Inlägg märkta ‘deportationer’

I Göteborgs Tingsrätt meddelades idag domen mot Elin Ersson, som stoppade en flight med en person som riskerade deportation till Afghanistan. Hon döms till brott mot luftfartslagen och skall betala 60 dagsböter à 50 kronor till staten. Jag antar att domen kommer att överklagas till både Svea Hovrätt och eventuellt Högsta domstolen, då det rör sig om ett principiellt viktigt mål.

Det jag personligen reagerar på just nu, är att det skrivs om vad det har kostat att stoppa planet, att det i en demokrati är principiellt fel att stoppa ett flyg osv. osv. På få ställen tas det upp vad ett människoliv är värt utan man hävdar att mannen på flyget ju ”hade gått med på” att återvända och ingenstans verkar någon fundera över hur fri hans vilja egentligen varit i det fallet. Och låt mig då göra klart här, att jag personligen inte anser att en person som blivit straffad och sedan suttit av sitt straff, sedan skall få ytterligare bestraffning genom deportation till ett land där denne riskerar att bli dödad.

För den som flyr har egentligen inget val, det är därför man flyr från sitt hemland. Inte ens tingsrätten tyckte att frågan om nöd – ett begrepp som annars är det som aktivister brukar åberopa i den här typen av rättegångar – var intressant utan man hade argumenterat att våra Migrationsdomstolars beslut skall respekteras. Vi aktivister väntar fortfarande på den dag då våra Migrationsdomstolar slutar bryta mot principen om non refoulement och när Migrationsverket slutar negligera asylsökande människors skyddsskäl. Och vi kommer att fortsätta kämpa för att människor inte skall skickas i döden.

Således: Domen idag mot Elin Ersson kommer inte att förändra det faktum att vi som är aktivister fortsätter att göra motstånd mot deportationerna till farliga länder. Motståndet kommer att fortsätta. Däremot är det möjligt att vi behöver se över våra olika arbetssätt, men det måste vi alltid göra. Allt motstånd måste anpassa sig över de förändringar som sker i systemet och vi kommer alltid att behöva förhålla oss till den repression som deportationssystemet försöker utöva över oss.

Och våra arbetssätt har förändrats under den period som jag varit aktivist i dessa frågor, vilket är på denna sida om millennieskiftet.

En av orsakerna är att Polis och Gränspolis ändrat sitt arbetssätt och nu utvisar med kortare tid mellan delgivning och avvisning, att man nu även har fler resurser till sitt förfogande. Tidigare var det några polisbussar bara vid deportationerna, kanske någon kravallbuss, men sedan kom fler poliser, fler polisbussar, kravallbussar, polishundar, polishästar, ibland till och med en polishelikopter. Till en början avgränsades området kring deportationsbussen med plastband, sedan började man använda kravallstaket, men här i Göteborg har striden generellt oftast stått kring T-korset, utfarten från Kållered och vi aktivister har på olika sätt försökt hindra utfarten där. Ja, jag beskriver det hela öppet, eftersom inget av detta är någon hemlighet dessa dagar.

Repression har drabbat de ledande aktivisterna, några av dem en mycket hård och överdjävlig personlig repression. De har fysiskt misshandlats på plats och det bedrevs mot en aktivist en rent av häpnadsväckande antikampanj med rent malign rättsröta i just det ärendet. Annars har det även varit flera rättegångar, där faktiskt de flesta aktivisterna har friats.

Vi mobiliserade till en början via anonymiserade sms-listor, sedan kom Facebook och vi övergick till öppen mobilisering, via olika event. På senare tid började en del av de som tidigare åkt ut, istället följa via FB och skrev ”är det några där, är det någon idé att åka ut” hemifrån stugvärmen. Men FB har inte bara inneburit att folk övergått till att följa händelserna på håll, mobilisering via sociala medier har också inneburit att fler kunnat åka långväga ifrån till aktionerna.

