösa.

Rosengrenska stiftelsens ordförande Lina Lönnberg

Samordnande sjuksköterska vid Rosengrenska, Matilda Perssonn presenterade statistik som tagits fram över vårdhinder för papperslösa i Västra Götalandsregionen. Med vårdhinder avses både hinder som föreligger inom en individ och hinder utanför individen. Inre hinder kan vara okunskap om vart man skall vända sig, språksvårigheter, rädsla för att integritetsinfo skall komma vidare till fel myndighet om man lever gömd samt fattigdom.

Hinder utanför individen kan handla om okunskap om asylsökandes och papperslösa rättigheter inom vården. Man har kunnat konstatera att så många som 40 % av besökarna vid Rosengrenska egentligen har gått fel. De kommer till Rosengrenska men har alltså egentligen rätt till vård inom den reguljära vårdapparaten. Ett annat hinder hos vårdgivaren kan vara felskrivna recept. Man har vid utskrivning av recept, utelämnat den kod på receptet som behövs för att Apoteket skall ta ut den lägre avgiften och då blir medicinen istället till fullpris, vilket en asylsökande patient inte har råd med.

Hela 59 % av besöken vid Rosengrenska handlar om besök i kassan. Man kommer för att få ekonomisk ersättning för utlägg vid besök på vårdcentral eller sjukhus. Det kostar 50:- att besöka en vårdcentral och att hämta ut mediciner vid Apotek när man är asylsökande. Besök vid Akutmottagning kostar 300:-. Dessa kostnader kan man alltså mot uppvisande av kvitto få hjälp med av kassan vid Rosengrenska mottagning. Antalet besökare per mottagningskväll är i snitt 35 patienter/kväll och man kan i år se en ökning av det totala antalet besök till 1353 st och andelen unika besökare var 540 st.

Ett antal fallbeskrivningar togs upp för att exemplifiera vårdhinder som förekommit. Det var t.ex. en patient med diabetes som fått en orimligt hög medicinräkning. Efter kontakt med Etiskt forum korrigerades räkningen till det subventionerade priset på 50:- Ett annat exempel var en pojke som nekats utredning vid en vårdcentral, där man till föräldrarna hävdat att de bara skulle kunna få vård för i princip urakuta tillstånd, vilket kan bedömas vara en vantolkning av begreppet ”vård som inte kan anstå”.

Psykolog Anna Olsson, som också sitter i Rosengrenskas styrelse, delade med sig av erfarenheter som rör vården för de ensamkommande och om de vårdhinder som just de ensamkommande möter. Hon berättade om hur organisationen Apape uppkommit, som en reaktion på Göteborgs stads brist på förmåga att erbjuda de ensamkommande ett uppfångande skyddsnät när asylsystemet kastat ut dem i till en marginaliserad tillvaro utan ens tak över huvudet och mat för dagen. Apape började med ett 10-tal ungdomar och har på kort tid vuxit till att nu omfatta ett hundratal ungdomar. Detta hänger även ihop med att avslagen på ärenden från den stora grupp flyktingar som sökte asyl 2015, haft en långdragen asylprocess och att man nu börjat få avslag på sina asylansökningar och från flyktingorganisationen FARR:s sida, varnar man nu för ytterligare ökningar av ungdomar som får avslag under den kommande perioden. Regeringen har uppmärksammat Agape och kommer nu även att ge dem medel för verksamheten. Något som visserligen kan ses som ett erkännande, men som ju också kan uppfattas som ett slags temporärt plåster över det blödande sår som rivits upp iockmed den nuvarande strypsnaran på asylpolitiken, där regeringen i grunden är ansvarig för att förbättra den humanitära situationen för flyktingar generellt i detta land.

Anna Olsson tar också upp den glidning som nu skett av vad vi accepterar gällande läget för dessa ungdomar, som ofta kan lida av rejält vårdkrävande tillstånd rent psykiatriskt i form av depressioner, suicidförsök och PTSD. De kan vara inskrivna i slutenvård och sedan skrivas ut från den reguljära vården till i princip direkt på gatan. Detta är inte något som vi skulle acceptera för svenska medborgare så man kan ställa sig frågan varför det har det börjat ske en acceptans då våra flyktingar behandlas på detta vis.

