Inlägg märkta ‘Asylrörelsen’

(Fritt att dela vidare.)

Nu sprids ryktet i sociala medier om att en person begått självmord i ett av förvaren. Personen gjorde ett självmordsförsök och dog senare av skadorna, sägs det. Det cirkulerar olika rykten i sociala medier och just nu råder chock och förstämning. Detaljerna i detta kommer att klargöras den närmaste tiden och det kommer att ske flera samlingar runtom i landet de kommande dagarna.

När en ung människa väljer att ta sitt eget liv, så är det oftast så att personen egentligen ville leva, men inte stod ut med att må dåligt. Ett självmordsförsök är oftast ett rop på hjälp, och den som mår så dåligt, vill oftast att någon skall försöka stoppa det.

Det har flera gånger varit självmordsförsök i samband med tvångsdeportationer, vilket säger något om det inre tryck som en sådan sak, lägger på en ung människa. Migrationsverket, de nya, tillfälliga asyllagarna och människorna i landet Sverige bär ansvaret för detta. Vi tillsammans har ansvar för att skapa ett samhälle där unga känner att de orkar med sina liv och vi har ett ansvar för att inte utsätta unga människor för inhuman stress och press.

Därför är det dags att tvångsdeportationerna till Afghanistan stoppas nu.

Afghanistan har visat sig vara världens farligaste land när man ser till terroraktioner och vi vet redan nu sedan tidigare gruppdeportationer till Afghanistan att de som deporteras dit har hamnat mitt i nya bombdåd. De har mycket svårt att klara sig i ett söndertrasat Afghanistan och det är inte rimligt att skapa eller att hänvisa till några återtagandeavtal, när ett land inte kan garantera säkerheten för sina invånare. Dessutom bryter Sverige, och har upprepade gånger brutit mot principen om Non-refoulement, den princip som säger att en person inte skall deporteras tillbaka till ett land om personen riskerar fara för sitt liv i det andra landet.

Till dig som mår dåligt nu, har jag några råd:
Ett råd är ”Tre V: Värme, Vila och Vänskap”.
Värme: Om du mår akut dåligt, försök ta det lugnt och håll dig varm. Ta gärna en varm kopp te, en filt över axlarna och sätt dig ner och försök att andas lugnt. Värme kan hjälpa dig att slappna av lite.
Vila – ta det lite lugnare: Du behöver inte var aktiv och göra en massa saker utan kan ta det lugnare i några dagar och återhämta dig om du fått en chock eller har mycket ångest. Prioritet ett är att må lite bättre först.
Vänskap: Försök att prata med någon. Att sitta ner i lugn och ro med en annan människa kan avhjälpa en del av ångesten. Du behöver inte prata jättemycket, du måste inte berätta allt och dyka djupt i allt det som är svårt för dig. Det är helt okej att prata om helt andra saker, även ytliga saker, saker som gör dig lite glad och det är faktiskt okej att skratta också. Det viktigaste är att du inte är ensam.

Om du mår så dåligt att du känner att du inte klarar av din situation, be om hjälp att få träffa en läkare. Mår man rejält dåligt så kan det behövas mer vård och en läkare kan bedöma vad som behövs. Det är lika plågsamt att må dåligt i själen, som det är att ha en sjukdom i kroppen och man har rätt att få vård och hjälp för att må lite bättre.

Länkar:
SuicideZero – FB-sida med basic info och kontaktvägar för hjälp och råd om hjälp vid suicidrisk.
https://www.facebook.com/suicidezero/
SuicideZero – hemsida:
www.suicidezero.se

SPES – Riksförbundet för Suicidprevention och Efterlevandes Stöd.
https://www.facebook.com/RiksforbundetSPES20150626/
SPES – hemsida:
http://spes.se

Hanna Tellholt
Aktivist
Göteborg den 9:e december 2018

Annonser

#iraqisnotsafe
#afghanistanisnotsafe

Irakiernas strejk vid Migrationsverket, Agnesfridsvägen, Jägersro i Malmö fortsätter men man har just nu problem med att Malmöpolisen åker ut till gruppen vid 4-5-tiden på morgnarna och trakasserar de strejkande. Det är tydligt att Malmöborna aktivt behöver visa sin solidaritet med de av våra kamrater som är mest utsatta just nu, de som har flytt från ett farligt land och som söker asyl i ett just nu så ovälkomnande Sverige.

Irakiernas strejk fortsätter
Irakiernas demonstration vid Migrationsverket, Jägersro i Malmö, är nu inne på den 14:e dagen. De strejkande är mycket trötta. Det är varmt på platsen, man sover ute och har i nuläget inte ens beviljats få sätta upp tält. Gruppen skiftar i storlek och som mest har man kunnat räkna upp till 175 deltagande. En mindre kärna är på platsen dygnet runt och strejken fortsätter.

Vi som varit med vid tidigare strejker och demonstrationer, vet redan om att hela Skånepolisen är extremt repressiv vid protester som blir långvariga. Som ett exempel kan nämnas ett tillfälle när de som protesterade mot rivningen av Sorgenfrilägret övernattade utanför stadshuset i Malmö 2015. Den gången gick Skånepolisen in och hindrade folk att ligga ner på marken. Man satte upp en regel om att, om demonstranterna behövde sitta ner, fick de endast uppta en yta av 60 x 60 cm, vilket renderade i spridandet av följande bild på sociala medier, av Röd Press:

Malmö stads sätt att bemöta demonstranter lämnar alltså mycket övrigt att önska och undertecknad, som följt olika strejker även i Göteborg, har vid tidigare tillfällen kunnat se ett något bättre bemötande av de strejkande, än det jag ser just nu i Malmö. T.ex vill jag minnas att Migrationsverkets personal begav sig till tälten som den hungerstrejkande grupper palestinier satt upp vid Olof Palmes torg i Göteborg 2014 och de kom faktiskt också bärande på vattendunkar. Visserligen var detta kanske ett tillfälligt publikfrieri från Migrationsverkspersonalens sida, men hellre tjänstemän som kommer med vatten som en gåva, än poliser som kommer och sparkar på en i gryningen, vill jag, som skriver denna blogg, mena.

Länk till inlägg på Facebook, av Tobias Lohse, ordförande i Refugees Welcome, som stödjer irakiernas kamp. I inlägget kan man se 3 videofilmer som visar hur det just nu går till vid strejken i gryningen och gruppen kommer att fortsätta dokumentera allt som händer.
https://www.facebook.com/groups/219356085244463/permalink/219365031910235/?pnref=story

Refugees Welcome Sweden driver även en Swish-aktion för gruppen irakier som strejkar och syftet är t.ex. att man rent praktiskt även kommer att hjälpa den strejkande gruppen genom att köpa mat. Vill du stödja med en summa, swisha till nr: 123 634 40 89 och märk inbetalningen med ”Irakier”.

Varför Malmöpolisens anställda uppenbarligen har svårt att visa humanitet är alltså än så länge höljt i dunkel och man kan bara hoppas att de till slut inser att de strejkande irakierna inte befinner sig vid Jägersro i syfte att roa sig, utan att deras protest faktiskt utmynnar ur ett extremt marginaliserat läge, där de just nu hålls i limbo av Migrationsverket av flera skäl: uteblivna svar på asylansökningar, uteblivet gensvar av överklagande på avslag samt på avslag och ännu icke beviljade prövningstillstånd.