En film från januari 2011 – då förvaret vid Sagåsen, Kållered, hölls i blockad av aktivister i 3 dygn.
https://www.youtube.com/watch?v=yxnM59CJbIk
De aktioner som ordnats på senare tid, har mest rört sig om motstånd mot gruppdeportationer till Afghanistan. Det har då mer handlat om demonstrationer, inga blockader och hittills på senare tid, har iallafall inte jag kunnat se att någon av oss lyckats stoppa någon buss, vilket absolut inte är någon kritik mot någon av alla dem som är där och försöker, utan mer ett konstaterande som beskriver hur svårarbetat det är idag med just de fysiska stoppen på grund av de övermäkta polisiära resurserna som staten väljer att lägga på att skicka människor till farliga länder.

Tidigare: Vi fick bussbolag att sluta ta uppdrag med körningar till flygplatsen, vi stoppade något flygplan genom att komma i kontakt med piloten som skulle flyga och när han insåg att familjer skulle splittras vägrade han att aktivt delta, då han själv var familjefar. Men i och med Frontex’s anonymisering av flighterna vid gruppdeportationer har vi funnit det svårt att göra motstånd vid dessa. Dock har flera individer själva lyckats stoppa sina egna deportationer vid reguljära flighter. Och tilläggas kan, att vi har haft lyckade stopp av reguljära flighter av aktivister, t.ex. då Vänsterpartisten Malin Björk klev ombord på en flight från Östersund och vägrade sätta sig ner, se denna artikel.
https://www.etc.se/inrikes/malin-bjork-v-darfor-stoppade-jag-planet

Den gången var det ingen som sprang och anmälde någon för något luftfartslagbrott, då kunde man fortfarande tala i termer om humanitär rätt i detta dj-vla landet, så i det ljuset blir rättegången mot Elin Ersson ett slags signum för våra nya, mer mörkblåbruna tider där det pratas alltmer om ekonomism i saker och ting och i den rättegången tvingades försvararen även utgå ifrån en ny infallsvinkel, eftersom begreppet nöd inte hade tillräcklig tyngs tydligen – för vad är väl ett människoliv?

Det finns en sak till jag vill ta upp, om hur vi jobbar. Den första är att vi numera kämpar mer direkt på den juridiska arenan. Många av oss som tidigare varit redo att med våra kroppar stoppa en bil eller buss, har istället valt att jobba via juridiken, genom att försöka få till beviljat, ett så kallat verkställighetshinder. Där vi tidigare tog på oss ylleunderställ och tog med termos för lång utevistelse, har flera av oss istället odlat vårt kontaktnät av advokater och jurister som är redo att skriva dessa och några av oss har till och med fortbildat oss så mycket i dessa frågor att vi även skriver sådana själva. Det är kanske just den juridiska vägen varit det framgångsrika sättet att stoppa deportationer på senare tid. Det är enligt min mening, en underskattat metod, som om vi organiserade oss ännu mer på detta område, möjligen skulle kunna få ut fler personer ur förvaren. Och särskilt när vi idag vet hur ”underbehandlade” många asylansökningar egentligen är, och det absolut bästa vore om de som får avslag fick tidig rättshjälp att skriva dessa verkställighetshinder. Dock måste jag självklart betona i det här sammanhanget att vi öppnar upp för risken med en ökad rättsosäkerhet när lekmän börjar ge sig på det som en lång utbildning i juridik egentligen kräver. Våra klienter borde egentligen ha VIP-kort hos de allra bästa i asylrätt, eftersom deras ärenden ofta blivit misshandlade av Migrationsverket under alltför lång tid.

En fråga jag asylrättsaktivist ställer mig, är varför det stöd som tillerkänns en asylsökande, enbart ges fram till det tredje avslaget. Det blir en fråga om ”tur eller otur” då, om den som fått avslag, haft ett så engagerat ombud att han/hon kan få hjälp med att skriva ett verkställighetshinder. Juridiska ombud kan jobba pro bono, men gör ofta inte det, utan börjar då kräva pengar av en klient med noll inkomst för att jobba vidare med ärendet, vilket är en inhuman situation, att någon som kämpar för sitt liv med näbbar och klor, ska sitta medellös och därmed rättslös.

I en humanitär stat borde systemet fungera så att en individ får en så rättssäker behandling att den, även om denne inte håller med om att det är ett bra beslut, ändå bereds möjlighet att begripa sitt beslut och att det känns som ett rimligt beslut. Men idag är alltför många beslut orimliga, ologiska och grymt inhumana. Det är därför vi blir aktivister. Också de som varit tysta tidigare då de trott att det fanns en rättvisa i asylsystemet, har sett för många orättvisor ske och börjar agera.