På Agape, som nu startar sina söndagar i en större lokal än tidigare p g a att vuxit, denna gång en kyrka, så har Anna Olsson numera också fått ett eget rum där hon kan ta emot klienter för samtal. Utanför är också en väntsoffa och hennes mottagning har ofta en lång kö. Hon beskriver hinner med ett stort avkortade samtal varje gång hon arbetar, samtal som nästan tenderar att få en slags ”triageliknande” funktion, d v s att hon försöker falka av vad man kan behöva gå vidare med till vården och vad som är ”här och nu”-åtgärder. Vid de tillstånd som behöver få hjälp till vidare vård, får ”Vårdlotsar”, 2 sjuksköterskor, sedan gå in och hjälpa vidare så att ungdomarna hamnar rätt i vården. Annas unga klienter återkommer ofta sedan nästkommande vecka och man får göra korrigeringar av kursen utifrån hur det har gått att lösa de olika problem som finns.

Anna Olsson går också igenom vårdhinder, och menar att de är ännu fler för de ensamkommande ungdomar, just på grund av att de är just ungdomar. Hon menar att man även behöver ta i beaktande att ungdomar inte riktigt ännu kan förstå sina behov då de ju fortfarande är i utvecklingsfas i sina liv, att de kan ha en sämre förmåga att sköta sin hälsa p g a krisreaktioner, att de inte känner till sina rättigheter, att de inte vågar gå ensamma till läkare och för att hämta mediciner och att de kan ha svårt för att lita på och ta emot hjälp från vuxna med dessa saker.

Rätt till vård-initiativet, 10 års kamp och diplomati
Sjuksköterskan Anne Sjögren, en av Rosengrenskas grundare samt sammankallande i Rätt till vård-initiativet, berättade om arbetet med att införliva mänskliga rättigheter i de regler som styr svensk sjukvård. Anne, som numera pensionerat sig från jobbet som samordnare i Rosengrenska, är en av de som en gång i tiden varit med bildat Rosengrenskas mottagning för vård för papperslösa.

Anne Sjögren

Anne beskrev idag den kamp man bedrivit genom det så kallade Rätt till Vård-initiativet, som är ett initiativ som handlar om rätten till lika vård för alla, oavsett juridisk status.

Anne pekar på en siffra från Migrationsverket som säger att det den 3:e oktober i år fanns 17.358 personer i Sverige som fått avslag och besked om att de skall utvisas och att 12.338 av dem är efterlysta av Gränspolisen. 8 av 10 av de som kom 2015 gömmer sig just nu. Det finns alltså fortfarande ett behov av vård för papperslösa och det är viktigt att deras rätt till vård går att återse i lagtext för att garantera att de får sin vård.

Rätt till Vård-initiativet startade 2007. i januari 2013 var men uppe i 65 organisationer som skrivit under på att man anser att det är viktigt med lika vård för alla, oavsett juridisk status. Man har smalnat av på senare tid till att låta initiativet omfatta mest vårdorganisationer, och detta har man gjort för att få ytterligare tyngd i frågan, något som Anne anser har varit en framgångsfaktor – att man faktiskt vågade tappa bredd till förmån för djup i själva grundfrågan.

Det var många möten, remissrundor, uppvaktningar, demonstrationer och diskussioner men sedan, den 13:e maj 2013 kom Lag (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd. Lagtexten går att läsa på följande länk:

Lagen säger att alla som vistas i Sverige har ”rätt till vård som inte kan anstå” och begreppet har diskuterats och Rätt till vård-initiativet har också gått ut med ett uttalande om hur man anser att begreppet bör tolkas. Detta uttalande kan man läsa på följande länk:

Adress till Rätt till vård-initiativets hemsida.

Anne beskriver hur gångarna har varit i kampen att för att försöka få inkorporerat de mänskliga rättigheterna i lagtexten och hur man verkligen kämpat för att dessa inte skall ”falla ur”. Hon nämner en mycket viktig rapport, som fått utgöra en slags grundpelare i arbetet och det är den rapport som FN:s specielle rapportör om rätten till hälsa, Paul Hunt, skrev, efter ett officiellt statsbesök i Sverige år 2006. Rapporten heter ”Mission to Sweden”. I denna länk kan man läsa rapporten:

Att det behövs en institution i Sverige gällande mänskliga rättigheter i Sverige, är något som blivit tydligt för Anne Sjögren och de som arbetat med att få upp frågan på agendan. Sverige har fått kritik från bl a Europarådets kommissionärer att någon MR-institution ännu inte finns i Sverige och att arbetet med de mänskliga rättigheterna i Sverige verkar gå på tok för trögt.