Att Migrationsverket avslår asylansökningar till Irak är svårt att acceptera, särskilt när de nya juridiska riktlinjerna åtminstone börjar närma sig en beskrivning som mer motsvarar den objektiva verklighet som råder i Irak, där det i princip är farligt i hela landet. Dock kan man väl ändå säga att Migrationsverket strävan ständigt är att hitta ”ofarliga öar” i länder som de vill beskriva som mindre farliga, för att kunna tvinga folk att återvända dit. Denna tendens från Migrationsverkets sida, gäller flera farliga länder, länder som t.ex. Irak och Afghanistan. Det är länder där Sverige som land inte ens vågar hålla sina ambassader öppna och skicka dit svensk personal, länder som UD avråder människor att resa till.

Gruppen irakier vid Migrationsverket i Jägersro tänker fortsätta tills man har fått någon form av positiva besked i sina ärenden från Migrationsverket.

Lördagen den 27:e maj 2017.  Bilder från irakiernas strejk utanför
Migrationsverket vid Agnesfridsvägen, Malmö.

Deportation till Afghanistan i början av nästa vecka

I slutet av veckan började ryktet om en kommande gruppdeportation från Kastrup att cirkulera i sociala medier och vi aktivister nätverket av olika organisationer som är aktiva i asylfrågor, kunde konstatera att några personer började flyttas till Åstorp.

I förvaret vid Åstorp just nu, finns enligt olika just nu cirkulerande uppgifter, mellan 12-20 personer som beräknas att ingå i gruppdeportation från Kastrup, Danmark på måndag eller tisdag. I gruppen finns både personer som återvänder frivilligt och åldersuppskrivna ensamkommande där man planerar tvångsdeportation.

Det ryktas om att det skall vara att Frontexplan som kommer att avgå från Kastrup, men eftersom det är svårt att få uppgifter bekräftade av säkra källor, vill undertecknad även ta med i kalkylen att det faktiskt även skulle kunna vara fråga om en mindre grupp som i så fall kommer att ingå i ett reguljärt flyg. Från förvaret i Märsta har 3 personer förts till Åstorps förvar och från Kållered har åtminstone 3 personer flyttas nu. Från vilka förvar alla, som uppges finnas i Åstorp kommit, är oklart i nuläget, det finns ju även förvar i Gävle och Flen.

Mobiliseringen av civilsamhällets motstånd mot deportationer vid förvaret i Åstorp, verkar hittills inte jättestark. Just nu ser det ut som att enstaka besök från kontaktpersoner och anhöriga till de intagna verkar vara det som är aktuellt. Aktivister i Danmark kommunicerar i nuläget med svenska aktivister, i syfte att försöka mobilisera till flygplatsaktion, men som vi i asylnätverket vet, så är det ju alltid mycket svårare att genomföra flygplatsaktion vid gruppdeportationer och när Frontex är inblandat.

Vid Frontexdeportationer finns ju ofta flera inbyggda problem. Vid Luciadeportationen från Arlanda natten till den 13:e december förra året, så syntes t.ex. inte flighten på avgåendetablån (departures) förrän väldigt nära inpå att flyget skulle avgå, det var alltså svårt att härleda tidpunkt för deportationen. Det är också svårt att få reda på vilket flygbolag som Frontex använder, då allt blir anonymiserat runt omkring flighten. Frontex lägger sig liksom över hela deporationsprocessen som osynlighetsmantel a’la Harry Potter (ursäkta dålig liknelse här), vilket försvårar alla former av aktivism. Får man reda på vilket flygbolag det är, är det iallafall alltid möjligt att hålla mailkampanj gentemot det involverade flygbolag och det har hänt tidigare att man lyckats få piloter ifrån att flyga vid de förhatliga deportationerna.

Men alltså, som det ser ut nu, är det nog möjligt att just den här gruppdeportationen kommer att avgå utan att flera inblandande aktörer lyckas mobilisera särskilt mycket motstånd. Rörelsen är just nu splittrad, många som kämpat mycket hårt, är i nuläget mycket uppgivna och trötta. Allt fler väljer även att hellre lägga sin kraft på planering omkring frågan om ”hur överleva i Kabul” och återvändande tillbaka till Sverige efter period av vistelse i Kabul, istället för på motstånd mot deportation, vilket ju är förståeligt. När man är under ett sådant hårt tryck som deportationsapparaten utsätter människor för, så gäller de för de som vill göra skillnad för de som deporteras, att prioritera vad man skall välja att lägga ner sina resurser på. När man ser hur Migrationsverket habituellt avslår överklaganden oavsett hur tunga argument och kompletterande dokumentation man inkommer med, är det lätt hänt att man nästan ger upp. Men eftersom man inte kan ge upp så länge de man bryr sig om riskerar en dålig framtid i ett farligt mottagarland, kan det man väljer att lägga ner sin tid på, bli det som ger mest resultat hos den som deporterats.

Jag  kan avsluta med att ändå säga att några av de sin varit förvarstagna faktiskt även har lyckats komma ut ur förvaren, genom att de till slut komma igenom i den juridiska processen och kampen för att fler skall lyckas komma ut den juridiska vägen, kommer trots allt att fortsätta ända in i kaklet, alltså tills planet lyfter, precis som det alltid brukar gå till. För vi ger oss aldrig. Rätten till asyl måste återinföras och den misshandel som Sverige just nu utsätter särskilt de ensamkommande, åldersuppskrivna ungdomarna från Afghanistan för, kommer för alltid att vara ett stort och blödande sår i den asylpolitiska historien.

Kampen för rätten till asyl fortsätter!
#afghanistanisnotsafe
#iraqisnotsafe
Jalla, jalla, asyl åt alla!

Malmö den 27:e maj 2017

Hanna Tellholt
Aktivist

Länkar
Länklista Irak:
https://www.facebook.com/notes/hanna-lucia-tellholt/irak/1115392938478091/

Länklista Afghanistan:
https://www.facebook.com/notes/hanna-lucia-tellholt/afghanistan/745253825492006/

Irakiska strejkgruppens svenska sida:
https://www.facebook.com/groups/219356085244463/?pnref=story.unseen-section

Irakiska strejkgruppens sida på arabiska:
https://www.facebook.com/groups/650317248471036/

Flygblad som kan delas ut på flygplats i händelse av flygplatsaktion:

Flera enstaka deportationer är planerade i dagarna som kommer nu och det är möjligt att någon av dessa faktiskt även egentligen är en planerad gruppdeportation men det är oklart i nuläget. Imorgon, söndagen den 7/5, sker deportation från Landvetter, troligtvis med ett plan som avgår 18.10 med Turkish Airlines till Istanbul och sedan vidare därifrån till Kabul. Från förvaret i Märsta utanför Stockholm, ryktas om deportation av flera personer till Afghanistan under måndagen den 8/5 och från Flen i Södermanland, planeras deportation av en konvertit ske till Afghanistan på tisdag, den 9/5, det är möjligt att han förs till Märsta förvar i ett första skede men än så länge har den personen inte fått någon information om detta.