Jag menar med emfas att det inte skulle behöva vara en fråga om pengar, att försöka få igenom rättvisa i sitt ärende. Staten borde garantera rätt till VUT även med det offentliga ombudet, blir det sedan avslag på det så kanske man sedan även kunde skapa en institution som prövar om ärendet kan behöva anmälas till FN, gå via CAT eller Europadomstolen. Jag saknar en sådan institution idag, idag finns i Sverige ett antal ideella organisationer bara och det räcker inte. Vi skall inte lämna människor i hopplöshet, prisgivna till enbart tur eller andras eventuella generositet eller goda vilja. Det är inte nog att vi låter det bli så.

Med allt detta som bakgrund vill jag säga, att det är nog ingen av oss aktivister som är förvånade varken över att Elin försökte stoppa planet, då hennes agerande vilar på en lång kamptradition, eller över Göteborgs Tingsrätts dom, men att det för oss inte gör någon skillnad. Så länge asylsökande behandlas som de gör i Sverige, kommer vi att fortsätta vårt arbete med att få upp de här frågorna på agendan som vanligt. För oss har det – och kommer alltid – att handla om värdet i ett människoliv. Och det låter sig inte värderas i pengar.

Således: Kampen för rätten till asyl fortsätter alldeles som vanligt!

Göteborg den 18:e februari
Hanna Tellholt
Aktivist
Göteborg

Bilaga:
Flygblad som kan delas ut vid flygplats i händelse av tvångsdeportation.

Annonser

(Fritt att dela vidare.)

Nu sprids ryktet i sociala medier om att en person begått självmord i ett av förvaren. Personen gjorde ett självmordsförsök och dog senare av skadorna, sägs det. Det cirkulerar olika rykten i sociala medier och just nu råder chock och förstämning. Detaljerna i detta kommer att klargöras den närmaste tiden och det kommer att ske flera samlingar runtom i landet de kommande dagarna.

När en ung människa väljer att ta sitt eget liv, så är det oftast så att personen egentligen ville leva, men inte stod ut med att må dåligt. Ett självmordsförsök är oftast ett rop på hjälp, och den som mår så dåligt, vill oftast att någon skall försöka stoppa det.

Det har flera gånger varit självmordsförsök i samband med tvångsdeportationer, vilket säger något om det inre tryck som en sådan sak, lägger på en ung människa. Migrationsverket, de nya, tillfälliga asyllagarna och människorna i landet Sverige bär ansvaret för detta. Vi tillsammans har ansvar för att skapa ett samhälle där unga känner att de orkar med sina liv och vi har ett ansvar för att inte utsätta unga människor för inhuman stress och press.

Därför är det dags att tvångsdeportationerna till Afghanistan stoppas nu.

Afghanistan har visat sig vara världens farligaste land när man ser till terroraktioner och vi vet redan nu sedan tidigare gruppdeportationer till Afghanistan att de som deporteras dit har hamnat mitt i nya bombdåd. De har mycket svårt att klara sig i ett söndertrasat Afghanistan och det är inte rimligt att skapa eller att hänvisa till några återtagandeavtal, när ett land inte kan garantera säkerheten för sina invånare. Dessutom bryter Sverige, och har upprepade gånger brutit mot principen om Non-refoulement, den princip som säger att en person inte skall deporteras tillbaka till ett land om personen riskerar fara för sitt liv i det andra landet.

Till dig som mår dåligt nu, har jag några råd:
Ett råd är ”Tre V: Värme, Vila och Vänskap”.
Värme: Om du mår akut dåligt, försök ta det lugnt och håll dig varm. Ta gärna en varm kopp te, en filt över axlarna och sätt dig ner och försök att andas lugnt. Värme kan hjälpa dig att slappna av lite.
Vila – ta det lite lugnare: Du behöver inte var aktiv och göra en massa saker utan kan ta det lugnare i några dagar och återhämta dig om du fått en chock eller har mycket ångest. Prioritet ett är att må lite bättre först.
Vänskap: Försök att prata med någon. Att sitta ner i lugn och ro med en annan människa kan avhjälpa en del av ångesten. Du behöver inte prata jättemycket, du måste inte berätta allt och dyka djupt i allt det som är svårt för dig. Det är helt okej att prata om helt andra saker, även ytliga saker, saker som gör dig lite glad och det är faktiskt okej att skratta också. Det viktigaste är att du inte är ensam.

