Om jag har lyckats tolkat info rätt från vår irakiske kamrat som nyligen deporterades till Baghdad, har på senaste tiden inte mindre än 3 irakier släppts ut från förvar i Skåne, troligen Åstorp, 1 från förvaret i Mölndal, Göteborg och 1 från Märsta i dagarna plus 4 stycken tidigare i december månad. Alltså enbart från en källa med just nu goda kontakter i förvaret, totalt 9 stycken irakier utsläppta under enbart december månad då. Siffran är förhoppningsvis något högre.
Vad detta beror på är lite oklart. Det brukar kunna gå till så att man kan släppas ut om man skrivit under för frivilligt återvändande och lovar att inställa sig med regelbundenhet vid en lokal polisstation men sedan räknar Migrationsverket då med att man reser tillbaka ”frivilligt” då. I vissa lägen kan detta att man släpps ut ur förvaret bero på att en riktigt driven advokat/juridiskt ombud kan ha lyckats ansöka om och få beviljat inhibition av deportationen med hänvisning till så kallat verkställighetshinder (brukar kallas VUT) – alltså att deportationen av personen bedöms omöjlig att verkställa med hänsyn till olika faktorer.
Det vi kan konstatera är i alla fall en förändring av mönstret, inte samma besked om stora gruppdeportationer som tidigare, nu verkar möjligen något fler komma ut – eller så beror det jag berättar om nu mer på att vi har en vän som talar god irakiska med fler och att vi därför får veta mer just nu. Man ska alltid försöka vara kritisk när man värderar info inom detta område som har så låg transparens som förvaren ändå har och det är inte enbart en nackdel att klienter där hålls under hög integritet, det är också en rättighet de har att deras privatliv skyddas. Så det är alltid en balansgång att rapportera om dessa saker.
Det cirkulerar ett rykte om att man från ambassadens sida sagt att man inte tvingar på någon några resehandlingar men det ryktet är inte bekräftat ännu av några officiella uttalanden och med tanke på hur våra vänner tidigare behandlats av bland andra ambassadören själv, så behövs ytterligare bekräftanden innan man kan ta ryktet på mer allvar.
Hur som helst: Kampen för att stoppa deportationer till ett fortfarande instabilt Irak kommer att fortsätta 2024 och vi har fortfarande inte sett tillräckligt uppdaterade juridiska riktlinjer gällande Irak från Migrationsverkets sida, alltså riktlinjer som korrekt speglar det fortfarande instabila säkerhetsläget. Och det är fortfarande en närmast kronisk push back-rörelse från Sveriges och EU:s sida som måste bekämpas.
Således: Kampen för rätten till asyl fortsätter! Jalla, jalla, asyl åt alla! ❤️
Nu har det hänt igen, GRÄPO i Värmland är igång och härjar som arga björnar med asylsökande människor igen. Blivande småbarnsfar Mahdi Mirbeig, blir brutalt nerbrottad, gripen och bortförd, då han inställer sig frivilligt i Arvika för avprickning enligt rutin, behandlas som en farlig brottsling, man efterfrågar vapen och knuffar ner gravid sambo.
Mahdi är just nu förd till Karlstad Polisstation och hans juridiska ombud Almina Imamovic kämpar för att få loss honom ur björnarnas klor.
Det är inget nytt. Värmlandspolisen i symbios med GRÄPO är ökända sedan tidigare för den här sortens brutalitet. Man har tidigare gått in hemma i unga människors hem och ryckt dem ur morgonduschen, knappt låtit dem klä på sig och än mindre packa, utan burit ut dem ur huset och fört dem till häkte/direkt till förvar. En person hölls blåslagen i häktet i Karlstad, medan olika vakthavande befäl lekte kurragömma med oroliga vänner, som krävde läkarundersökning av personen, vilket nekades. Vilket brott har dessa människor gjort sig skyldiga till, som GRÄPO och Värmlandspolisen behandlar på detta vis? Inget! Det är inte ett brott att söka asyl!
Här har GRÄPO och polisen ett stort problem. Det blir ett juridiskt problem att överhuvudtaget förvara asylsökande människor i ett häkte, eftersom de ju inte har begått något brott. Ändå behandlas de som brottslingar och vakthavande befäl gömmer sig likt strutsar med huvudet i marken medan asylsökande personer befinner sig där.