Slutligen vill Anne varna för bl a en tendens hon har noterat iockmed den nya lagskrivningen och det risk för vantolkningar av begreppet ”vård som kan anstå” och vad det egentligen innebär – vilket har lett till att man från vissa håll efterfrågat listor över vilka diagnoser som möjligen skulle kunna anstå. Anne och många med henne menar att det helt strider mot etiska principer inom vården att ens ha ambitionen att försöka formulera den sortens listor och hon nämner ett exempel med en kvinna som hade fått höra att hennes eksem kunde få anstå. Då denna kvinna kom till mottagningen var hon så förtvivlad att hon inte ens orkade diskutera huruvida hon skulle få behandling av sina eksem utan bara slet upp sin tröja och visade hur det såg ut. Man kunde då se att huden på hela kvinnans överkropp hade hunnit bli förstörd av att eksem varit obehandlad i alltför lång tid. Med detta exempel vill Anne visa på att även en till synes mindre komplicerad åkomma kan utvecklas och mer svårbehandlade medicinska lägen kan uppstå i ett senare skede, om en åkomma inte behandlas på rätt sätt och i god tid. Därför skall en människa alltid ha rätt till vård enligt de etiska principer som bör gälla inom vården och de är att människor skall erhålla behandling efter behov, att behandlingen skall ske enligt vetenskap och beprövad erfarenhet, att vården skall vara jämlik och att vården ske på lika villkor.

Från Kabul till Götene
Sjuksköterska Jenny Gustavsson från Läkare Utan Gränser presenterade erfarenheter och slutsatser av ett unikt projekt om psykisk ohälsa bland asylsökande i Skaraborgs län. Projektet, som startade i september förra året, har varat i ett år och håller nu på att avslutas. Man har regelbundet besökt olika boende för asylsökande och erbjudit stöd- och hälsosamtal men man har även ordnat med hälsobefrämjande aktiviteter, såsom sportturneringar och matlagningskvällar. Många asylsökande lider både av ohälsa relaterad till trauman i hemlandet, väntan på asyl är i sig ofta mycket jobbig och isoleringen som blir då man ännu inte lärt sig språket, inte vet hur man skall orientera sig i det svenska systemet och inte heller har ekonomiska medel för att bryta den, adderar ofta till det dåliga måendet. Syftet med projektet har varit att försöka bryta isoleringen och att att få projektdeltagarna att helt enkelt må lite bättre. Man tycker att man uppnått flera fina resultat och i januari kommer rapporten från projektet samt även en handbok med användbara goda råd för dig som arbetar med asylsökande. Håll utkik!

Artikel i Skaraborgs Läns Tidning 170901:

Abdul Sattar och Ali berättar
Abdul Sattar Gholami och Ali Zardadi, två av de tiotusentals ensamkommande ungdomarna från Afghanistan, berättade med egna ord om sina erfarenheter.

Abdul Sattar Gholami hade aldrig gått i skolan när han kom till Sverige i december 2015. Han berättade för oss om sin bakgrund, att han haft mycket svårt att ens få gå i skolan i Afghanistan, då han behövt arbeta mycket och istället försörja sin familj. Så när han kom till Sverige kunde han äntligen börja blomma. Han lärde sig svenska, började träna fotboll, lärde sig spela gitarr. Men han mådde fortfarande ofta dåligt, både på grund av det han varit med om i Afghanistan och av själva asylsituationen, som skapat och fortfarande skapar mycket stress för honom. Dikterna blev för Abdul Sattar ett sätt att kanalisera mycket av sitt dåligmående. Han märkte att han började må bättre när han kunde formulera sina känslor i ord. För Abdul Sattar har skrivandet blivit en nödvändighet och har har nu skrivit så många dikter att han kommer att ge ut en diktsamling, en bok som kommer att komma ut lagom till jul. Abdul Sattar läser 3 dikter för oss ur den kommande boken. Titeln på boken kommer att bli ungefär: ”Mina sorger blev till dikter.”