Personen som Gränspolisen planerar att deportera från Landvetter imorgon, söndagen den 7/5, heter Javid Ali Zadeh och är konvertit. Artikel om honom publicerades i tidningen Dagen den 3:e maj, länk till artikeln:
http://www.dagen.se/slutgiltigt-nej-till-utvisningshotade-javid-ali-zadeh-1.961401

Javid har idag fått information från Gränspolisen om att han kommer att föras ut från förvaret i Kållered, Sagåsen utanför Göteborg vid kl 15.30 och sedan kommer planet att avgå kl 18 från Landvetter. Turkish Airlines flight till Istanbul går kl 18.10 och troligen förs Javid till Istanbul för byte att flight till Kabul därifrån. Asylnätverket uppmanar nu alla som kan, att bege sig till Landvetters flygplats under eftermiddagen för motstånd mot denna deportation och att dela ut det flygblad som finns på bilden nederst i detta blogginlägg.

Personen som skall deporteras från Flen är också konvertit och han har i nuläget fått informationen att deportation av honom är planerad att ske under tisdagen den 9/5, oklart än så länge från vilken flygplats.

Att Migrationsverket väljer att deportera personer som konverterat är inte i linje med Migrationsverkets egna juridiska riktlinjer RCI SR 59/2016 gällande Afghanistan. Länk till dessa:
https://www.migrationsverket.se/download/18.2d998ffc151ac387159194c1/1485556080208/RCSR5916.pdf

Med tanke på det försämrade säkerhetsläget är det ju överhuvudtaget helt förnuftsvidrigt att Sverige insisterar på att fortsätta med deportationerna till Afghanistan. Länk till anteckning på FB med uppdateringar om senaste händelserna i Afghanistan:
https://www.facebook.com/notes/hanna-lucia-tellholt/afghanistan/745253825492006/

Även en iransk konvertit som just nu befinner sig i förvaret i Sagågen, Kållered, hotas nu av deportation till Iran.
Datum för deportation är än så länge oklart. Hans namn är Hamidreza Hamideh Abolmali och han är konvertit. Asylnätverket vill här uppmana till att man hjälper till att cut/pastea följande text som gäller Hamidreza och hans ärende och maila in det till Migrationsverket till följande adress: migrationsverket@migrationsverket.se

——————Text börjar här:
Till Migrationsverket i Göteborg,
Beteckning :10-987894
Deportera inte Alireza Hamideh Aboalmali till Iran!
Alireza är en asylsökande iranier som har arresterats av Migrationsverket och risken är stor att han deporteras till Iran.
Alireza är en 42-årig iransk man som flydde till Sverige för tio år sedan p.g.a. svåra livsvillkor och Irans islamiska Republikens omänskliga lagar och sökte asyl här. Han fick tyvärr avslag av alla berörda myndigheter och blev tvungen att leva under jorden, alltså ett annat omänskligt, svårt och olagligt liv. Han blev tyvärr tagen av polisen den 28 mars 2017.
Vi är många Alirezas vänner i Göteborg. Vi alla är oroliga för honom. I Iran är konvertering från islam till en annan religion räknas som förräderi och hädelse. Om Alireza återvänder eller avvisas till Iran är straffet som väntar på honom väldigt svårt eftersom han räknas som en avfälling. Migrationsverket ska ta hänsyn till det fakta också. Migrationsverket bör titta på artikel 167 av Irans konstitution och se vilket hårt, svårt och grymt straff väntas på en avfälling.
Vi vet att varje asylsökande ska själv bevisa orsaken till sin asylansökan. Även om Migrationsverket anser att Alireza inte har tillräcklig med bevis på hans farliga situation i Iran ska man ta hänsyn till den tiden han har varit här. Han har varit här i Sverige under de sista 10 åren och har deltagit i oerhört många aktiviteter mot den omänskliga iranska islamiska regimen som en kristen människa.
Det ser ut att Alirezas liv har varit hittills fullt med svårigheter, lidande, orättvisor, rädsla och förföljelse. Det är helt sannolikt att om han avvisas till Iran blir han en annan offer för olika omänskliga och grymma lagar och orättvisor i Iran,
Med hänsyn till sådana otvivelaktiga fakta ber vi Migrationsverket att annullera avvisningsbeslutet och låta honom ha ett liv med säkerhet i Sverige.

————–Slut text.

Sedan länge har det stått i Migrationsverkets egna juridiska riktlinjer – RCI 16/2012 – gällande Iran att man inte bör utvisa konvertiter. Särskilt kan följande stycke noteras:

”Förutsatt att den sökande har gjort sin grupptillhörighet sannolik får denna i
många fall stor betydelse vid prövningen av skyddsbehovet. Detta gäller inte
minst individer som ingår i någon av nedanstående grupper.
* Medlemmar i gruppen Bahai,
* Missionerande kristna,
* Konvertiter,
* Etniska minoriteter som aktivt förespråkar en större självständighet,
* Aktiva medlemmar i kurdiska organisationer eller partier,
* Den baluchiska minoriteten,
* Personer som uttryckt regimkritiska uppfattningar på internet som
inte varit ringa och som kan antas ha kommit till myndigheternas
kännedom.
Den generella säkerhetssituationen för medlemmar i dessa grupper har
sedan presidentvalet i juni 2009 försämrats i sådan utsträckning att om den
sökande gör sannolikt tillhörighet till någon av dessa grupper behöver de
individuella skälen inte vara lika starka som annars för att sökanden ska
anses ha gjort sannolikt att han eller hon är i behov av skydd. Den allmänna
utsatthet som föreligger på grund av grupptillhörigheten kan alltså göra det
lättare för sökanden att uppfylla sin bevisbörda. ”

Länk till MIV:s juridiska riktlinjer gällande Iran.
http://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=27833

Så sent som förra året, 2016, fick Sverige på fingrarna av Europadomstolen, för att man försökt deportera en konvertit till Iran. Sverige fick då betala ett skadestånd till mannen på 310.000 kr samt ersätta mannen för de kostnader han haft för att driva sitt eget ärende. Länk till artikel i Svenska Dagbladet från 160323:
https://www.svd.se/iransk-konvertit-slipper-utvisning

Länklista – Iran.
https://www.facebook.com/notes/hanna-lucia-tellholt/iran/863521083665279/

Således: Det är uppenbart att det börjar gå inflation i att följa sina egna juridiska riktlinjer på Migrationsverket och det kan tolkas som en direkt konsekvens av det påbud uppifrån regeringshåll som handlar om att pogromerna från Europa skall fortsätta. Ja, jag vill kalla det för pogromer, för just nu bedrivs i Sverige en flyktingpolitik som är utan motstycke historiskt sett. Den nivellering, den anpassning mot EU:s bottennivåer som skett och fortsätter att ske, gör att många av oss som är för ett mer humanitärt samhälle, håller på att tappa hoppet om mänskligheten, när vi ser hur deportationspolitiken misshandlar våra medmänniskor. Men det får vi inte göra. Det har vi inte råd att göra. Därför måste vi alla nu hjälpas åt att kämpa mot den här människofientliga politiken. Asylnätverket, som består av flera olika organisationer, vill uppmana alla att bege sig till förvaren, öka kontaktytorna med de intagna, hjälp till med att göra motstånd vid varje deportation som sker och vi kan vända den här trenden. Sverige måste inte alls ha en lika dålig asylpolitik som övriga EU, detta är något som våra politiker just nu har lagstiftat fram och det kan lagstiftas om åt ett bättre håll. Sverige kan faktiskt även välja att vara den humanitära förebild och skyddshamn för utsatta människor, som det tidigare haft rykte om sig att vara och det är det läget vi måste tillbaka till – för allas skull. Inte bara för de som söker skydd i detta land, utan även för att vi skall kunna bevara vår egen humanitet.