Om du mår så dåligt att du känner att du inte klarar av din situation, be om hjälp att få träffa en läkare. Mår man rejält dåligt så kan det behövas mer vård och en läkare kan bedöma vad som behövs. Det är lika plågsamt att må dåligt i själen, som det är att ha en sjukdom i kroppen och man har rätt att få vård och hjälp för att må lite bättre.

Länkar:
SuicideZero – FB-sida med basic info och kontaktvägar för hjälp och råd om hjälp vid suicidrisk.
https://www.facebook.com/suicidezero/
SuicideZero – hemsida:
www.suicidezero.se

SPES – Riksförbundet för Suicidprevention och Efterlevandes Stöd.
https://www.facebook.com/RiksforbundetSPES20150626/
SPES – hemsida:
http://spes.se

Hanna Tellholt
Aktivist
Göteborg den 9:e december 2018

Flera enstaka deportationer är planerade i dagarna som kommer nu och det är möjligt att någon av dessa faktiskt även egentligen är en planerad gruppdeportation men det är oklart i nuläget. Imorgon, söndagen den 7/5, sker deportation från Landvetter, troligtvis med ett plan som avgår 18.10 med Turkish Airlines till Istanbul och sedan vidare därifrån till Kabul. Från förvaret i Märsta utanför Stockholm, ryktas om deportation av flera personer till Afghanistan under måndagen den 8/5 och från Flen i Södermanland, planeras deportation av en konvertit ske till Afghanistan på tisdag, den 9/5, det är möjligt att han förs till Märsta förvar i ett första skede men än så länge har den personen inte fått någon information om detta.

Personen som Gränspolisen planerar att deportera från Landvetter imorgon, söndagen den 7/5, heter Javid Ali Zadeh och är konvertit. Artikel om honom publicerades i tidningen Dagen den 3:e maj, länk till artikeln:
http://www.dagen.se/slutgiltigt-nej-till-utvisningshotade-javid-ali-zadeh-1.961401

Javid har idag fått information från Gränspolisen om att han kommer att föras ut från förvaret i Kållered, Sagåsen utanför Göteborg vid kl 15.30 och sedan kommer planet att avgå kl 18 från Landvetter. Turkish Airlines flight till Istanbul går kl 18.10 och troligen förs Javid till Istanbul för byte att flight till Kabul därifrån. Asylnätverket uppmanar nu alla som kan, att bege sig till Landvetters flygplats under eftermiddagen för motstånd mot denna deportation och att dela ut det flygblad som finns på bilden nederst i detta blogginlägg.

Personen som skall deporteras från Flen är också konvertit och han har i nuläget fått informationen att deportation av honom är planerad att ske under tisdagen den 9/5, oklart än så länge från vilken flygplats.

Att Migrationsverket väljer att deportera personer som konverterat är inte i linje med Migrationsverkets egna juridiska riktlinjer RCI SR 59/2016 gällande Afghanistan. Länk till dessa:
https://www.migrationsverket.se/download/18.2d998ffc151ac387159194c1/1485556080208/RCSR5916.pdf

Med tanke på det försämrade säkerhetsläget är det ju överhuvudtaget helt förnuftsvidrigt att Sverige insisterar på att fortsätta med deportationerna till Afghanistan. Länk till anteckning på FB med uppdateringar om senaste händelserna i Afghanistan:
https://www.facebook.com/notes/hanna-lucia-tellholt/afghanistan/745253825492006/

Även en iransk konvertit som just nu befinner sig i förvaret i Sagågen, Kållered, hotas nu av deportation till Iran.
Datum för deportation är än så länge oklart. Hans namn är Hamidreza Hamideh Abolmali och han är konvertit. Asylnätverket vill här uppmana till att man hjälper till att cut/pastea följande text som gäller Hamidreza och hans ärende och maila in det till Migrationsverket till följande adress: migrationsverket@migrationsverket.se

