Jag vill inleda detta blogginlägg med att meddela, att jag av flera journalister fått rådet att inte blogga om detta, eftersom jag då kan anses föregå själva rättsprocessen, då jag ju även är inkallad att vittna vid den rättegång som kommer att ske i Göteborgs Tingsrätt den 10 december i år (Obs! Rättelse: Rättegångsdatumet är nu framflyttat till 20 februari 2014). Jag väljer trots detta att skriva om hur jag ser på saken, eftersom jag anser att det är Gränspolisen i Västra Götaland som här försöker skapa en slags kvasiprocess gentemot Stefan Berg. Jag uppfattar det som, att det är polisen som egentligen försöker hämnas något där dom redan fallit, nämligen detta att Stefan Meijerborg redan dömts för framkallande av fara samt att utbetala böter och rättegångskostnader i ärendet. Därför har jag personligen mycket svårt att anse att jag inte borde föregå någonting överhuvudtaget. Detta är inte per definition att föregå en juridiskt motiverad rättegång, detta handlar om att polisen aktivt drar in Stefan Berg i ytterligare en rättegång, man missbrukar rättsapparaten och man gör det i syfte att försöka knäcka hans politiska plattform. Om mitt vittnesmål kommer att dras in som en konsekvens av detta blogginlägg, så kommer detta att få vara det vittnesmål jag har i frågan. Jag kommer inte att skriva särskilt mer om saken, varken före eller efter rättegången.
Bakgrunden är följande: En stämningsansökan har lämnats in från Gränspolisen i Västra Götaland gentemot Stefan Berg. Det rör sig om en händelse där polisman Stefan Meijerborg efter utredning och rättegång, blivit dömd för framkallande av fara. Polismannen dömdes till villkorlig dom och 18 000 kr i böter, han ska också betala tillbaka 27 000 kronor till staten för advokatkostnader.
Denna dom mot polismannen Meijerborg fastställde Göteborgs Tingsrätt, sedan Meijerborg valt att fortsätta köra en sträcka 3,2 km med Stefan Berg fastklamrad på motorhuven av den bil, inuti vilken de andra poliserna samtidigt höll på att misshandla Farhad Hajizada som man ämnade tvångsdeportera från Landvetter den dagen.
Med Tingrättens dom och minutiös utredning, låter sig dock inte Gränspolisen i Västra Götaland nöja, utan likt vilken rättshaverist som helst, har man nu helt enkelt låtit vända på kuttingen och på detta rättshaveristiska tåg har man nu lyckats få med med sig Kammaråklagare Lotta Nielsen i försöket att ställa Stefan Berg till svars istället för sig själva. Man vill nu mena att han liksom likt Spiderman själv, ”har hoppat upp på motorhuven” och genom att göra så, har gjort sig skyldig till ohörsamhet mot ordningsmakten. Man hittar den här gången på (alltså ljuger om), att Meijerborg begärt att Berg skulle avlägsna sig, man försöker göra den 3,2 km långa skräckfärden ”kort” – i första polisrapporten stod 5 km, sedan mättes sträckan till 3,2, nu är den bara ”kort” (man försöker underdriva betydelsen av den långa körsträckan) – och man tillskriver Berg ett uppsåt med att ha klamrat sig fast på motorhuven.
Detta skapar huvudbry för min personliga del. Jag, som vid händelsen stod med i samma grupp, där vi med våra kroppar försökte stoppa denna deportation, blev inte åtalad. När polisbilen kom körande mot oss, lyckades jag kasta mig åt sidan och undvika att bli påkörd av bilen. Detta kunde inte Stefan Berg göra, eftersom han vid händelsen råkade befinna sig mitt framför bilen ifråga.
En rekonstruktionsfilm har gjorts, som visat vad som hände och den visades på rättegången som var. Berg hade ingenstans att ta vägen. Hade han hamnat under den påkörande bilen skulle han troligtvis vara död nu, hade han stått kvar hade båda benen gått rakt av. Stefan Berg hade motorisk reflex nog att hoppa upp lite och skydda sina ben, sedan lyckades han hålla sig fast på motorhuven i ren självbevarelsedrift, eftersom bilen inte stannade utan tvärtom ökade farten. Om detta råder inga tvivel, utan det framkommer i den gediget gjorda utredningen att flera vid tillfället närvarande, har uppfattat att så skedde.