Kampen för rätten till asyl fortsätter!

Göteborg, den 6:e maj 2017
Hanna Tellholt
Aktivist i Asylnätverket

PS 1. Jawad, som jag berättat om i tidigare blogginlägg, är fortfarande kvar i förvaret och vi fortsätter att kämpa för att han skall få upprättelse i sitt ärende och få komma tillbaka till en normal tillvaro. Att hålla en åldersuppskriven i förvar överhuvudtaget strider mot allt vad humanitär rätt heter. Länk till tidigare blogginlägg:
https://happytogobattle.wordpress.com/2017/04/28/granspolisen-forsokte-smygdeportera-jawad-till-afghanistan/

PS 2. För övrigt är det ca 7-9 personer totalt från just Afghanistan, som befinner sig i förvaret i Sagåsen, Kållered utanför Göteborg, ca 3 personer i Flens förvar, ca 3 i Märsta men där kommer nu besked om att fler förs dit från Gävle förvar under helgen och i Åstorp är nu ca 5 personer. Man kan av antalet personer att döma, dra slutsatsen att vi nu är nära en gruppdeportation igen, förutom de enstaka deportationer och deportationsförsök som sker.

PS 3. Tillägg: 170507: Jag fick igår kväll, 170506, info från person i Kabul om att en person som man försökt deportera från Sverige under dagen, möjligen inte skulle ha blivit accepterad och då var väg åter till Sverige. Personen anlände sedan åter till förvar. Min tolkning (gör inte anspråk på att ha örnkoll här, detta är spekulationer nu) av denna händelse är följande: Den här personen har förts på tillfälliga resehandlingar till Kabul men nekats inresa av passpolis i Kabul. Detta är på ett sätt inget nytt. Tillfälliga resehandlingar kan utfärdas för personer och de kan resa på dem, sedan behöver det mottagande landet ändå också sedan göra sin id-kontroll. Detta har hänt även vid deportationer till andra länder. Gränspolisen lyckades få ut resehandlingar för en person, man reste med hen till det land man tänkt deportera, men av olika anledningar togs personen ändå inte emot och man reste tillbaka. Därför vet man liksom inte alltid om en deportation alltid gått igenom hela vägen, innan man fått bekräftelse på att personligen verkligen kommit igenom även passkontroll i mottagande landet.  Min fundering just nu handlar om, huruvida en person med enbart resehandlingar, utan godkända id-handlingar, får en mer rigorös genomgång vid en enstaka deportation och om det möjligen blir en mindre rigorös genomgång vid gruppdeportationer. Eftersom det spontant ser ut som att Afghanistan accepterar personer med enbart resehandlingar vid gruppdeportationer. Man kan tolka den här händelsen, som att just den här personens smala lycka (ja, allt är relativt) var just nu att han inte hade av Afghanistan godkänt id iallafall. Slut på spekulation.

Nedan: Flygblad som kan delas ut vid incheckning till reguljär flight vid deportation.

Efter det senaste stoppet av deportationen vid Landvetter, är det flera som vill ge piloten blommor och de vill veta vilket flygplan det var, vad piloten hette osv. Man har ställt mig frågan om dessa fakta och här är mitt ganska långa svar på de frågorna.

Ingen aning om vilken flight det var och det är inget jag lagt fokus på i detta läget, eftersom det viktigaste för oss som jobbar med Jawad, nu är att fortsätta stabilisera Jawad och sträva efter att få ut honom ur förvaret. Jag förstår att många vill tacka piloten men min erfarenhet är att det liksom är ”standard” att piloten skall göra en säkerhetsbedömning om inte flyga om det är för bråkigt på planet. Det är egentligen fler deportationer som stoppats på detta sätt, 3 st på senaste tiden på Landvetter och de har fått instruktioner från Asylrörelsen, enligt de principer som kan ses i instruktionerna i den första filmen.

Instruktionerna är i korthet: ”Ta det lugnt, spar energi tills du är ombord på planet. Där ska du försöka med att vägra sitta ner och samtidigt ropa på hjälp och fortsätta vädja till dina medpassagerare att de skall hjälpa dig, att du inte frivilligt går med på att bli deporterad och att du vill tala med piloten och be honom vägra flyga tills du fått lämna planet.”

Tidigare år, 2011 och 2012 har det varit flera från Arlanda (Ali Mansouri, Mohammadreza Esfahan, Siavash Rahimi – se länkar till artiklar längre ner). Alla dessa personer har fått instruktioner av oss aktivister från Asylrörelsen före deportationerna, om hur det kan gå tillväga och det är ungefär enligt filmen som jag länkar här nedan. Ofta är personerna ändå så chockade efteråt, att de har svårt att återge klocktider och data som t.ex. flygbolag och när man intervjuar någon som jag gjorde med Jawad, får man vara mycket försiktig.

Man skall egentligen ställa sig frågan om det överhuvudtaget skall intervjuas och filmas och det är en balansgång mellan val av behov av integritet och behovet av att fortsätta lyfta personens ärende. Bedömningen vi gjorde är att det möjigen kan gynna Jawad att vi går ut och berättar just nu, men det är inte alltid det är så. Så jag frågade om Jawad kunde återge just detaljer ni frågar om, men han kunde inte det och därmed har jag inte gått vidare med just detta.

Nu kanske någon tycker att jag är lite otacksam men jag vet inte om jag är jätteimponerad av att en pilot följer säkerhetsföreskrifter. Jag är däremot extremt imponerad av att en så ung person som Jawad har sinnesnärvaro att göra exakt det som behövs för att han skall rädda sig själv från sin egen deportation. Det verkar inte som att någon av de övriga vuxna på planet förstod riktigt vad som försiggick, ingen verkade t.ex. ha kommit fram och frågat vad Gränspoliserna höll på med.

Frågan jag ställer mig är vad det gör med Jawad att vara med om att bli utsatt för att bli fasthållen av så många som upp till 5-6 Gränspoliser och att ingen verkar bry sig och reagerar och agerar adekvat. Så mitt fokus är på Jawad och att försöker återupprätta hans tilltro till människorna omkring honom. Mitt förslag är att ni skickar blommorna till Jawad istället, faktiskt, om ni ursäktar att jag inte håller med här.

Kampen för rätten till asyl fortsätter! ❤

Söndagen den 30:e april
Hanna Tellholt
Aktiv i Asylrörelsen, Göteborg

Länkar:
Film med instruktioner om hur man kan gå tillväga för att stoppa sin egen deportation:
https://www.youtube.com/watch?v=g2Umb7MyDhw&t=421s

Artikel i min blogg från 170428 om lyckat stopp av deportation av Jawad:
https://happytogobattle.wordpress.com/2017/04/28/granspolisen-forsokte-smygdeportera-jawad-till-afghanistan/

Artikel i Fria Tidningen från 120911 om lyckat stopp av deportation av Siavash Rahimi:
http://www.fria.nu/artikel/94233

Artikel på Rättvisepartiet Socialisternas blogg från 120214 om lyckat stopp av deportation av Mohammadreza Esfahani:
http://rshaninge.blogspot.se/2012/02/utvisningen-av-mohammadreza-esfahani.html

Video med Ali Mansouri på YouTube från 110927 om lyckat stopp av deportation:
https://www.youtube.com/watch?v=uxPRMp3HQZ0

PS 1: Sedan kan jag självklart se ett värde i att trots allt tacka piloten för att hen följde säkerhetsinstruktioner och därmed även rädda honom från att bli deporterad, så visst det kan man också göra. Plus att det självklart finns ett värde i att få reda på vilket flygbolag som var redo att bistå Gränspolisen vid deportation och uppmana just flygbolaget att inte göra det fortsättningsvis.