——————Text börjar här:
Till Migrationsverket i Göteborg,
Beteckning :10-987894
Deportera inte Alireza Hamideh Aboalmali till Iran!
Alireza är en asylsökande iranier som har arresterats av Migrationsverket och risken är stor att han deporteras till Iran.
Alireza är en 42-årig iransk man som flydde till Sverige för tio år sedan p.g.a. svåra livsvillkor och Irans islamiska Republikens omänskliga lagar och sökte asyl här. Han fick tyvärr avslag av alla berörda myndigheter och blev tvungen att leva under jorden, alltså ett annat omänskligt, svårt och olagligt liv. Han blev tyvärr tagen av polisen den 28 mars 2017.
Vi är många Alirezas vänner i Göteborg. Vi alla är oroliga för honom. I Iran är konvertering från islam till en annan religion räknas som förräderi och hädelse. Om Alireza återvänder eller avvisas till Iran är straffet som väntar på honom väldigt svårt eftersom han räknas som en avfälling. Migrationsverket ska ta hänsyn till det fakta också. Migrationsverket bör titta på artikel 167 av Irans konstitution och se vilket hårt, svårt och grymt straff väntas på en avfälling.
Vi vet att varje asylsökande ska själv bevisa orsaken till sin asylansökan. Även om Migrationsverket anser att Alireza inte har tillräcklig med bevis på hans farliga situation i Iran ska man ta hänsyn till den tiden han har varit här. Han har varit här i Sverige under de sista 10 åren och har deltagit i oerhört många aktiviteter mot den omänskliga iranska islamiska regimen som en kristen människa.
Det ser ut att Alirezas liv har varit hittills fullt med svårigheter, lidande, orättvisor, rädsla och förföljelse. Det är helt sannolikt att om han avvisas till Iran blir han en annan offer för olika omänskliga och grymma lagar och orättvisor i Iran,
Med hänsyn till sådana otvivelaktiga fakta ber vi Migrationsverket att annullera avvisningsbeslutet och låta honom ha ett liv med säkerhet i Sverige.

————–Slut text.

Sedan länge har det stått i Migrationsverkets egna juridiska riktlinjer – RCI 16/2012 – gällande Iran att man inte bör utvisa konvertiter. Särskilt kan följande stycke noteras:

”Förutsatt att den sökande har gjort sin grupptillhörighet sannolik får denna i
många fall stor betydelse vid prövningen av skyddsbehovet. Detta gäller inte
minst individer som ingår i någon av nedanstående grupper.
* Medlemmar i gruppen Bahai,
* Missionerande kristna,
* Konvertiter,
* Etniska minoriteter som aktivt förespråkar en större självständighet,
* Aktiva medlemmar i kurdiska organisationer eller partier,
* Den baluchiska minoriteten,
* Personer som uttryckt regimkritiska uppfattningar på internet som
inte varit ringa och som kan antas ha kommit till myndigheternas
kännedom.
Den generella säkerhetssituationen för medlemmar i dessa grupper har
sedan presidentvalet i juni 2009 försämrats i sådan utsträckning att om den
sökande gör sannolikt tillhörighet till någon av dessa grupper behöver de
individuella skälen inte vara lika starka som annars för att sökanden ska
anses ha gjort sannolikt att han eller hon är i behov av skydd. Den allmänna
utsatthet som föreligger på grund av grupptillhörigheten kan alltså göra det
lättare för sökanden att uppfylla sin bevisbörda. ”

Länk till MIV:s juridiska riktlinjer gällande Iran.
http://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=27833

Så sent som förra året, 2016, fick Sverige på fingrarna av Europadomstolen, för att man försökt deportera en konvertit till Iran. Sverige fick då betala ett skadestånd till mannen på 310.000 kr samt ersätta mannen för de kostnader han haft för att driva sitt eget ärende. Länk till artikel i Svenska Dagbladet från 160323:
https://www.svd.se/iransk-konvertit-slipper-utvisning

Länklista – Iran.
https://www.facebook.com/notes/hanna-lucia-tellholt/iran/863521083665279/