Min fråga är nu: Var är mitt åtal? Om Stefan Berg blir åtalad för att han i ren självbevarelsedrift och för att undvika att få båda benen brutna, kastade sig upp på den framkörande bilens motorhuv, då borde i så fall jag också i ren konsekvens bli åtalad för brottet ”olaga åtsidohoppande”, skulle man kunna tycka. Alla vi som kastade oss åt olika håll borde bli dömda för att vi varit i närheten av denna bil, inte bara den person som befann sig mitt framför stötdämparen och då inte hade möjligheten att hoppa åt sidan.
Under den rättegång som var, levererade gränspoliserna en uppenbart inrepeterad, papegojlikt återgiven skröna, där man tydligt underdrev sin sida av saken och aktivt försökte demonisera Stefan Berg. Detta gjorde man, tydligt coachade med uppmuntrande tillrop av den biträdande sektionschefen vid Gränspolisen, Lars Skoglund. Under rättegången rörde sig den lilla gruppen gränspoliser som en liten mobil enhet. Man tuppade sig och kom med dryga, högljudda och ironiska kommentarer, som om det vore en fotbollsmatch de såg på, inte en tingsrättsförhandling.
En av gränspoliserna, som jag personligen mött i ett annat sammanhang som stödperson till en asylsökande, vilken tvingats på besök hos honom vid Gränspolisens kontor, flirtade ironiskt med mig och föreslog att han skulle sätta sig i stolen precis bredvid mig. Han böjde sig framåt och viskade detta i mitt öra, blinkade jovialiskt med ena ögat samtidigt som han sökte erkännande för detta utspel hos sin kollegor som satt i flock några stolar ifrån och fick deras gillande för detta ”machoutspel”. En sund chef borde ha beivrat ett sådant beteende hos en tjänsteman, men det gjorde inte den biträdande sektionschefen Lars Skoglund.
Denna polisman som ”ironiflirtade” med mig, är alltså den gränspolis, som misshandlade Farhad Hajizada i baksätet samtidigt som Meijerborg körda bilen. Det metabudskap som ingick i hans machoutspel under rättegången var glasklart: ”Här är vi machokillar som får göra som vi vill och vi står utanför lagar och regler, den här rättegången leker vi oss igenom.” Det var det intryck gränspoliserna gjorde för mig under rättegången, att för dem var att de det hela som en lek, en match, ett spel. Något man kan vinna om man bara har muskler nog.
Var står åklagaren i frågan? Hur ser hon egentligen på hela saken? Det kommer vi att märka under rättegången som blir den 10:e december i Göteborgs Tingsrätt. Jag hoppas personligen att rättsapparaten har faktorer som rensar ut oseriösa anmälningar även då de kommer inifrån systemet, men jag känner mig inte säker innan jag får se med egna ögon att så är fallet.
I min verkligheten är ingenting av detta någon lek. Det är allvar och det som stod på spel vid händelsen, var den unge afganske mannen Farhad Hajizadas liv.
Migrationsverket kräver idag att de som inte vill bli deporterade till Afghanistan, måste bevisa att de är skyddsbehövande. Att Farhad Hajizada hade ärr efter 17 knivhugg på sin rygg efter ett övergrepp i Afghanistan där 3 personer, varav en av dem en känd myndighetsperson, dragit in honom i en bil och där knivhuggit honom i ryggen, räckte inte för Migrationsverket som bevis.
Bildtext: Bilden ovan föreställer ryggen på personen som riskerade tvångsdeportation, Farhad Hajizada. Där syns ärren efter knivhugg han utsattes för i Afghanistan. Tre personer, varav vilka en av dem var en känd myndighetsperson, drog in honom i en bil och utsatte honom minst 17 knivhugg. Vid tidpunkten för händelsen vid förvaret, tyckte alltså varken Migrationsverket eller Gränspolisen att Farhad behövde skydd, vilket vi i Asylrörelsen omöjligen kunde hålla med om.