PS 2: Jag kan också lägga till att jag är helt medveten om riskerna med att göra motstånd vid deportation, att jag inte rekommenderar någon att göra motstånd vid gruppdeportationer då det inte brukar leda till lyckat resultat, då det ofta är så många poliser med och de har ett överskott av resurser. Sedan har det även varit ett dödsfall i samband med motstånd vid individuell deportation. Det var då en irakisk man avled vid försök till deportation 2014. Det är alltså inte okontroversiellt att ge detta råd, det finns absolut även risker. Dock har personal som genomför deportationer har fått mycket tydliga och rigorösa genomgångar med instruktioner om att de inte skall fortsätta med deportationen om det är för oroligt, utan att de då skall göra en säkerhetsbedömning av läget och i välja att ”backa hem” om det inte är en säker deportation.

Artikel i Aftonbladet 140318, om att irakisk man dött vid försök till deportation från Arlanda: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20488156.ab
Reportage i Sveriges Radio om händelsen:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6126233

PS 3: Nedan finns bild på flygblad som kan kopieras upp och delas ut vid incheckning till aktuellt plan om man lyckas få reda på vilket plan personen beräknas bli deporterad med. I flygbladet finns uppmaningar till medpassagerare att vägra sätta sig och kräva att piloten inte flyger vid denna deportation.

 

Endast 3 dagar efter deportationen av 10 personer till Kabul, Afghanistan, får jag flera meddelanden från olika håll, om att man redan dagen efter deportationen tagit in ännu en afghansk person till förvaret i Kållered. Personen ifråga är från Malmö och skulle ha förts till Åstorp, men där är det just nu så fullt att man fyller på i Sagåsen, Kållered, Göteborg istället. Det är alltså uppenbart att Gränspolisen fortsätter med sitt vidriga arbete med att försöka föra ut människor som behöver skydd och asyl, från Sverige till Afghanistan, där bombdåden fortsätter. Samtidigt ökar motståndet mot deportationerna.


Stoppa deportationerna till Afghanistan – nu!

Det blir ett långt, delvis personligt och reflekterande blogginlägg här idag. Jag har mycket att säga och kommunicera just nu. Jag har även länkat flera grejor här direkt i bloggen, så var beredda med att trycka på ”bakåt”-knappen om du hoppar in i länkarna, så att du kommer tillbaka in i bloggen igen.

Om deportationerna till Afghanistan
Det behöver inte vara så här svårt. Sverige väljer just nu att misshandla en liten andel av de asylsökande, genom att hålla åldersuppskrivna, egentligen minderåriga personer i förvar under en lång tid. Nu senast i samband med den senaste gruppdeportationen till Afghanistan. Det skulle vara betydligt enklare om dessa personer helt enkelt beviljas amnesti och det skulle gå att göra om den politiska viljan fanns till detta.

Jag kommer inte att ta upp särskilt många namn i min blogg idag, det är redan så många som strösslar med de deporterades namn i sociala medier, men jag kommer att nämna Josef Moradi, då både han och hans ärende har misshandlats på fler än ett sätt i de här processerna.

Tisdagen den 28:e mars 2017, blev 10 personer deporterade till Kabul, Afghanistan och för dem fortsätter nu det helvete det innebär, att försöka överleva och att för några, fortsätta den juridiska striden för rätten till asyl, alternativt söka andra vägar till en tryggare tillvaro. Många av de som deporteras till Kabul lämnar landet igen så fort de bara kan och förmår, med hänsyn till ytterst begränsade resurser.

6 personer blev kvar i förvaret. 3 av dem är ute nu. 2 ärenden handlar om att man numera överklagat till FN. 1 ärende hade mycket dokumentation från Röda Korsets Kris- och traumacenter. 3 av de som blev kvar, blev det troligen huvudsakligen p.g.a. att de har barn och flera med mig antar just nu, att de inte beviljats resehandlingar av det skälet, vilket även skett vid tidigare gruppdeportationer. Jag kommer inte att skriva fler detaljer i blogg av hänsyn till integriteten hos klienterna men för min egen del kan jag nämna att jag varit i kontakt med de flesta som satt i förvaret i Kållered just vid senaste deportationen. Jag ordnade även fram många av deras ombud, där de enbart hade förvarsombud men även förvarsombud byttes ut, då de inte brytt sig om att träffa sina klienter. Orsaken till att jag nu väljer att dela just den här informationen, handlar om den eventuella nytta den kan göra för bedömningen av, vilken väg som kan vara relevant att gå med framtida ärenden och jag vill då här bara kort hinta om att det finns fler vägar vidare efter avslag.

Och nu har även ett ärende för en av de deporterade, gått vidare till Europadomstolen. Jag är insatt i detaljerna då det är jag som har ordnat fram just det ombudet, som driver ärendet, tillsammans med personens tidigare gode man. Dock brukar man om Europadomstolen säga att det är en lång pipeline in till genomgång av process, väntetiderna brukar vara på 4-5 år. 4 år är även den tid som en klient kan behöva vänta innan en klient kan ansöka om asyl på nytt i Sverige.

En snabbare väg ser spontant FN-anmälan ut, men då är det fråga om klienter med stor bakgrundsdokumentation och gediget genomarbetade inlagor. Skall det överhuvudtaget vara aktuellt att tänka på vare sig Europadomstol eller anmälan till FN, skall ärendet för övrigt anses vara helt uttömt på alla nivåer, och det är faktiskt ofta så i praktiken, att det i vissa ärenden, kan löna sig att söka omprövning på lägre nivåer också, men det är en sak för advokater och jurister att bedöma.

För övrigt: Den i praktiken mest funktionella väg jag ser, när jag hör hur de som deporterats till Kabul gör, är att ansöka om arbetstillstånd, det är många som går den vägen. Men har man valt att inte medverka och samarbeta till sin egen deportation straffas man då först med 1 års väntetid, men sedan kan man söka sig tillbaka via ett arbete.

Om fullmaktsförfaranden och arbetssätt kring dessa
Jag vill mana till begrundan och eftertanke och jag vill uppmana till att man inte håller på tar ut fullmakter i personers ärenden, om man inte vet exakt exakt vad man gör. Det senaste, värsta exemplet jag har på det, var att person från kyrkan tagit ut en fullmakt och sedan använt en förvarstagen persons väns personnummer och använt den vännen som vittne, utan att faktiskt den vännen själv var närvarande på plats och utan ha förklarat för vad det var fråga om. När det sedan också visar sig att personen även gjort ett suicidförsök, så gränsar ett sådant förfarande till övergrepp i rättssak (eller vad lagrummet kan tänkas heta för sådana saker) skulle jag tro. Så skulle nog Jesus aldrig ha gjort.

Mitt generella råd, är att undvika att ta ut fullmakt. Det är ganska lätt att undvika detta, särskilt då det gäller de ensamkommande, som ofta redan har ett nätverk av redan aktiva personer omkring sig. Det finns ju ofta ett tidigare juridiskt ombud som man kanske kan återaktivera, eller man försöker kanske ibland få ett förvarsombud (om personen hamnat i förvar har de rätt till juridiskt ombud för förvarsdelen av ärendet) att även söka omprövning av ärendet i sin helhet pro bono och om det inte går, försöker man söka fram annat juridiskt ombud. Då skall givetvis det juridiska ombudet ha en fullmakt och den lilla delen av pappersproceduren, kan jag som aktivist hjälpa till med, för att skynda på processen i kritiska lägen.