Således: Det är uppenbart att det börjar gå inflation i att följa sina egna juridiska riktlinjer på Migrationsverket och det kan tolkas som en direkt konsekvens av det påbud uppifrån regeringshåll som handlar om att pogromerna från Europa skall fortsätta. Ja, jag vill kalla det för pogromer, för just nu bedrivs i Sverige en flyktingpolitik som är utan motstycke historiskt sett. Den nivellering, den anpassning mot EU:s bottennivåer som skett och fortsätter att ske, gör att många av oss som är för ett mer humanitärt samhälle, håller på att tappa hoppet om mänskligheten, när vi ser hur deportationspolitiken misshandlar våra medmänniskor. Men det får vi inte göra. Det har vi inte råd att göra. Därför måste vi alla nu hjälpas åt att kämpa mot den här människofientliga politiken. Asylnätverket, som består av flera olika organisationer, vill uppmana alla att bege sig till förvaren, öka kontaktytorna med de intagna, hjälp till med att göra motstånd vid varje deportation som sker och vi kan vända den här trenden. Sverige måste inte alls ha en lika dålig asylpolitik som övriga EU, detta är något som våra politiker just nu har lagstiftat fram och det kan lagstiftas om åt ett bättre håll. Sverige kan faktiskt även välja att vara den humanitära förebild och skyddshamn för utsatta människor, som det tidigare haft rykte om sig att vara och det är det läget vi måste tillbaka till – för allas skull. Inte bara för de som söker skydd i detta land, utan även för att vi skall kunna bevara vår egen humanitet.

Kampen för rätten till asyl fortsätter!

Göteborg, den 6:e maj 2017
Hanna Tellholt
Aktivist i Asylnätverket

PS 1. Jawad, som jag berättat om i tidigare blogginlägg, är fortfarande kvar i förvaret och vi fortsätter att kämpa för att han skall få upprättelse i sitt ärende och få komma tillbaka till en normal tillvaro. Att hålla en åldersuppskriven i förvar överhuvudtaget strider mot allt vad humanitär rätt heter. Länk till tidigare blogginlägg:
https://happytogobattle.wordpress.com/2017/04/28/granspolisen-forsokte-smygdeportera-jawad-till-afghanistan/

PS 2. För övrigt är det ca 7-9 personer totalt från just Afghanistan, som befinner sig i förvaret i Sagåsen, Kållered utanför Göteborg, ca 3 personer i Flens förvar, ca 3 i Märsta men där kommer nu besked om att fler förs dit från Gävle förvar under helgen och i Åstorp är nu ca 5 personer. Man kan av antalet personer att döma, dra slutsatsen att vi nu är nära en gruppdeportation igen, förutom de enstaka deportationer och deportationsförsök som sker.

PS 3. Tillägg: 170507: Jag fick igår kväll, 170506, info från person i Kabul om att en person som man försökt deportera från Sverige under dagen, möjligen inte skulle ha blivit accepterad och då var väg åter till Sverige. Personen anlände sedan åter till förvar. Min tolkning (gör inte anspråk på att ha örnkoll här, detta är spekulationer nu) av denna händelse är följande: Den här personen har förts på tillfälliga resehandlingar till Kabul men nekats inresa av passpolis i Kabul. Detta är på ett sätt inget nytt. Tillfälliga resehandlingar kan utfärdas för personer och de kan resa på dem, sedan behöver det mottagande landet ändå också sedan göra sin id-kontroll. Detta har hänt även vid deportationer till andra länder. Gränspolisen lyckades få ut resehandlingar för en person, man reste med hen till det land man tänkt deportera, men av olika anledningar togs personen ändå inte emot och man reste tillbaka. Därför vet man liksom inte alltid om en deportation alltid gått igenom hela vägen, innan man fått bekräftelse på att personligen verkligen kommit igenom även passkontroll i mottagande landet.  Min fundering just nu handlar om, huruvida en person med enbart resehandlingar, utan godkända id-handlingar, får en mer rigorös genomgång vid en enstaka deportation och om det möjligen blir en mindre rigorös genomgång vid gruppdeportationer. Eftersom det spontant ser ut som att Afghanistan accepterar personer med enbart resehandlingar vid gruppdeportationer. Man kan tolka den här händelsen, som att just den här personens smala lycka (ja, allt är relativt) var just nu att han inte hade av Afghanistan godkänt id iallafall. Slut på spekulation.

Nedan: Flygblad som kan delas ut vid incheckning till reguljär flight vid deportation.