Mahdis gravida sambo är chockad efter händelsen och vill självklart få kontakt med honom men man har låtsats som att man inte ens har lov att svara henne på frågan om han överhuvudtaget är kvar där. Här måste ledningen i Karlstad få en reprimand av JO. I detta ärende har man redan brutit mot så mycket juridik att det är frapperande för en utomstående, men för oss som varit med länge inom området asylsökandes mänskliga rättigheter är detta tyvärr vardag. GRÄPO och polismyndighet ignorerar mycket och kommer undan med det hela tiden. Här har man nu föregått rättsprocess. Ärendet låg under prövning, överenskommelsen var att den sökande skulle rapportera in sig, sedan brottar man ner honom utan att underrätta ombudet och man vägrar underrätta ombudet om på vilka grunder personen. Man kan bara hoppas att det någon gång sker en djup granskning av ärendet av någon högre instans.
Ombudet själv, Almina Imamovic, har skrivit ett öppet brev till Patrik Engström, chef för Gränspolissektionen på NOA (Nationella Operativa Avdelningen) och det följer här: ”Hej Som asylrättsjurist väljer jag nu att skriva ett öppet brev till dig som Gränspolischef. Du har i flera intervjuer uttalat dig offentligt att Gränspolisen inte utövar våld vid omhändertagande av oskyldiga asylsökande, att ni inte separerar familjer, att ni inte gör dolda deportationer etc. Tyvärr måste jag säga, mycket av detta pågår nu och det finns ännu mer. I dag kl 11 i Arvika hände precis en sådan övergrep av dina medarbetare mot en afghanska medborgare och hans svenska gravida sambo Ann-Charlotte Ericsson. Hon blev hård knuffade av dina medarbetare. En gravid kvinna, som måste passa sin graviditet!!!! Skamligt! Killen som blev omhändertagen heter Mahdi Mirbeig (nedan bara Mahdi). Mahdi blev under hot tvingad att skriva på erkännande till frivillig återvändande till Afghanistan. Förhoppningsvis, vet du själv att enligt 28§ och i det här fallet 29 § Avtalslagen en rättshandling är ogiltig om den som ingått den blivit tvingad till det av motparten eller om motparten inser att han blivit tvingad till det. Bestämmelsen rör så kallat lindrigt tvång som ogiltighetsgrund. Enligt Utlänningslagen 10 kap 1 § 2 st punkt 2-3 en utlänning kan tas på förvar om: 2. det är sannolikt att utlänningen kommer att avvisas eller utvisas enligt 8 kap. 2, 3, 6, 8, 9 eller 10 § eller 11 § första stycket, eller 3. det är fråga om att förbereda eller genomföra verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning. För det första, sannolikheten att göra tvångdeportationer till Afghanistan är inte särskilt stora. Sverige har begärt en deportation den 15/16 december 2020 som inte är godkänt av Afghanistan. Annars det handlar om dubbelmoral att besluta om inreseförbud t o m 31 januari 2020 till Sverige, men deportera till ett land som har sämre medicinskvård och där pågår ett krig dessutom. För det andra, enligt (nu ogiltig tom 31 dec 2020) samförståndsavtal MoU mellan Sverige och Afghanistan, Afghanistan har enligt Artikel 6, andra stycke rätt att vägra ta emot familjemedlemmar, speciellt om de med tvång separeras av sin familj. För det tredje att sätta någon på förvar, under sådana omständigheter, strider både mot Artikel 8 i EKMR som svensk grundlag och folkrätten. Genom e-postmeddelande till Mathilda Andersson, handläggare, Gränspolisen Region Bergslagen återkallade jag Mahdis påskrift enligt ovannämnda lagen (se bifogad). Mathilda Andersson uppmanas att all kontakt i försättningen skall ske genom mig. Något svar inkommer inte. Istället trakasserar hon min klient med ständig uppringning, trots att hon blev ombedd att hålla kontakt med mig och bara med mig. Efter påminnelse till Mathilda, får jag ett kort svar, att hon har tagit emot mitt meddelande. Min klient Mahdi kom i dag till Poliskontor i Arvika tillsammans med sin gravida sambo och en väninna. Framför deras ögon omhändertas killen under grovt våld av civila poliser. Mahdi är inte avviken, och inte heller fara för Sverigeriket. Han har utvisningsbeslut som förbereds just nu till FN och han har en sambo som väntar deras gemensamt barn. Dina medarbetare vägrar att tala med mig, vägrar att uppge sina namn, vägra att ge kontaktuppgifter, vägrar informera på vilka grunder de omhändertar Mahdi. Enligt polisförordningen 11 § ska en polis under