Abdul Sattar Gholami och Ali Zardadi

Ali Zardadi har redan gett ut sin första bok, ”Ängeln och Sparven”, med texter som speglar relationen som de unga killarna får till sina hjälpare här i Sverige. Boken har gjort succé. Ali själv har gjort stora framsteg sedan han kom till Sverige i januari 2016. Han har varit mycket målmedveten och började studera svenska innan han fick beviljat SFI, han läste på egen hand 4-5 timmar om dagen och gick på ABF:s Språkcafé. I augusti fick han sedan börja skolan och efter ett hår fick han betyg i Svenska. Han läser nu på Vårdprogrammet och vill jobba inom vården, eftersom vill hjälpa människor och han har noterat att det kommer att finnas gott om arbete inom vården även i framtiden. Ali brinner för att föreläsa och det finns inte utrymme i denna korta blogg att återspegla allt som bubblar i honom, jag rekommenderar den som läser nu att boka in sig på någon av hans föredrag istället. Han vill berättar om varför man behöver fly, hur det går till när man flyr, om kvinnors situation i Afghanistan, om relationerna mellan de som blir hjälpta och de som hjälper flyktingar i Sverige, hur det är att vänta på asyl, hur ensakommande ungdomar i Sverige har det – ja, allt. Han kan ge en helhetsbild. Men just nu säger jag: Gå på någon av Ali Zardadis föredrag! Boka honom som föreläsare för din arbetsgrupp! Hans bok är en perfekt julgåva. Länk till ställe att köpa boken på finns t.ex. här:

Mänskliga rättigheter och medicinsk etik vid åldersbedömning och avvisning
Barnläkaren Henry Ascher delade så slutligen med sig av några sina erfarenheter och sitt arbete kring svårigheter vid åldersbedömning och talade om vikten av att ha fokus på mänskliga rättigheter. Henry Ascher har ett encyklopediskt kunnande i dessa frågor och det känns visserligen fåfängt att försöka återge allt det som togs upp, på några ynka rader, så det får bli ett axplock.

Henry har ett budskap. Med all hans erfarenhet och kunnande vågar han sätta fingret på nutidens dilemma och dra linjer mellan punkterna och visa på ett mönster. Det handlar om vår tids brist på civilkurage. Att vi håller på att låta något hända, som redan har hänt en gång i historien och som är på väg att hända igen. Henry Ascher pekar på parallellerna mellan Förintelsen och pogromerna och hur vi behandlar flyktingar i dessa tider. Hur vi i dagens Sverige börjar bli avtrubbade och normaliserade på den inhumana situationen som många flyktingar lever under. Om att det är farligt att vara för lydig och bara acceptera sakers tillstånd. Och detta är viktigt. Det är viktigt att se när man börjat bli normaliserad på en dålig sak. När man börjar acceptera något som egentligen är helt absurt. Att en människa som inte har de fyra sista siffrorna i sitt personnummer, inte skulle omfattas av de mänskliga rättigheterna. Att han eller hon, om något hände, inte skulle ha rätt till samma vård, att det på något vis skulle vara någon skillnad. Det är absurt. Och att vi, om vi faller in i acceptans och slutar göra motstånd, riskerar att bli delaktiga i ett ont system.

Henry pekar på ett av de viktigaste resultaten i Nurbergrättengångarna (1945-1949) – och det är att vi faktiskt aldrig kan skylla någon annan för de handlingar vi gör. Vi har alltid ett personligt ansvar. Vi kan vara omgivna av både tryck, press och förtryck, trots detta kan vi välja att göra det som är humant, vi kan göra välvilliga tolkningar i ett alltför grymt system och vi kan göra motstånd och protestera när det inhumana går för långt.

Vad gäller Migrationsverkets åldersbedömningar i samarbete med Rättsmedicinalverket, så är Henry Ascher kritisk till att man vid Rättsmedicinalverket ens genomför dessa. Det är en vansklig metod med stora felmarginaler och när man kombinerar de två osäkra metoder som knäleds- och tandröntgen så ökar ju osäkerheten dubbelt! Alltså – nota bene – det blir alltså inte mer säkert för att man tar två svaga metoder, tvärtom!

