Som tidigare rapporterades i media så var alltså ett stort antal irakier förvarstagna så det är inte någon överraskning att en eller flera nya, större gruppdeportationer planeras framöver. Nästa datum som cirkulerar nu är tisdagen den 17:e oktober och man har de senaste dagarna flyttat om personer som inte riskerar omedelbar deportation, från den avdelning som brukar kallas ”transitavdelningen” på förvaret i Märsta utanför Stockholm, förmodligen i syfte att under helgen göra plats för de irakier som förväntas flyttas dit från andra förvar runtom i landet, som till exempel Göteborg, Åstorp, Flen och Gävle.
Något mer klargörande angående om det ens existerar något återtagandeavtal i verklig mening har inte framkommit, jag har beskrivit delar av turerna kring detta i tidigare blogginlägg och yrkesjournalister har försökt gräva, en del har skrivits om saken i media, men mycket mer har inte framkommit, vilket inte är bra och inger en stark känsla av rättsosäkerhet. Tydligt är nu att Irak gått med på att ta emot personer som inte frivilligt gått med på att återvända och det är märkligt att man nöjer sig med noll förklaringar kring saken.
Några har släppts ut ur förvaret i Märsta, det har varit småbarnsföräldrar, och även från förvaret i Göteborgs släpptes en småbarnsförälder, dessutom är den personen konvertit. Just nu jobbar många juridiska ombud med att söka överklaga/ompröva ärenden osv, men jag som skriver denna blogg måste verkligen understryka: Det skall inte hänga på att man skall vara särskilt resursstark, ha speciella kontakter osv, för att ta sig ur förvaret och tillbaka i relativ trygghet i Sverige, i ett sådant här läge. Hela gruppen irakiers situation behöver tas i beaktande och detta på ett sätt som inger förtroende både för den svenska regeringen och dess myndigheter och likaledes för irakiska sidan. Det får inte gå till som det gör just nu.
Det saknas fortfarande transparens i processerna, det saknas klargöranden om, på vilka grunder det här stora tvångsdeportationsprojektet som Sverige just nu genomför gentemot Irak, vilar. Vad är grunden? Hur ser överenskommelsen ut? När, var, hur och av vilka drogs detaljerna upp? Jag som bloggare har beskrivit vissa pusselbitar, riktiga journalister har beskrivit flera, jurister och advokater har ifrågasatt, en politiker har anmält till KU hur tidigare hantering skett, men – ingen ska behöva lägga pussel i sådana här avgörande frågor. Det handlar om människors liv och tillvaro och just nu är behandlingen från både Sveriges och Iraks sida – av dessa personer – helt inhuman.
Foto av demonstrationsskylt vid demonstration vid Möllevångstorget, Malmö 2017-07-17
Vad som händer med de som tvångsdeporterats är högst oklart. Några särskilt resursstarka personer med nätverk, utbildning och ekonomi kanske klarar sig och kan navigera efter en deportation, men många hamnar direkt på gatan med noll nätverk och noll resurser, mottagandet är undermåligt och har man lämnat landet tidigare på grund av klankonflikter, av hedersskäl osv, så kvarstår ju problemen och man tvingas fortsätta försöka gömma sig, vilket vem som helst kan tänka sig är extremt svårt eller i värsta fall omöjligt.
Ett riktigt sorgligt exempel på hur det gått för någon som egentligen borde ha beviljats skyddsskäl i EU, finns återberättat på tidningen Rüdaw’s sajt (se länk 1). Det handlar om en ung yazidier (en religiös minoritet som egentligen skall erkännas skyddsgrunder), John Saadi Slo, vars ärende separerades från hans övriga familjs i Tyskland, och han blev tvångsdeporterad till Erbil (Hewler) i norra Irak/Kurdistan. Han hade sökt skydd under några papplådor under en bro i Erbil och dog där, kort efter att han anlänt. Föräldrarna blev förtvivlade – de hade tappat kontakten med honom på det ”camp” han bott på i Tyskland, visste inte att han blivit deporterad och vad som hänt honom – och de fick bara plötsligt uppgiften att han antogs ha ”dött en naturlig död”. Hur det har gått med den rättsmedicinska undersökningen är oklart och John Saadi Slo’s historia lämnar många frågetecken efter sig och klart är att varken Tyskland eller Irak/Kurdistan hade något genomtänkt mottagande av en ung man som egentligen borde ha beviljats asyl utifrån de skyddsgrunder det innebär att tillhöra en erkänd och bevisat utsatt religiös minoritet.
Även FARR – Flyktinggruppernas Riksråd – här i Sverige, adresserar flera viktiga frågor på sin hemsida angående tvångsdeportationerna till Irak (se länk 2). Man skriver:
”Det är oroande att utvisningsbeslut verkställs plötsligt så lång tid efter avslag. Det kan behöva prövas om skyddsbehovet har förändrats genom den senaste händelseutvecklingen. Kommer personernas anpassning till Sverige att utgöra ett problem i hemlandet med tanke på den nuvarande relationen mellan Sverige och Irak efter koranbränningarna? Finns nya skäl i form av hedersrelaterade risker gentemot barn eller unga kvinnor som är uppvuxna i Sverige – eller mot personer som konverterat eller kommit ut med sin sexuella läggning? Den anknytning som uppkommit till makar/partner och barn i Sverige behöver också prövas.”
Så många oklara frågor – men Sverige fortsätter med tvångsdeportationsprojekt. Jag skulle vilja uppmana folk att organisera sig i någon form av större demonstration mot hela saken, men det behövs i så fall att de som lever tryggare i Sverige, driver de utsattas talan och hjälper deras röster framåt, för de som lever med risk för att bli tvångsdeporterade nu, kommer inte att våga delta. Så långt har det gått nu – att många som fått avslag inte vågar gå ut som vanligt, gå och handla mat, uppsöka läkare vid behov, låta barnen gå till skolan fast de kanske fortfarande har rätt till det osv. Motståndet mot deportationerna och Sveriges usla flyktingpolitik har kraftigt försvagats under denna repressiva och högst nyckfulla högerregering. Vi behöver öka vårt motstånd nu. Sverige behöver återinföra rätten till asyl.
Göteborg fredagen den 6:e oktober 2023
Hanna Tellholt
Aktivist
Länkar:
1) 2023-08-28 Rudaw.net: ”Yazidi man deported after 11 years in Germany dies in Erbil”
https://www.rudaw.net/english/people-places/28082023
2) 2023-10-03 FARR.se: Tvångsutvisningar till Irak
https://farr.se/tvangsutvisningar-till-irak/
PS. ”Hassan” hälsar till oss på TikTok – numera från Irak – och han säger inte ”hej då” utan ”vi ses igen”. Bara så alla vet. Länk till video på TikTok-sidan stop.deportation:
https://www.tiktok.com/@stop.deportation/video/7289430614430846240