Sedan: En tidigare god man som kanske tillfälligtvis tappat hoppet men som bryr sig om klienten och känner hen sedan längre tid, kan vara den som möjligen också har en fullmakt från klienten och då kan sedan den tidigare gode mannen även fortsätta att hålla kontakten med rättsapparaten och med det juridiska ombudet i syfte att kontinuerligt uppdatera sig kring det som händer i ärendet och kunna stötta klienten som befinner sig i förvaret.

Vad gäller just Afghanistanärenden har mitt arbetssätt varit att försöka återaktivera tidigare existerande strukturer och en god man med fullmakt kan fortsätta göra nytta under längre tid, då gode män ofta är bra på långtidsarbete. Kommer man in i något som redan pågår, tar man naturligtvis reda på sådana här saker och hittar inte på nya grejor innan man vet hur landet ligger, det borde vara en självklarhet, även om jag inte riktigt ser att alla gör så.

Som asylrättsaktivist ser jag mig själv som en slags katalysator för dessa strukturer och behöver inte gå in i individuella ärenden under någon särskilt lång tid, bara hjälpa till med att de liksom kommer igång igen och sedan vara bollplank för de som håller långsiktigt i ärendet, maila in förslag på åberopande av nya omständigheter som uppstår, förslag som en initierad jurist/advokat kan ha bruk av eller förkasta, oftast förkasta, eftersom mina idéer inte visar sig juridiskt gångbara då jag bara är lekman i dessa frågor. Det är så jag ser på min roll. Sedan har jag inte sagt att man måste jobba så här, detta är bara mitt råd för hur en aktivist kan jobba för att orka fortsätta i längden. Det kommer nämligen att komma fler nya personer till förvaret som kommer att behöva hjälp och skall man orka fortsätter hjälpa till som asylrättsaktivist i extremlägen, behöver man kunna frigöra tid för det nya som kommer till en. Detta är ett sätt att göra detta på, som jag här försöker beskriva.

Om Migrationsverkets nya juridiska riktlinjer för Afghanistan
Annars – om nya RCI SR 59/2016: Överklaganden av ärenden i sin helhet med hänsyn till de juridiska riktlinjer som kom ut i slutet av förra året, pågår i migrationsdomstolssystemet över hela landet just nu och det sker liksom en slags lärande process i rättssystemet när Migrationsverket ger ut nya juridiska riktlinjer. Jag antar att man från initerat håll, snart kommer att börja dra slutsatser om hur de nya riktlinjerna kan användas och hur kraftfullt detta nya instrument kan vara, men jag kan ju nämna att jag redan från början hörde, att en initierad advokat tyckte att nya RCI:n ”var svag”, möjligen till viss del p.g.a. det ”loop hole” bestående av internflyktsalternativet Kabul, som MIV skrivit in i det. Länk till RCI SR 59/2016 (får du inte upp denna länk, Googla istället fram detta från Lifos – Migrationsverkets egen databas):
http://www.migrationsverket.se/download/18.2d998ffc151ac387159194c1/1485556080208/RCSR5916.pdf

Och som lekman kan jag ju hålla med, då jag tittar på utfallet. För så länge det går plan till Kabul, så länge är vår RCI gällande Afghanistan, alltför svag. Jag behöver varken vara advokat eller politiker för att dra just den slutsatsen. Den slutsatsen kan jag dra när jag ser på filmen som Abdul Ghafoor grundaren av organisationen AMASO -Afghanistan Migrants Advice and Support Organization, har publicerat efter att han nu mött Josef Moradi efter att han anlänt till Kabul, utan sin väska med kläder, utrustning, pengar och mediciner.
https://www.facebook.com/195295217167437/videos/1476933402336939/

(Tillägg kl 16:05: Kan lägga till i texten här, att jag nu fått beskedet att Josef äntligen fått delar av sina saker, 5 dagar efter att han blev deporterad och efter att flera personer kämpat för att lokalisera dem och ställa förvaret, Migrationsverket och Gränspolisen till svars för dåligt handhavande.)

Om kravet på amnesti, debatt i Aktuellt, om ensamkommande krigsbarn och sannolikheter
Kravet på amnesti är inget nytt, det är en fråga som är återkommande i asylfrågor. Vi har haft en tidigare folkrörelse historiskt, då den tidigare Utlänningsnämnden ombildades till ett system med Migrationsverket och Migrationsdomstolar. Med tanke på de många ensamkommande, 18 000, som väntar på besked i sina asylärenden, blir det återigen aktuellt att resa frågan.

Vänsterpartiet ansluter sig nu till kravet på amnesti för ensamkommande som varit här i mer än 1 år. I Aktuellt i veckan, möttes migrationsminister Morgan Johansson (S – eller M – skrev jag ut det där M:et eller tänkte jag det bara?) och Vänsterpartiets migrationspolitiska talesperson Christina Höj Larsen i en kort debatt. 18:45 in i denna video, debatteras frågan:
https://www.svtplay.se/video/12954760/aktuellt/aktuellt-30-mar-21-00-1?start=auto&tab=senaste

De siffror som presenteras i programmet är att det kommit 37 000 ensamkommande barn sedan 2015 och att 18 000 väntar på besked eller avslag. Man pratar om att 86 % fått bifall i sitt ärende förra året, den siffran kan kritiserar på olika sätt. Var de åldersuppskrivna landar i detta kan jag inte de exakta siffrorna, men som jag ser det, blir det ändå ofta ett slags trolleri med siffror och så gör Migrationsverket ofta, även i samband med antal återvändanden, där personer som plågats länge av den byråkratiska misshandeln, till slut ger upp och går med på att deporteras och då skrivs in som ”frivilliga” i MIV:s rullor.

Frågan jag ställer mig är: Varför inte 100 % bifall? Så länge Utrikesdepartementet avråder från resor till Kabul borde det omfatta alla som är människor som reser till Kabul, inte bara svenskar! För det finns ju i realiteten inte ett fredat hörn i det landet och Migrationsverkets rapporter och nya juridiska riktlinjer med inbyggt ”loop hole” där man kan hänvisa till internflyktsalternativet Kabul, är ju bara en chimär. Man påpekar i början av inslaget att man inte tagit emot så många flyktingar på så kort tid sedan Balkankriget på 90-talet.

Men då vill jag påpeka att Sverige tog emot fler förr i tiden.

Jag vill ställa siffran 37 000 mot 80 000 och jag syftar då på de 80 000 krigsbarn som Sverige tog emot i mitten av förra seklet. En av dem, var min far, som numera inte längre lever. När min far var barn, skickades han över till Sverige i samband med att det var krig i Finland. Det var på 40-talet.