Henry Ascher tar upp att Svenska Barnläkarföreningen nu har skrivit ett brev till migrationsminister Heléne Fritzon i regeringen, där man starkt kritiserar det rättss- och det medicinskt osäkra i att försöka göra åldersbedömningar. Jag väljer här att citera ett stycke ur brevet.
”Behovet av en rättssäker åldersbedömning kvarstår. En sådan måste överensstämma med vetenskap och beprövad erfarenhet och leva upp till Sveriges mänskliga rättighetsförpliktelser. Någon idealisk medicinsk metod för att bedöma ålder i övre tonåren finns i inte idag. Ett första steg vore att RMV uppfyller det man återrapporterat till regeringen och fullt ut tillämpar tvivelsmålets fördel. Det skulle innebära att om en eller båda undersökningar talar för att den undersökte är under 18 år så bör hen också bedömas så. Med en sådan bedömning skulle en tredjedel av de ungdomar som av RMV bedömts som vuxna ha blivit bedömda som barn, med rätt till skolgång och förbättrade möjligheter till uppehållstillstånd som följd. Utifrån den erfarenhet vi nu har av medicinsk åldersbedömning vill Barnläkarföreningen uppmärksamma regeringen på vår oro för nuvarande metod och för de allvarliga konsekvenser bedömningarna har fått och kommer att få framöver om ingen förändring kommer till stånd. ”

Brevet finns i sin helhet att läsa på följande länk:

Jag avslutar min blogg här med att återkomma till ett begrepp som togs upp flera gånger under dagens seminarium – och det är begreppet Vårdhinder. Det togs upp av i princip samtliga föreläsare på olika sätt. Vårdhinder betyder hinder från att söka och tillgodogöra sig vård på lika villkor med övriga människor i samhället. Även begreppet ”Vård som inte kan anstå” – kan råka bli ett hinder om begreppet vantolkas. Hindren för vård är många i Sverige idag – orimligt många – och med ett ökat samarbete mellan Rosengrenska och VGRegionen, genom att sprida kunskap och information, får vi nu hjälpas åt att komma över dessa. Målet är lika vård på lika villkor och kampen för denna mänskliga rättighet fortsätter!


Tack för att du läste ända hit!
Hanna Tellholt
Medicinsk sekreterare och Asylrättsaktivist
Göteborg den 26 november 2017


I 41 dagar har nu irakierna strejkat vid Migrationsverket, Agnesfridsvägen i Malmö, för rätten till asyl. Inga tecken tyder på att man ämnar ge upp, trots att repressionen från alla håll varit extremt hård, med rasistiska attacker, trakasserier från Malmöpolisens sida, hunger, trötthet, regn och kyla, men inget knäcker denna grupp.

Några av medlemmarna i den irakiska strejkgruppen. Första bakre raden, från vänster till höger: 1. Laith Al-Jobowry 2. Ali Abbas Mohammed Zayer 3. Zidoon Funoon Alzamily 4. Salam Al Haddad 5. Ali Sabah Torki Alibrahimi 6. Abdulhasan Layth Alkooz 7. Ali Almansoor 8. Ahmed Adnan Diyab 9. Hayder Shahoodh 10. Ali Al Eraki
Andra, främre raden – från vänster till höger: 11. Ahmed Mahdi Al-Tameemi 12. Aboulen Mehhodi  
13. Mohanad Hammood. 14.  Adnan Albethany. 15. Jawad Mohammedsafaa 16. Gazwan Al Anaz 17. Mohammed Taher-Hussein 18. Ghaith Layth Alkooz 19. Dyaa Subhekareem 20. Nibra Ridha Kadhim 21. Abdullah Eid Rawhan  22. Farazdaq Torres

Under midsommaraftons kväll besöker jag gruppen. En del av strejkens medlemmar har just gått iväg till en nära belägen lokal som man får låna för att tvätta kläder, diska, duscha och ladda sina telefoner. Det praktiska stödet till gruppen har ökat efter allt som tidigare hänt (se tidigare blogginlägg) och gruppen har fått bättre förutsättningar att sköta sina dagliga rutiner nu. Som besökare känner man av att gruppmedlemmarna är vid gott mod. Arbetet har nu börjat gå in i en ny fas. Förra helgen besökte juristerna Birgitta Elfström och Arne Malmgren, tillsammans med Tobias Lohse från Refugees Welcome Sweden, gruppen och man har så smått påbörjat den juridiska delen av arbetet med strejken.