tjänstgöringen kunna identifiera sig med en polislegitimation, särskilt civilklädda poliser. Hur vet vi att det inte var IS terrorister som tog Mahdi med sig?Ann-Charlotte Ericsson begärde att dina medarbetare ska legitimeras och lämna sina namn och telefonnummer, vilket de vägrade. Jag begärde att få kontaktuppgifter, men de vägrade tala med mig. Vad är det för beteende i ett demokratiskt land som Sverige där lagar skulle gälla!? Ska polisen misshandla och knuffa en gravid kvinna för att visa sin makt? Jag förväntar mig ett svar från dig som Gränspolischef, som dessutom har stått framför svenska folket och hävdat att ni inte tvångsdeporterar till ett land i krig, att ni inte utövar våld, att ni tvingar ingen under hot att skriva på frivilligt återvändande etc. Jag vill också ett tydligt svar – varför afghanska medborgare diskrimineras och psykisk misshandlas av Gränspolisen! Brevet är ett offentligt handlag och är tillgänglig till media. Slut på brevet.———————————————-
I tidningen ”Svensk Polis” den 1:a april 2016 (länk 1), framställs Patrik Engström nästan som en mjukis, som bryr sig om att deportationsmaskineriet på något sätt skall försöka vara mänskligt – även om ”jobbet måste göras”. Han har varit med i punkband som ung som hade ett inringat ”N” som bandlogo och bandet hette ”Neutral”. Det säger det mesta. Vem kan vara neutral i sådana här frågor? Klart han inte är! Patrik Engström är pro-detnyblåbrunasamhället. Han vill ha fler resurser till deportationsmaskineriet. Jag vet inte vilket som är värst. En varg eller en varg i fårakläder. I vilket fall som helst – det juridiska ombudet Almina kräver svar. Vi får se hur det går med detta. Men notera, du som läser artikeln i polistidningen, att det där står att Rikspolischef Dan Eliasson redan då, 2016, efterlyste, förutom mer personal till sin deportionsrörelse, även politiska beslut som skulle leda till att det blev möjligt att forcera deportationer till länder som sagt nej till att ta emot de som nekats asyl i Sverige.
Helt klart försöker man från GRÄPO:s sida, föregå all hederlig juridisk process och försöker sätta ett exempel genom att visa muskler genom att sätta Mahdi i häktet i Karlstad. Frågan är fortfarande på vilka grunder han sätts i häktet. Flera jurister, Amnesty Sverige och Justitieombudsmannen har tidigare (se länk 2) riktat kritik mot att icke brottsmisstänkta personer sätts i häkte. Det rör sig då ibland om personer som avskilts från förvaret på olika, mer eller mindre klara grunder, och detta har hänt både i Stockholm och i Göteborg.
Det ryktas just nu om en planerad gruppdeportation till Afghanistan kring den 15:e-16:e och detta trots att inget officiellt återvändandeavtal finns! Så här håller EU:s länder på hela tiden, de kohandlar över och under bordet regelbundet med de länder man vill deportera personer till och Sverige försöker vara sämst i klassen igen här och använder sig av hittepåavtal när de inte lyckas få till det. Det nya är att det skett en glidning på vad som är ett återvändandeavtal och vad som inte är det. Men det är inte helt nytt att man försöker hitta öppningar för sin stora deportationslusta, som inte verkar känna några gränser. Tillfälliga resedokument har man kunnat ordna länge, när folk inte hade pass. Nu hittar man på att det finns kvasiavtal också. Man skulle egentligen vilja kunna se, att om inga officiella dokument kan presenteras och förhandlingsprocessen inte har någon transparens, ja, då är det liksom inget vi kan bygga på. Alls. Och personer borde inte kunna deporteras utifrån icke transparenta avtal. Eftersom man i dessa humanitära rättssammanhang särskilt, vill kunna se att det finns en stor rättssäkerhet.
Men så sker inte. Vi ser ingen rättssäkerhet och vi litar inte på att humanitär rätt efterföljs. För vi är där nu. Vi är det blåbruna läget. Där deportationsrobotar förklädda i plysch robotaktigt går mot sina mål och på vägen dit trampar ner allt levande i sin väg. En gravid sambo är för dem bara ett hinder som kan knuffas undan, även om de agerar på en förljugen order från en förprogrammerat deportationsmonster. En FN-anmälan är på gång i just Mahdis ärende. Vi får nu sätta våra förhoppningar till att FN lyssnar.
Kampen för rätten till asyl fortsätter!
Göteborg den 5:e december 2020 Hanna Tellholt Aktivist
happytogobattle 