På 40-talet tog Sverige emot så många som 80 000 ensamkommande barn och hjälpte dem till trygghet. Min pappa var här i 10 år. Sedan tog kriget slut och han skickades tillbaka till Finland. Man har diskuterat den här frågan mycket, frågan om de finska krigsbarnen. Gjorde man rätt eller gjorde man fel, när man skickade tillbaka dem? Det finns inget enkelt svar men jag vet hur det blev för min far. Han hade tvingats lämna den enda famn han kände till och kommit till ett land ett land där han inte förstod vad de sade. Men han hade tur. Han hade en snäll, ny mamma, de fick en bra anknytning till varandra och man hade det gott ställt på gården dit han kom, så han blev så småningom trygg och välanpassad här i Sverige. Sedan, när han var 13 år, tvingades han komma tillbaka ”hem”. Till en familj som han faktiskt inte hade mer än vaga minnen av.

Det var problem i Finland, även om kriget var slut. Man var fattiga och hade svårt att försörja sig. Så fort min far vuxit upp, flyttade han faktiskt tillbaka till det som han uppfattade som ”sitt hemland” och det var Sverige. Han tog med sig min mamma, som var 20 år när hon kom hit och han presenterade för henne det land där han kände sig trygg och där han ville sitt leva och bygga sitt liv. Som barn var jag ofta på den gård i Uppsala, där min far varit som barn och sedan fick vi en bit mark där, där vi byggde ett sommarhus. Där är mina rötter i det här landet, där jag blev född. Sedan har min släkt även rötter i Finland, och det är också en bra sak. Men det har aldrig varit några tvivel om vilket land jag betraktar som ”mitt”, även om jag inte blev medborgare i Sverige förrän jag var 6 år gammal.

Jag upprepar. Min far tvingades alltså åka tillbaka ”hem” till Finland, då han bara var 13 år gammal. Det blev problematiskt för honom. Men han löste det sedan själv igen, 7 år senare, genom att flytta tillbaka så fort han själv kunde bestämma. Notera noga att detta inte betyder att han hade en dålig familj i Finland. Bara en väldigt fattig sådan. En familj, som nätt och jämt kunde försörja de 8 barnen de hade. Eftersom det var efterkrigstid. Men kriget var iallafall slut.

Det är det inte i Afghanistan. Och jag bryr mig inte om vilken ordlek vi väljer här: krig, inre väpnad konflikt, konflikter mellan väpnade styrkor. Våld är våld, död är död. Och i Afghanistan är döden ständigt närvarande. Det är terroraktioner med bomber och död och elände. I Afghanistan råder kronisk fara för människors liv, det är ett farligt land att vistas i. Så farligt att UD rekommenderar svenskar att inte åka dit, på sin hemsida skriver man att man ”avråder”. Man har avrått sedan 2014 och avrådan står kvar, även efter valet i Afghanistan, eftersom våldet har ökat då skyddsstyrkorna drogs tillbaka från landet.
http://www.regeringen.se/uds-reseinformation/ud-avrader/avradan-till-afghanistan/

Morgan Johansson pratar i debattinslaget i Aktuellt om skyddsbehov, och han återkommer upprepade gånger till det, och då vill jag översätta vad han egentligen menar. Han menar ungefär att man kan få skyddsbehov erkända endast om det råder 200 % sannolikhet, att en taliban kastar en bomb rakt på mig och har skrivit ett brev till mig i förväg om att han tänker kasta den och jag sedan har lyckats få med mig foto på talibanen och 4 bevittnade och av auktoriserat översättningsföretag, översatta kopior av originalet av hotbrevet, inlämnade vid rätt tillfälle, vid fullmåne, om jag hoppade tre varv motsols runt Migrationsverket och om det blåste motvind från rätt väderstreck, vid tillfället för inlämnandet av hotbrevet och de korrekta kopiorna. Ja, då kanske jag kan få skydd. Men troligen inte då heller.

Nu överdrev här och det övergick i satir, men det är ju nästan så, som vi som jobbar med att försöka putta upp överklaganden av ärenden ibland upplever det, att det är ungefär lika svårt att få skyddsskälen erkända inför Migrationsdomstolssystemet, alltså lika svårt som det är för en kamel att komma igenom ett nålsöga. Och ordet ”skyddsgrundsdirektiv” är återkommande i den initierade diskussionen mellan sakkunniga och det är ett EU-ord som kommer ifrån att Sverige nu anpassat sin usla flyktingpolitik till EU:s usla flyktingpolitik, alltså ett slags nivelleringsord. Men jag bryr mig inte ens om det till slut. Allt bara omskrivningar av ett faktum: Att det är farligt i Afghanistan. Det räcker så. Folk är inte dumma. Dumma är de politiker och byråkrater, som försöker lägga blöta ordfiltar över farligheterna.

Så vi kämpar vidare för amnesti. Kommer att bli fler demonstrationer nu i Göteborg, i samband med Socialdemokraternas kommande kongress här. Länk till event som Asylrörelsen ordnar den 8:e april kl 12 utanför Svenska Mässan vid Korsvägen i Göteborg, gällande demonstration mot Socialdemokraternas deportationspolitik och för amnesti:
https://www.facebook.com/events/730647323783515/

Avslutningsvis kan jag förmedla en glad nyhet, som iallafall är att bussbolaget som körde bussen från Landvetter till Kållered, numera avsagt sig ytterliggare deportationskörningar för Migrationsverket. Detta efter att folk i det event som Vian Delzos, från ”Skåningar som inte står ut” och aktivisten Em Forslund skapat för aktionen vid förvaret, ringt och mailat och krävt stopp för detta. Bussbolaget tog rättelse, vilket visades bl.a. i ett mail som en av de aktivister, Katarina Biel, från Rättvisepartiet Socialisterna och Asylrörelsen, och som mailat bussbolaget, fick.

———–Svaret börjar här:
”Hej Katarina,
Vi är jätteledsna att den här körningen blev av, vi fick den av ett annat bussbolag och vi hade ingen aning vad det var för körning innan detta uppdagades.

Dagens Leja Touring är ett bolag vars medarbetare kommer från många olika länder och kulturer och denna transport kändes naturligtvis inte bra.

Företaget har efter detta tagit ett policybeslut att ej utföra liknande transporter i framtiden.

Med vänliga hälsningar

Frida Jaktlund Galle
Leja Touring AB”

Slut svar.—————-
Det var bra. Om bussbolag kan ta rättelse, kan även flygbolag göra det så vi kan även fortsätta påverka flygbolagen. Så låt oss fortsätta!

Och en till sista, glad nyhet: En av de intagna på förvaret lyckades vidareförmedla information till en person om hur man själv stoppar en deportation, personen följde instruktionerna och hens deportation stoppades. Detta fungerar inte vid gruppdeportationer, då det ofta råder ett massivt överläge rent resursmässigt från Gränspolisens sida, men vid deportation av enstaka personer kan det fungera. Den som skall deporteras informerar helt enkelt sina medpassagerare om att hen inte befinner sig frivilligt ombord och att hen inte vill bli deporterad. Om tillräckligt många vägrar sätta sig ned, uppstår då en situation, då piloten kan tvingas fatta beskedet att inte flyga innan personen tas ur planet och så skedde denna gång. Detta leder till att man vinner tid att fortsätta söka överklaga ärendet i den juridiska processen och flera personer har tidigare lyckats stoppa sina egna deportationer på detta vis. Jag är glad över att det finns ett motstånd mot deportationerna även inuti förvaren och ju längre man sitter där, desto bättre bli man på hur man ska förhindra deportationer. Förtryck föder motstånd, det är en erfarenhet mänskligheten vet sedan tidigare och vi ska tillsammans skapa mycket motstånd mot de övergrepp som sker från myndigheternas sida mot människor i samband med den deportationspolitik som just nu råder.
(Kan även nämna att en till deportation, denna gång till Irak från Landvetter, även stoppades helt nyligen på detta sätt.)