Inte heller att UNHCR rapporterat om att landets farlighetsgrad ökat och att man därmed avråder från deportationer dit, räcker för Migrationsverket, som nu senast den 10 september tvångsdeporterades 9 afghaner från Sverige, från förvaret i Märsta och via ett flyg från Arlanda Flygplats. Av dessa hade 8 personer inte ens fått ett målsägarbiträde och hade inte därför inte kunnat överklaga sina domar. När de i sista minut fick biträde, inhibition söktes, avslogs detta och även överklagan avslogs. Detta under en tidsperiod som orimligen kan ha medgivit att man satt sig in i personernas ärenden, det rörde sig i själva verket endast om några timmar. UNHCR’s varningar till trots, och med det skrämmande slappa tillvaratagandet av de juridiska rättigheterna tvångsdeporterades dessa 9 personer, som dessutom saknade pass. Att så kunde ske möjliggjordes även p g a att Afghanistan just nu tar emot även de som är utan pass och, nota bene, alltså trots UNHR’s varningar. Och efter den 10 september har deportationerna fortsatt. Den 29 september blev det sedan från Göteborg man deporterade till Afghanistan.
https://happytogobattle.wordpress.com/2013/10/02/annu-en-deportation-till-afghanistan-reva-verkar-leda-till-att-logistiken-blir-overordnad-juridiken/
Sverige håller sig alltså inte med någon som helst form av moral och värdighet rörande dessa skyddsbehövande människor. De avkrävs kunna bevisa sitt skyddsbehov. Hur då? När Migrationsverket inte ens tar UNHCR på allvar? Detta är inte och kommer aldrig att vara någon lek eller någon match, för oss inom Asylrörelsen. Det handlar om att skydda liv.
Nu blev inte Farhad Hajizada tvångsdeporterad ändå. Han bröt ihop på flygplatsen av den flash back som uppstod i hans inre, efter att han blivit misshandlad av polismännen i bilen, som brottat ner honom fysiskt i bilen och trakasserat honom verbalt med flera olika tillmälen som jag inte återger i denna artikel. Detta skedde SAMTIDIGT som de körde med min vän Stefan Berg, som i ren självbevarelsedrift klamrade sig fast på motorhuven. Stefan klev sedan av motorhuven, då bilen till slut stannade.
Du som läser detta just nu, försök att föreställa dig, hur nitisk och målinriktad en polis kan bli i sin tjänsteutövning då han först försöker köra igenom en ”köttmur” av människor och sedan fortsätter i flera kilometer, inte meter, med en människa kvar på motorhuven medan hans sällskap inne i bilen misshandlar passageraren. Det är inte en människa längre, det är en maskin som kör den bilen och den maskinen har ingen stoppknapp. Om inte samhället visar maskinpolisen var stoppknappen sitter. Och det försökte man påvisa genom att åtala, vilket inte respekterades av maskinen själv, som nu nidanmäler tillbaka.
I stämningsansökan man nu skickat in, försöker man framställa det som att Stefan hoppat av ”för att ytterligare polisbilar kommit till platsen”. Det var inte därför Stefan Berg hoppade av. Stefan hoppade av för att bilen till slut stannade och det gjorde man inte förrän de andra bilarna kom till platsen och då hade man hunnit köra en ansenlig sträcka som inte kan motiveras. Varför gjorde man det? Man påstår att man inte vågade stanna. 3 beväpnade poliser i bilen, påstår att de inte vågade stanna, att de helt enkelt på något sätt var tvungna köra i flera kilometer? Är det trovärdigt? Att de inte vågade? Eller kan det vara så att man helt enkelt var så nitiska att man helt enkelt bestämt sig för att fullfölja dagens uppdrag till vilket pris som helst – att man använde våld både mot den som satt i bilen och mot den som inte kunde ta sig ner från huven – för att man helt enkelt i sjuklig nitiskhet fortsatte köra no-matter-what-happens?