170618: Juristerna Birgitta Elfström och Arne Malmgren träffar strejkgruppen tillsammans med Tobias Lohse, Refugees Welcome Sweden.

Gruppens deltagande förra helgen i demonstrationerna vid Möllevångstorget i Malmö, som ordnats av Stories of the Refugees, blev mycket lyckade. I demonstrationerna, som var landsomfattande, deltog även flyktingar från andra länder och en mängd organisationer, bl a Ensamkommandes Riksförbund och Vänsterpartiet. För de som missade demonstrationerna, kan jag här återigen visa ett sammandrag från demonstrationen i Malmö, som filmades av den afghanske journalisten Wares Khan, från Malmö TV.

För övrigt: Det kan inte nog betonas hur viktigt det dagliga stödet i en strejk är, så jag vill verkligen uppmana alla som kan att åka ut till strejkgruppen och hälsa på, om så bara en liten stund. Allt stöd under den här tuffa perioden är varmt välkommet! ❤

Således: Kampen för rätten till asyl fortsätter!
Jalla, jalla, asyl åt alla!

Malmö, midsommarafton, fredagen den 23:e juni 2017

Hanna Tellholt

Länk till Irakiska strejkgruppens svenska sida på Facebook:

Obs! Uppdatering kl 1:06, söndag: Får direkt eter publicering av detta blogginlägg, uppdatera info här nu, då man i eventet för blockaden, låter meddela att deportationen av Sadiq Hassani har inställts, vilket vi kan tolka som ett lyckat arbetsresultat på både juridisk och aktivistiska arbetsområden, i samverkan. Bra kämpat, alla! 🙂 ❤

Irakiska strejkgruppen drabbades under natten mellan söndag och måndag av ett hatbrott. Under torsdagen gick sedan Malmöpolisen in på strejkområdet och misshandlade de strejkande samt lade beslag på deras tillhörigheter. Civilsamhällets stöd till dem har nu ökat och strejken fortsätter. Igår, lördag, deltog gruppen i demonstration för rätten till asyl, en demonstration som även var landsomfattande. Asylstafetten har kickat igång och man gick igår till Lund. Vid Märsta försvar pågår idag ett försök att stoppa deportationen av den unge afghanen Sadiq Hassani.

I veckan som gick drabbades den irakiska strejkgruppen vid Migrationverket, Agnesfridsvägen i Malmö för ett chockerande hatbrott. En nazist körde in sin bil på gruppens område och det var enbart tur att ingen skadades. Tyvärr ser det ut som att Malmöpolisen försöker fubba bort lagföringen av delar av de anmälda brotten, som blir flera, men tacksamt nog bevakar nu även flera olika media frågan. Bara några dagar efter detta har Malmöpolisen gått in med ett fruktansvärt overkill av resurser och misshandlat de strejkande, gripit några av dem och lagt beslag på deras tillgångar.

Det ser tyvärr ut att bli en tung strejk, detta. Men nu är det en gång för alla så att denna gruppen är övergenomsnittlig van vid tung repression och de får nu också ett växande stöd av civilsamhället, som kommer att stödja dem och solidarisera sig vidare med gruppen i den fortsatta kampen. Det är dock märkligt vilken efterbliven hållning Malmöpolisen har i denna fråga. Man hade kunnat bevilja gruppen tillstånd med rätt att sätta upp tält för länge sedan och sluppit mycket av det som gruppen nu utsatts för. Det har tidigare gått att göra i andra stora städer som Göteborg (iraniernas och palestiniernas långvariga strejker) och i Stockholm (iraniernas strejk vid Sergels torg). Varför det skulle vara så svårt att bevilja ett mer komplett tillstånd och Malmö och låta blir att fullkomligt terrorisera de strejkande, är i nuläge fortfarande oklart. Men det finns inget som tyder på att man tänker ge upp kampen, tvärtom, all repression har enbart gjort denna grupp mer motiverad att fortsätta kampen för rätten till asyl.