Således: Motståndet mot deportationerna ökar. Personligen väntar jag fortfarande på att få se alla dessa som säger att de kämpar, inte bara ute på gator och torg, utan även i en stor jätteblockad vid förvaret. Kanske blir det vid nästa deportation? Man kan alltid hoppas! Och jag säger som jag även skrev i mitt förra inlägg: Det är bra om man vill vara med på blockad, men då behöver man vara klar med sitt eget ärende. Det är mycket viktigt. För det är ingen som vinner på Gränspolisen ser någon ytterligare anledning till att få in personer in i de förhatliga förvaren. Låt oss som kan ta matchen utan att det blir självdestruktivt, ingå i blockaden och låt oss bli fler än förra gången! Nästa gång åker vi alla ut till förvaret. Väl mött vid nästa deportation! Motstånd, kamrater!

Kampen för rätten till asyl fortsätter!
Riv nya tillfälliga flyktinglagen!
Stoppa deportationerna till Afghanistan nu!
Amnesti nu!

Göteborg, den 1 april 2017
Hanna Tellholt
Aktivist i Asylrörelsen

Flygblad som kan kopieras upp och spridas i samband med deportation av enstaka personer med reguljärt flyg, vid flygplatsaktioner:

Nu är det höst och mörkret sänker sig över Sverige, så även mörkret över Asylrörelsen. För än så länge ser vi inte riktigt ljuset i slutet av tunneln, trots vaga löften från den nyvalda regeringen. Tvärtom. Strejker, hungerstrejker och fortsatta förvarstagningar av människor, där Migrationsverket ämnar deportera trots uppenbara hot mot liv och hälsa, präglar läget. Att hungerstrejka är en allvarlig åtgärd och bör tas på allvar. En människa väljer inte en sådan väg, om inte möjligheterna för personen ter sig totalt uttömda. De som får människor att uppleva sin tillvaro så totalt utan hopp är vårt Migrationsverk och vår regering och detta måste ändras.

Albanien
8 albaner hungerstrejkar i Gävle. Den 25 september har man valt att låta meddela att de som hungerstrejkar nu har valt att sluta dricka vatten. För några av de hungerstrejkande handlar det här om blodshämnd – det albanska blodsfejdsystemet Kanun. En tradition sedan medeltiden som fortfarande följs i Albanien men det vill Migrationsverket inte fatta. Dessa personer mordhotas i Albanien, men Migrationsverket anser trots detta att de kan få skydd där. Det är samma obegripliga domslut som vanligt från Migrationsverkets sida, där man hävdar saker som inte går att efterleva i verkligheten.

Artikel i Arbetarbladet 140924:
http://www.arbetarbladet.se/gastrikland/gavle/anna-hellre-doden-an-albanien

Event på Facebook:
https://www.facebook.com/hungerstrejk

Namninsamling man kan skriva under:
http://www.skrivunder.com/lat_de_dodshotade_albanerna_fa_stanna

Afghanistan
Medan media nu återrapporterar att en från Australien till Afghanistan, deporterad ung, afghansk man Zainullah, från provinsen Ghazni, blivit tillfångatagen och deporterad av talibaner, fortsätter det svenska Migrationsverket att sätta afghaner i förvar och försöka verkställa deras deportationer. Just nu sitter 4 afghaner i förvar i Flen och i förvaret i Gävle sitter 2 personer. Jag vill uppmana alla som är aktiva i Asylrörelsen, Aktion mot Deportation, Ingen Människa Är Illegal och övriga nätverk, att så fort som möjligt, sluta upp kring dessa personer och stoppa deras deportationer. För mer info om personerna det gäller, går det bra att kontakta Ahmad Zaki Khalil via Facebook.

Artikel om händelsen i Afghanistan:
http://www.thesaturdaypaper.com.au/news/politics/2014/10/04/taliban-tortures-abbott-government-deportee/14123448001068#.VC_YZBYguZY

Palestina – Gaza
Strejken vid Järntorget i Göteborg fortsätter. Mot mitten av oktober månad förväntas att man kommer att få sedan någon form av återkoppling från Migrationsverkets sida, gällande utarbetandet av nya juridiska riktlinjer för asylsökande från Palestina.

En inlaga har utarbetats tillsammans med juridiskt kunnig expertis och lämnats in för några veckor sedan. Efter att nya riktlinjer formulerats (brukar heta RCI, på Migrationsverkets hemsida) handlar det juridiska arbetet om att pröva gruppmedlemmarnas case gentemot de nya riktlinjerna. Detta är en tålamodskrävande process för gruppen asylsökande och under tiden har man nu, förutom de regelbundet återkommande spelningarna, även startat ett projekt som handlar om mänskliga, medborgerliga rättigheter, ett projekt som det även rapporterats om i olika media.

Detta sker, samtidigt som nu sittande regeringen, i sin regeringsförklaring, i fredags, låter meddela att man har intentionen att under sin mandatperiod äntligen erkänna staten Palestina, något man tidigare inte gjort. På UD:s reseinformation står fortfarande att alla svenska rekommenderas att lämna Gaza. Således borde det inte heller gå att deportera personer dit, vilket man tillfälligt också stoppat. Men inte bör börja göra heller, eftersom det inte går att leva i ett land där infrastrukturen totalt bombats sönder.

imageprocessor
Palestiniern Raed Saleh upplever sin tillvaro i väntan på asyl som ett limbo där han hålls fången likt en Guantanamofånge, totalt låst och utan mänskliga rättigheter. Ett tillstånd som många asylsökande säkert känner igen sig i.

Artikel i tidningen GP 141002:
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2506700-har-fangslat-sig-sjalv-i-vantan-pa-asyl

Artikel i Göteborgs Fria Tidning 141002:
http://www.goteborgsfria.se/artikel/115508

Artikel i tidningen ETC 141003:
http://goteborg.etc.se/inrikes/goteborgare-lanar-ut-jobb-och-bostad-papperslosa

Gruppens event på Facebook:
https://www.facebook.com/PalHungerstrejk

Event gällande ”mänskliga-rättigheter-projektet”:
https://www.facebook.com/events/340978782744998/?fref=ts

Regeringsförklaringen:
http://www.regeringen.se/sb/d/18348/a/247120

UD:s reseinformation – res inte dit, det är farligt där!
http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambassader/Jerusalem/Reseinformation/Reseinformation-Jerusalem/

Europa
I Belgien, Bryssel, pågår demonstrationer kontinuerligt där asylsökande kämpar för sin rätt till asyl. Igår brände sig en libanesisk asylsökande svårt mitt under pågående demonstration, fick svåra brännskador på huvudet, händerna och bålen. Han vårdas nu på sjukhus.

Bilder från demonstrationen i Bryssel 141003:
http://www.demotix.com/photo/5926184/refugee-sets-himself-fire-during-demonstration-brussels

Till sist – en liten film
….just saying.
https://www.youtube.com/watch?v=g2Umb7MyDhw

….och ett flygblad, som kan komma till nytta vid höstens tvångsdeportationer, för alla som gör motstånd på flygplatserna.

flygplatsflyer

Det var allt for now. Over and out och kampen för rätten till asyl fortsätter!
Hanna Tellholt
Asylrörelsen
Göteborg den 4 oktober 2014