Min syn på saken: Sanningen är att de misshandlade Farhad inuti bilen, de misshandlade Stefan och utsatte honom för livsfara genom att vägra stanna bilen och låta honom kliva av i ett säkert läge. De försökte tvångsdeportera en i flera omgångar misshandlad, torterad och traumatiserad Farhad Hajizada. Men de lyckades inte med något av sina uppdrag. Stefan hade tur och föll inte av och skyddade på så sätt livhanken. Farhad har nu erhållit det uppehållstillstånd han har rätt till, eftersom han är, per definition, skyddsbehövande.
De försökte köra över oss där vi stod uppradade framför förvaret. De stannade inte bilen, troligtvis för att de var rädda att inte kunna köra vidare i så fall. De hade kunnat välja att inte ens köra ut bilen från förvaret, då de börja öppna inkörsportarna till förvaret och såg att vi stod där, vilket även var fullt synligt genom alla fönster på sidorna och troligtvis även bevakningskameror. Det var även fullt möjligt att bara låta portarna gå igen om bilen och helt enkelt låta bli att köra iväg med bilen. Vi som stod uppradade, stod ca 30 meter ifrån och ingen av oss hade haft en chans att hinna springa fram och störa dem där de stod först.
Men jag antar att istället blir Gränspoliserna förbannade när de ser oss, ger sig ”den” på de ska genomföra sin deportation no-matter-what. Antingen drar de upp taktiken i bilen eller så hade dem den med sig innan, hade pratat om hur de skulle göra. Meijerborg väljer helt enkelt att försöka köra bilen rakt igenom en grupp aktivister och troligtvis under tiden påhejad av sina kollegor. Det var ett sjukt beslut, taget av i lojalitet insjuknade poliskollegor, där bilen i sin förlängning av det tänket får bli till ett potentiellt mordredskap för poliserna och de borde få ta konsekvenserna av det. Och jag undrar om polisernas agerande här kommer att fortsätta omfattas av lagen eller om de nu kommer att lyckas i sina försök att skjuta lagapparaten och Asylrörelsen i knäna.
Min åsikt var redan vid händelsen att det enbart är p g a tur, som ingen dog vid händelsen. Enbart tur. Jag såg mig omkring efter att bilen kört igenom gruppen och var förvånad över att ingen låg skadad. Sedan började jag söka efter Stefan, vi åkte med en bil och sökte utmed vägen och granskade dikesrenarna och jag antog att han låg skadad ända tills jag till slut mötte honom och kunde se honom stå och gå. Han var mörbultad och chockad men förvånansvärt oskadad.
Istället försöker man nu, från Gränspolisens sida, att vända på historien och få det att se ut som om de är offer i situationen. På samma skruvade sätt, som misshandelsdömda män under rättegångar kan hävda att kvinnor sprungit in i hörn och bordskanter. Det är sällan det finns så mycket aggressiv inredning i ett hem, som vid den typen av rättegångar.
Det måste ha varit den typen av tänk, som inspirerat de poliser som nu nidanmält Stefan Berg, då de antagligen är missnöjda med att deras kollega dömts i Tingrätten. Dessa poliser verkar inte klara av att själva följa den lag de är satta att bevaka efterföljandet av. De tänker göra lagen till ett instrument, som är till för dem, att använda i syfte att vidmakthålla sin maktposition, precis som de försökte använda bilen som sitt instrument.
De verkar inte se varken bilen eller lagen, som något som existerar inom det samhälle de verkar, och då skall ses som något som relateras till gällande lagar, lagrum, rekvisitkrav och spelregler. Nej, de ger sig själva immunitet. Lagen gäller bara oss andra. Inte dem – poliserna själva. Och om någon nu skulle vilja hävda att vi aktivister inte respekterar lagen, så kan jag direkt säga att det gör vi, det finns lagar som också är till för att skydda skyddsbehövande personer. Vi kan vid blockader, som motivation för att vi med våra kroppar försöker stoppa deportationerna, åberopa lagen om Nöd, som återges enkelt förklarad på följande länk:
http://sv.wikipedia.org/wiki/N%C3%B6d
Jag skulle önska, att fler än jag noterar att det, om inte rättvisa skipas, riskerar att skapas en slags förskjutning igenom den nu, av polisen startade rättsprocessen. Dessa polismän verkar inte anse att de är lika oss andra medborgare inför lagen. De vill stå över den och de vill till varje pris hämnas och till denna hämnd tänker de ta hjälp av lagen själv. Det är även möjligt att de anser sig ha en viss immunitet här, då de vill motivera det med, att de hade ett uppdrag att utföra. Det verkar som att dessa polismän själva, de som körde denna bil, liksom vill ha någon form av extrapolerad-in-absurdum-excessrätt.