Igår, lördagen den 17:e juni, hölls det demonstrationer i hela landet runt temat ”Stoppa deportationerna!” Undertecknad gick dit med deltog tillsammans med den irakiska strejkgruppen och demonstrationen hölls vid Möllevångstorget i Malmö och den hade organiserats av gruppen ”Stories of the refugees”. Medverkande var människor från en mängd organisationer, bl a Ensamkommandes förbund och Vänsterpartiet i Malmö. Man gick sedan ett demonstrationståg vidare upp till Gustav Adolfs torg och där hölls en ”die-in”, tal, läsande av dikter och sång. Wares Khan, från Malmö TV, rapporterade från demonstrationen, se länk till video längst ner i detta inlägg.

Hanna Lucia Tellholts foto.
Banderoll från gårdagens demonstration i asylrätt vid Möllevångstorget i Malmö

En video som visar hur tvångsdeportationen av en afghansk man ombord på en flight med Turkish Airlines, visas nu på sociala medier, länk nedan. Det syns tydligt hur mannen misshandlas och hur passiva människorna runtomkring beter sig. Det har i efterhand visat sig, berättat av en i Kabul boende journalist, Sune Engel Rasmussen, verifierat att deportationen sedan stoppades och att många blivit upprörda, trots att det inte riktigt syntes på videon. Det kan dock inte nog understrykas hur viktigt det är att de som befinner sig ombord på ett flyg där någon tvångsdeporteras, hjälper till att intervenera, ta diskussionen med personal och pilot och även att man försöker göra passivt motstånd genom att helt enkelt vägra sätta sig ned.

Idag kommer har Migrationsverket och Gränspolisen anlitat just Turkish Airlines igen (ja, man har gjort det förr från Sverige också), för att man ämnar försöka tvångsdeportera den unge afghanske pojken Sadiq Hassani. Han kan möjligen ha flyttats från Åstorp till Märsta då Gränspoligen märkte att motståndet var mycket stort denna gång vid Åstorps förvar, men aktivister har varit dynamiska och begett sig till Märsta förvar nu också. En flight beräknas gå från Arlanda, terminal 5, kl 18.15. Asylnätverket uppmanar alla som kan att bege sig till Arlanda och uppmana människor att göra motstånd mot denna deportation. Ensamkommandes förbund organiserar just nu blockad vid förvaret i Märsta och man har varit där sedan igår kväll och även sovit utanför förvaret under natten. Se länk till event längst ner i detta inlägg. Uppdatering kl 1:06, söndag: Får direkt eter publicering av detta blogginlägg, uppdatera info här nu, då man i eventet för blockaden, låter meddela att deportationen av Sadiq Hassani har inställts, vilket vi kan tolka som ett lyckat arbetsresultat på både juridisk och aktivistiska arbetsområden, i samverkan. Bra kämpat, alla! 🙂 ❤

Till sist, men inte minst: Asylstafetten har börjat gå nu, en årligt kommande vandring för rätten till asyl. Man avgick från Möllevångstorget i Malmö, vid lunchtid igår och gick då först till Lund. Länk till deras sida på FB längst ner i detta inlägg, följ dem! Gå med en bit på vägen! Berätta om dem! ❤

Således mina vänner: Kampen för rätten till asyl fortsätter och vi blir starkare för varje dag som går!

Malmö den 18:e juni 2017

Hanna Tellholt

170614 AFA Malmö: Organiserad nazist attackerade demonstranter:

170618 Kvällsposten/Expressen: Nu berättar demonstranterna i Malmö om naziattacken

170617 Malmö TV:s rapportering  från asylrättsdemonstration i Malmö. Reporter: Wares Khan

170617 Länk till inlägg på Facebook av Abdul Ghafoor, gällande våld vid tvångsdeporation

170617 Länk till Ensamkommande förbunds event gällande idag, 170618

Länk till Asylstafetten 2017 – sida på FB:[%7B%5C%22surface%5C%22%3A%5C%22timeline%5C%22%2C%5C%22mechanism%5C%22%3A%5C%22surface%5C%22%2C%5C%22extra_data%5C%22%3A[]%7D]%22%2C%22has_source%22%3Atrue%7D&source=22&action_history=[%7B%22surface%22%3A%22timeline%22%2C%22mechanism%22%3A%22surface%22%2C%22extra_data%22%3A[]%7D]&has_source=1&pnref=story