Det verkar som, att de anser att de borde få använda mer våld än det som ryms inom den lag som redan finns inom området, eftersom lagen uppenbarligen inte räckte till att täcka deras egna ändor här. Det är till och med möjligt, att de anser de skall få knäcka benen på min vän Stefan under sin yrkesutövning. Kanske tycker de att de skall få köra ihjäl honom och att det i så fall skall vara hans eget fel?
Så nitisk kan en tjänsteman vara. Och när han är det, borde samhället tala om var gränsen för hans tjänsteutövning går. Vilket har skett. Meijerborg blev dömd, gränsen blev dragen. Men inte accepterad av Gränspolisen själv, som anser att de har någon slags cowboyrätt här. Ett juridiskt Vilda Västern uppstår när en åklagare låter sig bli spelad på detta vis och det är en gåta för flera av oss att åklagaren i detta fallet, låtit sig bli så använd av dessa desperados.
Den stämningsansökan som nu gjorts av Gränspolisen i Västra Götaland mot Stefan Berg ter sig i mina ögon som helt obegriplig. Som jag ser det, är det en ren nidanmälan. Här blir polisen rättshaverist och man kan då ställa sig frågan: Varför väljer man att bli det? Vad kan en haverist ha för syfte, förutom den rent personliga hämden? Här finns ju även ett slags ”systemiskt motiv” som är intressant att titta närmare på.
Jag och många med mig vill mena att det syfte Gränspolisen i Västra Götaland har här, är att försöka få ner Asylrörelsen på knä. Man vill helt enkelt få Asylrörelsen att tappa kraft och man försöker nu att skrämma aktivister från vidare motstånd mot deras vidrigt genomförda tvångsdeportationer. Asylrörelsen har gjort betydligt motstånd i Västra Götaland, vilket vi även fortsättningsvis ämnar göra, då vi tyvärr ser gång på gång att Sverige inte följer lagar och att man inte efterlever konventioner i handling.
Om nu Stefan Berg är den demon han av dem framställs som, en person som i en blockad, likt självaste Spiderman lyckas hoppa upp och lekfullt störa polisen i deras nitiska yrkesutövning, då vill i så fall också jag bli dömd. Då får man döma mig som ”Guttaperkabollskvinnan”. Hon som, likt en boll studsar åt sidan, då bilen kommer körande. Då måste i konsekvens också mitt åtsidanhopp vara olagligt. Så: Visa mig mitt åtal!
Hanna Tellholt
Asylrörelsen
Göteborg den 23 november 2013
Länkar
Länk till artikel mm händelsen den 6 augusti 2012 . Artikel jag skrev själv, efter att vi direkt efter händelsen fått träffa Farhad igen i förvaret, dit han förts åter då deportationen stoppades p.g.a. att piloten vägrade flyga planet då hans passagerare var i så dålig psykisk status.
http://offensiv.socialisterna.org/sv/1011/kampanj/8416/?tpl=118
Länkar till ytterligare artiklar om händelsen den 6:e augusti.
http://www.goteborgsfria.se/artikel/93856
http://rsgoteborg.wordpress.com/2012/08/06/stoppa-utvisningar-till-afghanistan/
http://socialistboras.wordpress.com/2012/08/07/polisen-korde-med-stefan-pa-huven/
http://www.goteborgsfria.se/artikel/93917
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=104&artikel=5243583
Om det nya åtalet:
https://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.1993182-kordes-pa-polisbilens-motorhuv-atalas
happytogobattle 